Reaktiv programmering är ett programmeringsparadigm som har utvecklats för att underlätta byggande av händelsedrivna reaktiva applikationer. Dess förespråkare hävdar att det kan leda till ökad kodkvalitet, men få studier har utförts för att underbygga dessa påståenden empiriskt. Denna studie syftade till att undersöka skillnaden i kodkomplexitet och kodläsbarhet mellan traditionell imperativ programmering och reaktiv programmering. En fallstudie utfördes där koden för ett befintligt öppen källkodsprojekt omstrukturerades, vilket resulterade i en imperativ version och en reaktiv version av samma kod. Verktyg för statisk källkodsanalys användes för att undersöka om några förändringar i kodläsbarhet och kodkomplexitet kunde upptäckas. Vidare diskuteras huruvida resultaten av den senaste teknikens läsbarhetsmätvärden ger en exakt förutsägelse av kodläsbarheten i reaktiva kodbaser, eller om kanske dessa mätvärden behöver modifieras för att göra dem tillämpliga på det reaktiva paradigmet. Våra resultat visar att läsbarheten påverkades negativt av reaktiv programmering när den mättes med senaste teknikens läsbarhetsmätvärden, men kodkomplexiteten minskades betydligt. / Reactive programming is a programming paradigm that has been proposed to facilitate building eventdriven reactive applications. It is claimed by its proponents to increase code quality, but few studies have been performed to substantiate these claims empirically. This study aimed to explore the difference in code complexity and code readability between traditional imperative programming and reactive programming. A case study was performed where the code of an existing open source project was restructured, resulting in an imperative version and a reactive version of the same code. Static analysis tools were used to investigate if any changes in code readability and code complexity could be detected. Furthermore, it is discussed whether the results of the state-of-the-art readability metrics give an accurate prediction of code readability in reactive code bases, or if perhaps these metrics need to be modified to make them applicable to the reactive paradigm. Our findings show that the readability was negatively affected by reactive programming when measured with state-of the-art readability metrics, however code complexity was decreased significantly

Valet mellan att utveckla ett system eller att köpa ett komplett är inte det lättaste för många organisationer. CriseIT har efterfrågat nya funktioner till sin övningsplattform som är byggd i WordPress. Ett problem inom systemutveckling är att utvecklarna väljer en utvecklingsmetod där alla av kundens krav inte kan realiseras. Kan man realisera alla CriseITs krav med WordPress eller är det bättre att utveckla ett eget system för att möta dessa? Syftet med uppsatsen är att informera CriseIT-projektet om ”kostnaden” i olika bemärkelser av att anpassa ett CMS respektive ett egenutvecklat webbsystem. Uppsatsen jämför dessa utvecklingsmetoder med fem olika kriterier: dokumentation, säkerhet, kodkvalitet, utvecklingstid och skillnad i kodstorlek. För att jämföra systemets utvecklingsprocess används dokumentanalys för att få data om kriterierna inom andra projekt om systemutveckling. Uppsatsen använder också koden av komponenterna för att jämföra kodkvalitet, utvecklingstiden och skillnaden i kodstorlek. Resultatet av undersökningen visar data om varje kriterium från WordPress och den egenutvecklade komponenten. Slutsatsen av uppsatsen är att organisationer kan köpa färdiga system och utveckla mindre samt lättare krav. Men om systemet inte stödjer den funktionalitet de behöver är det bra om organisationen bygger ett system internt för att realisera alla kraven. För CriseIT borde de ompröva utvecklingsmetoden för sitt informationssystem om fler krav behöver blir utvecklade än de som nu finns implementerade.

