Le projet vise à dresser un portrait ethnographique de la course Ivakkak, un évènement sportif communautaire, organisé annuellement à Nunavik depuis 2001. Cette course célèbre la tradition de traîneau à chien inuit (« Ivakkak - the return of the Inuit dog », tel est le titre officiel de l’événement), mais consiste également en une fête sociale très populaire chez les locaux. L’objectif principal est de connaître l’état actuel des relations humains-qimmiit (chiens inuits) au Nunavik à travers une observation compréhensive de l’édition 2020 de la course Ivakkak. Plus précisément, le projet porte sur trois volets principaux: premièrement, l’organisation et le déroulement d’Ivakkak, ses significations sociale, culturelle, voire politique, pour les participants et pour les spectateurs; deuxièmement, les techniques de traîneau et de dressage ainsi; finalement, les relations humain-chien dans un contexte de compétition sportive spécifique. Le projet tente de saisir l’importance d’Ivakkak et des qimutsiit, « dog team », dans la modernité inuite, du point de vue des Nunavimmiut. Les résultats de ce projet révèlent que, malgré le fait qu’il soit largement sous-représenté dans les médias du Sud, Ivakkak constitue un univers d’une grande richesse, créé et soutenu par les Inuits et leurs partenaires canins, dans une configuration qu’on ne peut difficilement assimiler aux autres compétitions de traîneau à chiens ailleurs dans le monde. / This project in ethnology examines the contemporary Inuit dog sledding practices (Inuktitut: qimutsik) and their place in modern Inuit society in Nunavik, Québec, Canada. In particular, this project attempts to document and analyze the Ivakkak race, an annual Inuit dogsled race in Nunavik, from the Inuit cultural perspective. The project presents an ethnographic portrait of the event, as complete as it could be, given the circumstantial limitations imposed by the 2020 Covid pandemic. The findings presented in this document cover key features of Ivakkak, including its administrative and sportive dimensions, its pan-regional communal aspects, its performative and athletic traits, and most importantly, its multi-species cultural-social integration specific to the contemporary Inuit life in Nunavik. The findings show that, although largely underrepresented in the mainstream media (sport and cultural outlets), Ivakkak encapsulates a unique universe, built and sustained by dog-human partners in ways unrivaled by any modern dogsledding competition in the Northern hemisphere.

Introduktion: Hundar fyller en stor funktion för människor. De ger förutom motion även glädje, kärlek och livskvalitet. Forskning visar att det är hälsofrämjande för befolkningen att genomföra aktiviteter med ett hundteam, en hundförare med en social tjänstehund. Hitintills sker nästan inga aktiviteter digitalt så denna studie undersökte hundförares åsikter rörande digitalt arbete med social tjänstehund. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vad hundförare ser för möjligheter och utmaningar med digitaliseringen i det hälsofrämjande arbetet med social tjänstehund. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats som analyserades med en innehållsanalys. Teorin som användes i analysen var Technology Acceptance Model ”TAM” och hade teoretiskt hälsofrämjande utgångspunkt med principerna delaktighet, hållbarhet, maktgörande och jämlikhet. Informanterna rekryterades genom ändamålsenligt urval och en genom ett snöbollsurval. Det var sex hundförare som arbetade med sociala tjänstehundar som intervjuades. Resultat: Det framkom fyra kategorier: Olika möjligheter att arbeta digitalt med hund, Utmaningar i digitalt arbete med hund, Digitalt arbete utan hund innebär möjligheter och Dilemma med digital teknik som tillsammans bildade temat Digitaliseringens möjligheter, utmaningar och dilemman behöver balanseras mot det fysiska mötets betydelse. Slutsats: Det finns utvecklingsmöjligheter för hälsofrämjande digitalt arbete med social tjänstehund där robotar är ett komplement i folkhälsoarbetet. Det är viktigt att hitta en balans mellan det fysiska mötet och digitala interaktioner. Det ska underlättas för människor att uppnå en god och jämlik hälsa. / Introduction: Dogs fulfill a great function in humans. In addition to exercise, they also provide joy, love and quality of life. Research shows that it is health promoting for the population to carry out activities with a dogteam, a dog handler with a social service dog. Up until now, almost no activities take place digitally, so with this study, doghandlers’ views on digital work with social service dogs were investigated. Aim: The purpose of this study was to investigate what dog handlers see as opportunities and challenges with digitization in their health promotion work with social service dogs. Methods: A qualitative interview study with an inductive approach that was analyzed with a content analysis. The theory used in the analysis was the Technology Acceptance Model "TAM" and had a theoretical health-promoting starting point with the principles of participation, sustainability, empowerment and equality. The informants were recruited through purposive sampling and one through a snowball sample. Six dog handlers who worked with social service dogs were interviewed. Results: Four categories emerged: Different opportunities to work digitally with a dog, Challenges in digital work with a dog, Digital work without a dog means opportunities and Dilemma with digital technology which together formed the theme The opportunities, challenges and dilemmas of digitization need to be balanced against the importance of the physical meeting. Conclusion: There are development opportunities for health-promoting digital work with social service dogs and robots are a complement in public health work. It is important to find a balance between the physical meeting and digital interactions. It must be made easier for people to achieve good and equal health.