Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur nyanställda medarbetare upplever delaktighet, lärande och identitetsskapande med sin arbetsplats när socialisationsprocessen sker oplanerat på distans. Syftet preciseras i följande frågeställningar: hur upplever medarbetare som introduceras på distans sina relationer till kollegor? Vilka upplevelser har medarbetarna av kommunikationen med kollegor när arbetet sker på distans? Samt hur upplever medarbetare sina möjligheter till informellt lärande under distansbaserade förutsättningar? Empirin som ligger till grund är material från sju halvstrukturerade intervjuer. Informanterna hade varit anställda mellan en till elva månader och introduceras på distans till följd av covid-19 restriktioner. Materialet analyserades utifrån en kombination av tematisk- och fenomenografisk analysmetod i relation till studiens teoretiska ramverk vilket är Lave och Wengers teori om praktikgemenskaper. Resultaten diskuterades i relation till tidigare forskning och vår studie visar att informell kommunikation är svår att skapa i en digital kontext, det framkommer att kommunikationen upplevs formell och syftesorienterad. Vidare visar studien att introduktion på distans försvårar möjligheten till relationsskapande med kollegor samt känslan av gemenskap. Resultatet visar ytterligare att introduktion samt arbete på distans kan frambringa en känsla av att vara osynlig. En Introduktion på distans resulterar vidare i svårigheter när det kommer till att ställa frågor. En slutsats som dras från studien är att informell kommunikation i digital kontext är viktigt för att möjliggöra nyanställdas förutsättningar för delaktighet, lärande och identitetsskapande. / The purpose of the study is to contribute knowledge about how newly hired employees experience participation, learning and identification with their workplace when the socialization process takes place at a distance. The purpose is specified in the following questions: how do employees who are introduced at a distance experience their relationships with colleagues? What experiences do employees have of communicating with colleagues when the work takes place at a distance? And how do employees experience their opportunities for informal learning under distance-based conditions? The underlying empiric is material from seven semi-structured interviews. The informants have been employed for one to eleven months and are introduced at a distance due to covid-19 restrictions. The material was analyzed based on a combination of thematic and phenomenographic analysis methods in relation to the study's theoretical framework, which is Lave and Wenger's theory of communities of practice. The results were discussed in relation to previous research and our study shows that informal communication is difficult to create in a digital context, it appears that communication is perceived as formal and purpose-oriented. Furthermore, the study shows that introduction at a distance makes it difficult to create relationships with colleagues and the feeling of community. The results further show that introduction as well as work at a distance can produce a feeling of being invisible. A distance introduction further results in difficulties when it comes to asking questions. A conclusion drawn from the study is that informal communication in a digital context is important to enable new employees' conditions for participation, learning and identification.

Projektet Elda är ett undersökande arbete om det digitala verktyget och vilka kvalitets- aspekt det påverkar. Datorn som ett kreativt hjälpmedel inom formgivning är i dag ett självklart verktyg i designprocessen, men vad händer egentligen med designers personliga avtryck när formen blir digital? Undersökningsmetoden i detta subjektiva projekt är em- pirisk och består av designprocessen bakom typsnittet Elda, under hela projektets gång reflekterar jag tankar, form och litteratur mot varandra. Diskussionen består av min syn på den digitala grafiska produkten, yrkets egenvärde och mänsklig kommunikation.

No description available.

Digitaliseringen är ett begrepp som har möjliggjort förändring av många processer i samhället, och som likaså har omformat den geografiska uppfattningen av rummet samt hur vi konkret använder oss av rummet. Denna uppsats studerar hur arbete har förändrats i och med digitaliseringen, i relation till den fysiska arbetsplatsen. Studien har undersökt den aktivitetsbaserade arbetsplatsen som implementeras på allt fler organisationer till följd av ett ökat digitalt arbete, hur den används och hur den bemöter ett digitalt arbetssätt. Detta har studerats via konceptet hybrida rum som beskriver integrationen av det fysiska rummet och det digitala rummet. Detta blir en viktig utgångspunkt för analysen då alltför många processer i de olika rummen integreras och blir till en helhet. Bakgrund till den aktivitetsbaserade arbetsplatsen och hur arbetet är tänkt att bedrivas där ställs mot hur arbetet faktiskt organiseras på denna plats, samt hur inställningen till arbetsplatsen ser ut. Detta har undersökts via en kvantitativ enkätstudie med tre stycken företag med aktivitetsbaserade arbetsplatser. Den geografiska analysen visade på att den aktivitetsbaserade arbetsplatsen delvis underlättar det digitala arbetet då den gynnar medarbetarens flexibilitet och välmående. Ytterligare resultat visade på att den fysiska miljön inte på ett entydigt sätt kan påverka det digitala arbetssättet som finns på arbetsplatserna idag, samt att medarbetarnas inställning till arbetsplatsen varierade. Den fysiska miljön förändras med den aktivitetsbaserade arbetsplatsen, men det digitala arbetssättet fortgår ungefär som tidigare.