Developers build an entire software by writing quality code, the failure of which can risk organizational reputation, financial wellbeing, and even the lives and security of people. The ability to develop high quality code is therefore a key learning goal of foundational undergraduate computing programmes. However, how effective these undergraduate computing curriculums are in teaching software code quality is a matter of concern as this leads to raising the knowledge of future software developers. Right now, there is a lack of models to evaluate this effectiveness of undergraduate curriculum in providing the knowledge of software code quality to students.In this thesis, we suggest a model for evaluating the effectiveness of undergraduate curriculum in teaching software code quality, which we call ScQUc (Software Code Quality in Undergraduate Curriculum). Our goal is to raise the knowledge and awareness of teaching software code quality in education and make the undergraduate computing curriculum more software code quality centric.Due to the fact that there is a lack of models for evaluating the effectiveness of undergraduate curriculum in teaching software code quality, we had no closely related work to base our research on. We had to rely on other works related to code quality in programming courses that were indirectly connected to our research field. Hence, we dare infer that the ScQUc model was created from scratch.The research method used was qualitative and followed the frame of design science. Data collection was conducted via literature study and via interviews with two experts in the field. The interviewees were selected with the convenience sampling method enhanced with a predefined selection criterion. Data evaluation, on the other hand, was conducted using an evaluation model. The evaluation model included the following evaluation criteria: (1) interviewee credibility, (2) correctness, (3) flexibility, (4) usefulness and (5) experience. One round of interview was conducted with each of the interviewees which resulted in the improvement of the ScQUc model.The ScQUc model consists of a checklist of code quality characteristics and a sequence of activities to be conducted in order to evaluate the effectiveness of an undergraduate curriculum in teaching software code quality. The results of the evaluation of the ScQUc model inferred that the ScQUc model was correct and useful for the academia. Hence, we believe that the ScQUc model is a valid solution for evaluating the effectiveness of undergraduate curriculum in teaching software code quality. Still, however, the ScQUc model needs further evaluation and extension in form of specifications aiding deeper understanding of code quality, how to teach code quality, and to what extent to teach code quality. / Utvecklare bygger hela programvaran genom att skriva kvalitetskod, vars fel kan riskera organisatoriskt rykte, ekonomiskt välbefinnande och till och med människors liv och säkerhet. Förmågan att utveckla kod av hög kvalitet är därför ett viktigt inlärningsmål för grundläggande grundutbildningsprogram. Hur effektiva dessa läroplaner för grundutbildning är för att undervisa programkodkvalitet är emellertid en oro eftersom det leder till att kunskapen hos framtida programutvecklare ökar. Just nu saknas modeller för att utvärdera denna effektivitet i grundutbildningen för att ge studenterna kunskap om mjukvarukodkvalitet.I den här avhandlingen föreslår vi en modell för att utvärdera effektiviteten för grundutbildningen i undervisning av programkodkvalitet, som vi kallar ScQUc (Software Code Quality in Undergraduate Curriculum). Vårt mål är att öka kunskapen och medvetenheten om att undervisa programvarukodkvalitet i utbildningen och göra grundutbildningsberäkningen mer programvarukodkvalitet centrerad.På grund av bristen på modeller för att utvärdera effektiviteten i grundutbildningen i undervisning av programvarukodkvalitet, hade vi inget nära besläktat arbete att basera vår forskning på. Vi var tvungna att lita på andra verk relaterade till kodkvalitet i programmeringskurser som indirekt var kopplade till vårt forskningsområde. Därför drar vi slutsatsen att ScQUc-modellen skapades från grunden.Den använda metoden var kvalitativ och följde ramverket för designvetenskap. Datainsamlingen genomfördes genom litteraturstudie och genom intervjuer med två experter på området. Intervjuerna valdes med hjälp av metoden för provtagning av bekvämlighet förbättrad med ett fördefinierat urvalskriterium. Datautvärdering genomfördes å andra sidan med hjälp av en utvärderingsmodell. Utvärderingsmodellen inkluderade följande utvärderingskriterier: (1) intervjuarens trovärdighet, (2) korrekthet, (3) flexibilitet, (4) användbarhet och (5) erfarenhet. En intervjuomgång genomfördes med var och en av de intervjuade som resulterade i förbättringen av ScQUc-modellen.ScQUc-modellen består av en checklista med egenskaper för kodkvalitet och en sekvens av aktiviteter som ska genomföras för att utvärdera effektiviteten hos en grundutbildningsprogram i undervisning av programkodkvalitet. Resultaten av utvärderingen av ScQUc-modellen drar slutsatsen att ScQUc-modellen var korrekt och användbar för akademin. Därför tror vi att ScQUc-modellen är en giltig lösning för att utvärdera effektiviteten för grundutbildningen i undervisning av programvarukodkvalitet. Men ändå behöver ScQUc-modellen ytterligare utvärdering och utvidgning i form av specifikationer som hjälper djupare förståelse för kodkvalitet, hur man undervisar i kodkvalitet och i vilken utsträckning man ska lära ut kodkvalitet.