När COVID-19 pandemin blev ett faktum började fler företag gå över till att arbeta på distans och  från en dag till en annan kunde hela arbetsplatsen ha förändrats. Både företag och individer stod  inför en stor utmaning, att hålla sig motiverade. Att gå från att ha arbetat på samma plats som  kollegor till att nu bara interagera med kollegor digitalt, kan innebära stora konsekvenser för den  anställdes motivation och hälsa. Samspelet mellan balans och teknik kan antingen utmynna i stress  eller produktivitet och när möten sker digitalt istället för ansikte mot ansikte är det extra viktigt  för företag att vara uppmärksamma kring sina anställda och deras hälsa för att bibehålla deras  motivation. Interaktioner via digitala verktyg kan kännas verkligt men kan i värsta fall leda till en  falsk känsla av samhörighet. I denna studie har målet varit att analysera hur motivationen hos  anställda inom finanssektorn har påverkats när de nu ska arbeta digitalt. Finanssektorn är en  bransch som idag är väldigt digitaliserad och deras tekniska kunskap är relativt hög jämfört med  många andra branscher. Studien visar att sociala interaktioner är avgörande för motivationen  medan deadlines och andra former av kontroll från företaget demotiverar. Då digitala  interaktioner inte kan likställas med verkliga interaktioner uppstår en brist på samhörighet som  är en viktig faktor för motivationen. Distansarbetet leder även till ökad arbetsbelastning där  gränserna mellan arbete och privatliv suddas ut. Distansarbetet som ensam faktor har inte  påverkat motivationen utan även balansen mellan arbete och privatliv samt den tekniska  mognaden har även spelat en stor roll i de anställda inom finanssektorns motivation. / When the COVID-19 pandemic became a fact, companies switched to working remotely and from one day to another the entire workplace could have changed. Both companies and individuals faced a major challenge, to stay motivated. Going from working with colleagues at the office to only interacting digitally can have major impacts on the employee's motivation and health. The interaction between balance and technology can result in stress or productivity and when meetings are held digitally instead of face-to-face, it is extra important for companies to pay  attention to their employees and their health to maintain their motivation. Interactions via digital tools can feel real but in worst case they can lead to a false sense of belonging. In this study, the  goal has been to analyze how the motivation of employees in the financial sector has been affected  by having to work digitally. The financial sector is an industry that today is very digitalized and  their technical knowledge is relatively high compared to similiar industries. The study shows that  social interactions are crucial for motivation while deadlines and other forms of control from the  company demotivate. Real life interactions can not be recreated in a digital environment. It leads  to a lack of relatedness, which is an important factor for motivation. Remote work has also led to  an increased workload where boundaries between work and private life are blurred. Remote work  is not the only thing that affects the employee’s motivation, the balance between work and private  life and technical maturity has also played a major role in the employees' motivation.