The rise of Agile project methodologies has increased the success rate of software development projects, but recent studies show that, even though the risk of failing has lessened, only 31% of the completed software development projects are declared as successful while the rest are declared either challenged or failed. A concept called Pair Programming that derives from agile methodologies is widely and basically always used by developers but in present time as we are heading towards a more remote environment and Distributed Pair Programming has become a hot topic. At its core, it is the same as Pair Programming, but the coding session is conducted in a distributed setting, meaning, the two developers are not sitting next to each other. There are little to no studies conducted about DPPs impact on software development projects and if DPP has the potential to mitigate risk factors that may arise while implementing code in an agile software development project.   The purpose of this thesis has been to research and discover what the perceived benefits and drawback of Distributed Pair Programming (DPP) are and which factors that are the most harmful to a software development project and if DPP can facilitate higher success rates. To answer the research questions, a qualitative research method has been used. The empirical data have been gathered by conducting 6 semi structured interviews with developers. Further, a thematic analysis has been carried through with the intent to easily map out the different themes that appears during the interviews.     The findings from the conducted study shows that there are multiple drawbacks and benefits. According to the informants, the benefits outweigh the drawbacks in such a manner that by not conducting DPP, they set themselves up for setbacks. It is very beneficial when onboarding a new team member and when tackling tougher problems. When it comes to implementing DPP in a successful manner there is a need for a digital infrastructure that supports verbal communication, web camera, screensharing and collaboration tools. / Ökningen av agila projektmetoder har ökat framgångsfrekvensen för programvaruutvecklingsprojekt, men nyare studier visar att även om risken för att misslyckas har minskat, förklaras endast 31 % av de avslutade programvaruutvecklingsprojekten som framgångsrika medan resten förklaras antingen utmanade eller misslyckades. Ett koncept som kallas för parprogrammering som härrör från gila metoder används i stor utsträckning och i princip alltid av utvecklare, men för närvarande är vi på väg mot en mer digital miljö och distribuerad parprogrammering(DPP) har blivit ett hett ämne. I grunden är det samma sak som parprogrammering men kodningssessionen genomförs i en distribuerad miljö, vilket innebär att de två utvecklarna inte sitter bredvid varandra. Det finns väldigt få studier utförda om DPPs inverkan på programvaruutvecklingsprojekt och om DPP har potential att mildra riskfaktorer som kan uppstå när kod implementeras i ett agilt programvaruutvecklingsprojekt. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka och upptäcka vad de upplevda fördelarna och nackdelarna med DPP är och vilka faktorer som är mest skadliga för ett programvaruutvecklingsprojekt och om DPP kan främja högre framgångsfrekvens. För att besvara forskningsfrågorna har en kvalitativ forskningsmetod använts. Empirin har samlats in genom att genomföra 6 semistrukturerade intervjuer med utvecklare. Vidare har en tematisk analys genomförts i syfte att enkelt kartlägga de olika teman som framställts under intervjuerna. Resultaten från den genomförda studien visar att det finns flera nackdelar och fördelar. Enligt informanterna uppväger fördelarna nackdelarna på ett sådant sätt att man genom att inte bedriva DPP dukar upp för problem. Det är mycket fördelaktigt när en ny teammedlem ska introduceras och när du tar itu med ett tufft problem. När det gäller att implementera DPP på ett framgångsrikt sätt finns ett behov av bra digital infrastruktur som stödjer verbal kommunikation, webbkamera, skärmdelning och samarbetsverktyg.