This study examines employees who, during the spread of the Covid-19 virus, have had to switch from working in the workplace to digital teleworking. The aim of the study is to achieve a deeper understanding of how the informants are experiencing their social work environment in digital teleworking, by examining how they experience their relationships with colleagues, managers and cohabitants, as well as how they experience their organizations’ handling of the social work environment. The empirical data consists of 6 qualitative, semi-structured interviews. The theoretical framework of the study consists of Jahoda’s Deprivation theory and Ahrne’s theory of the Organizational centaur, both of which concern the importance of social contact in the workplace. The result of the study show how the respondent’s collegial relationships are affected or even deteriorative by the digital telework during Covid-19 , and how the relationships with cohabitants have changed their dynamics by becoming more work oriented. The result also shows that the respondents perceived lack of organizational management of the social work environment during their new work circumstances caused by Covid-19. Meanwhile, the experiences of employee engagement for digital social contact has increased, as well as perceived social support from those whose partners also work from home. The conclusions of the study are that work seems to fulfill an unintentional social function that is irreplaceable, and that employee initiatives for social interaction increase when the employees feel that the employer invests too much in organizational goals / Denna studie undersöker arbetstagare som under spridningen av Covid-19 har behövt ställa om från arbete på arbetsplatsen till digitalt distansarbete. Studiens syfte är att nå en djupare förståelse av hur respondenterna upplever den sociala arbetsmiljön i det digitala distansarbetet, genom att undersöka hur de upplever relationerna till kollegor, chefer och samboende samt hur de upplever organisationernas hantering av den sociala arbetsmiljön. Den empiriska datan består av 6 stycken kvalitativa, semistrukturerade intervjuer i vilket respondenterna fått berätta om sina upplevelser. Studiens teoretiska ramverk utgörs av Jahodas deprivationsteori och Ahrnes teori om den organisatoriska kentauren, vilka båda berör vikten av social kontakt i arbetet. Resultaten som framkommer vittnar om försämrade eller uteblivna kollegerelationer i det digitala distansarbete som orsakats av Covid-19, en ändrad relationsdynamik med samboende och upplevd bristande organisationshantering av den sociala arbetsmiljön i det digitala distansarbetet. Samtidigt återfinns dock upplevelser av ett ökat medarbetarengagemang för digital social kontakt, samt ett socialt stöd från partners som också arbetar hemifrån. Slutsatserna blir att arbetet verkar fylla en oavsiktlig social funktion som är oersättlig, samt att medarbetarinitiativen för socialt umgänge ökar då arbetstagarna upplever att arbetsgivaren satsar för mycket på organisatoriska mål.

The modern society has become increasingly digitalized and many workplaces follow the same pattern. This means that people are becoming more distant from one another as work can be done from other places than the office. Social interactions now occur more through a screen, especially in extraordinary circumstances such as Covid-19. Man is by nature a social being and the development of technology is forcing individuals to more or less adapt social relations to become more digital. The question is whether social evolution is catching up with the progress of technology. The purpose of the study is to investigate how employees experience that increased digitalization affects their social relationships at work, in general and in relation to Covid-19. The study examines employees’ experiences with the help of qualitative interviews at a large company in Stockholm. The result shows that digitalization enables interaction with colleagues, although employees cannot physically meet. However, digitalization prevents the possibility of establishing deep social relationships. These relationships are considered essential for a work-group to function. Finally, it appears that the need for social relations in the workplace becomes more evident when employees are forced to isolate themselves from each other for a longer period, which is a consequence of the pandemic. / Det moderna samhället har blivit allt mer digitaliserat och många arbetsplatser likaså. Det innebär att människor blir allt mer distanserade från varandra då arbete kan ske från andra platser än kontoret. Social interaktion sker i större utsträckning än tidigare via en skärm, speciellt under extraordinära omständigheter som Covid-19. Människan är av sin natur en social varelse och teknikens utveckling mer eller mindre tvingar individer att anpassa sina sociala relationer till att bli mer digitala. Frågan är om den sociala evolutionen hinner ikapp teknikens framfart. Syftet med studien är att undersöka hur anställda upplever att den utökade digitaliseringen påverkar deras sociala relationer på arbetsplatsen, i allmänhet och i samband med Covid-19. I studien undersöks de anställdas upplevelser på ett stort företag i Stockholm med hjälp av kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att digitaliseringen möjliggör interaktion med kollegor, även fast anställda inte kan mötas fysiskt. Däremot hindrar digitaliseringen möjligheten till att etablera djupa sociala relationer. Dessa relationer är essentiella för att en arbetsgrupp ska fungera. Slutligen framkommer det att behovet av sociala relationer på arbetsplatsen blir mer påtagligt när anställda tvingas isolera sig från varandra en längre tid, vilket är en konsekvens av pandemin.

Studiens syfte är att förstå hur innehavare av feministiska aktivistkonton på Instagram ser på det arbete de lägger ned, hur de upplever Instagrams feministiska fält samt hur deras konton har påverkat dem själva som individer. Tidigare forskning visar att sociala medier är en viktig arena för onlineaktivism och politisk engagemang, inte minst vad gäller informations- och kunskapsdelning, samtal och kontaktskapande. Forskning visar även att det finns en diversitet i hur feminister använder sociala medier, vilken roll de har på mediet spelar roll för hur användningen ser ut. Studien utgår från teoretiska perspektiv om digitalt arbete, emotionellt arbete samt kollektiv identitet inom sociala rörelser. Kvalitativa intervjuer har genomförts med fyra feministiska instagramaktivister som har över 20 000 följare och datamaterialet har analyserats tematiskt. Ett urval av studiens resultat presenteras nedan. Informanterna driver sina konton för att påverka människor och den feministiska debatten, de menar även att drivandet av stora feministiska konton kommer med ett ansvar. Informanterna anser att Instagram är ett bra verktyg för att få upp feministiska frågor för debatt i samhället och att det ibland leder till reella förändringar. Det feministiska fältet på Instagram består av grupperingar. Inom de olika grupperna finns en solidaritet men inom fältet som stort är tonen hård och det pågår mycket konflikter. Informanterna uppger att det tar mycket tid för dem att driva sina konton och flera av dem känner sig pressade, alla vittnar även om att de har mottagit hat och hot. Avslutningsvis kan sägas att innehavare av feministiska aktivistkonton utför både ett digitalt och ett emotionellt arbete.

Forskningsfråga: Vilka inre motivationsfaktorer kan positivt påverka arbetsprestationen vid digitalt arbete, utifrån medarbetarens perspektiv? Syfte: Syftet med studien är att redogöra för vilka motivationsfaktorer som, utifrån medarbetarens perspektiv, påverkar arbetsmotivationen och arbetsprestation vid den allt vanligare digitala arbetsmiljön. Metod: Studien utgick från en kvalitativ metod med abduktiv ansats där sju semistrukturerade intervjuer genomfördes. För att analysera den empiriska data användes en tematisk analys. Slutsats: Det kan konstateras att den digitala arbetsmiljön inte påverkat arbetsmotivationen och arbetsprestationen avsevärt då stora delar av resultatet går i linje med tidigare studier om motivationsforskning. Studien visade att de motivationsfaktorer som enligt medarbetare positivt påverkar arbetsprestationen vid digitalt arbete är erkännande och personlig utveckling. / Research questions: What internal motivational factors can positively affect work performance in digital work, from the employee's perspective? Purpose: The purpose of the study is to account for the motivational factors that, from the employee's perspective, affect work motivation and work performance in the increasingly common digital work environment. Method: The study was based on a qualitative method with an abductive approach where seven semi-structured interviews were conducted. To analyze the empirical data, a thematic analysis was used. Conclusion: It can be stated that the digital work environment has not affected work motivation and work performance significantly as large parts of the results are in line with previous studies on motivation research. The study showed that the motivating factors that, according to employees, positively effect work performance in digital work are recognition and personal development.

Till följd av covid-19 pandemin och Folkhälsomyndighetens rekommendationer har verksamheter behövt anpassa sig. Distansarbete har tidigare varit förknippat med en arbetsgivarförmån där arbetstagaren fick frihet att bestämma var och när arbetet utfördes. På grund av de extraordinära omständigheter som råder har verksamheter övergått till distansarbete för att bidra till minskad smittspridning. Digitala lösningar är en förutsättning för arbete på distans och det ställer i sin tur höga krav på enskilda medarbetare som behöver tillämpa digital teknik i högre utsträckning. Syftet med denna studie var att undersöka äldre medarbetares upplevelse av distansarbete under pågående pandemi. Studien utgick från frågeställningar som berörde hur äldre medarbetare beskrev arbetet på distans, hur äldre medarbetare beskrev sin digitala kompetens samt hur den digitala kompetensen säkerställts inför arbete på distans. För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer med fem äldre medarbetare på Region Västerbottens HR-stab. Studiens resultat vittnar om ett positivt synsätt till det digitala distansarbete som orsakats av covid-19. En av de främsta effekterna som arbetet på distans inneburit är ökad möjlighet till flexibilitet och en mer produktiv arbetstid. De negativa aspekter som framförs är avsaknad av fysisk kontakt med kollegor samt en brist på spontan kommunikation. Vidare är informanternas arbetsuppgifter lämpade för digitalt distansarbete och resultatet visar att de har tillräcklig digital kompetens för att utföra sina arbetsuppgifter. Den digitala kompetensen har tillgodosetts till viss grad genom introduktion men däremot saknas arbetsgivarens säkerställande av medarbetarnas kunskap i takt med att digitalt distansarbete ökat. För att skapa trygghet i den digitala miljön har istället individuella initiativ resulterat i ett digitalt lärande och kunskapsutbyte mellan medarbetare. Studiens slutsatser är att den fysiska interaktionen är svår att ersätta och att arbetet fyller en viktig social funktion.