Abstract The purpose of the thesis is to investigate organisation’s ability to create civic engagement by communicating through social media and to examine the characteristics of this engagement. The thesis also aims to investigate whether a collective identity is created and in what ways it may contribute to the civic engagement. To do this, three research questions were formulated:   -       How does organisation’s communication through social media create civic engagement among the receivers? -       What does the civic engagement created by organisations communication through social media look like? -       Is a collective identity created in the reception of the communication and in what ways is it contributing to the civic engagement?   To answer these questions, a theoretical framework is used consisting of theories concerning the emergence of social movements, clicktivism and collective identity.   The method used to perform this research is qualitative interviews. The interviews were transcribed, coded and thematised before the results could be achieved.   The results of this research shows that civic-engagement appears from people’s feelings and their sense of community and belonging. Clicktivism is a common form of engagement and its capacity to influence society should be reassessed. Finally, the results shows that organisations communication through social media create an collective identity which is closely intertwined with civic engagement. This relation should be further studied in the future to deepen the understanding of it and the ability to make use of it.   Key words: civic-engagement, feelings, community, clicktivism, collective identity

<p>Vårt syfte med uppsatsen är att undersöka hur EU kan skapa eller vidmakthålla en gemensam identitet för hela unionen. Detta gjordes utifrån antagandet att en sådan EU-identitet är en form av kollektiv identitet och formas i ett föränderligt samhälle. Undersökningen gjordes i form av en litteraturstudie kring de tre begreppen kollektiv identitet, nationell identitet samt organisationsidentitet. Det kollektiva identitetsskapandet studerades mot bakgrunden av ett föränderligt samhälle, där kollektiv identitet ses som en förutsättning för gruppers och samhällens fortlevnad och skapas i sociala sammanhang.</p><p>I bearbetningen av materialet försökte vi dra paralleller mellan EU:s åtgärder för att skapa eller vidmakthålla EU-identiteten samt de åtgärder som traditionellt används på nationell- respektive organisationsnivå. Nationella identiteter skapas via uppifrån styrda projekt med statsmakten som initiativtagare. Vi fann att det går att dra flera paralleller mellan den nationella och den så kallade EU-identiteten, bland annat skapas båda genom upprättandet av en gemensam kultur och historia och användandet av symboler. Ett av huvudmålen med båda identiteterna är att bevara freden. Organisationsidentitet skapas genom att betona medlemmarnas likheter snarare än olikheterna. Väldefinierade mål som förankras i organisationen utgör en grund för identitetsskapandet. Två nyckelbegrepp som både organisationer och EU använder för skapande och vidmakthållande av identitet är information och kommunikation. Genom förbättrad kommunikation och effektivisering av informationsvägar försöker EU minska klyftan mellan medborgare och union.</p><p>Vi kom fram till att vi tror att det är möjligt att både skapa och vidmakthålla en gemensam identitet inom EU trots samhällets snabba utveckling och identitetsprocessens nya förutsättningar. Vi menar att EU:s största svårighet i att skapa en gemensam grund för ökad tillhörighet ligger i de många olikheterna inom unionen. De åtgärder som görs i identitetsskapande syfte hotas av medborgarnas olika önskningar och värderingar. Vi tror dock att EU genom att tydligt kommunicera unionens motto, ”Förenade i mångfalden”, och skapa tillfällen för ökad integration även utanför den politiska strukturen kan vända svårigheten till en styrka. För att lyckas förankra unionens mål hos medborgarna tror vi att EU måste bli ännu bättre på att föra fram grundtanken med unionen. Slutligen anser vi att EU i första hand bör ta fasta på organisationers åtgärder för identitetsskapande, eftersom organisationer har lättare att anpassa sig till förändringar i omgivningen. Organisationsidentiteten är dessutom inte knuten till härkomst eller kulturell bakgrund, utan till målet med verksamheten, vilket vi tror ökar tillhörigheten i gruppen.</p>

Vårt syfte med uppsatsen är att undersöka hur EU kan skapa eller vidmakthålla en gemensam identitet för hela unionen. Detta gjordes utifrån antagandet att en sådan EU-identitet är en form av kollektiv identitet och formas i ett föränderligt samhälle. Undersökningen gjordes i form av en litteraturstudie kring de tre begreppen kollektiv identitet, nationell identitet samt organisationsidentitet. Det kollektiva identitetsskapandet studerades mot bakgrunden av ett föränderligt samhälle, där kollektiv identitet ses som en förutsättning för gruppers och samhällens fortlevnad och skapas i sociala sammanhang. I bearbetningen av materialet försökte vi dra paralleller mellan EU:s åtgärder för att skapa eller vidmakthålla EU-identiteten samt de åtgärder som traditionellt används på nationell- respektive organisationsnivå. Nationella identiteter skapas via uppifrån styrda projekt med statsmakten som initiativtagare. Vi fann att det går att dra flera paralleller mellan den nationella och den så kallade EU-identiteten, bland annat skapas båda genom upprättandet av en gemensam kultur och historia och användandet av symboler. Ett av huvudmålen med båda identiteterna är att bevara freden. Organisationsidentitet skapas genom att betona medlemmarnas likheter snarare än olikheterna. Väldefinierade mål som förankras i organisationen utgör en grund för identitetsskapandet. Två nyckelbegrepp som både organisationer och EU använder för skapande och vidmakthållande av identitet är information och kommunikation. Genom förbättrad kommunikation och effektivisering av informationsvägar försöker EU minska klyftan mellan medborgare och union. Vi kom fram till att vi tror att det är möjligt att både skapa och vidmakthålla en gemensam identitet inom EU trots samhällets snabba utveckling och identitetsprocessens nya förutsättningar. Vi menar att EU:s största svårighet i att skapa en gemensam grund för ökad tillhörighet ligger i de många olikheterna inom unionen. De åtgärder som görs i identitetsskapande syfte hotas av medborgarnas olika önskningar och värderingar. Vi tror dock att EU genom att tydligt kommunicera unionens motto, ”Förenade i mångfalden”, och skapa tillfällen för ökad integration även utanför den politiska strukturen kan vända svårigheten till en styrka. För att lyckas förankra unionens mål hos medborgarna tror vi att EU måste bli ännu bättre på att föra fram grundtanken med unionen. Slutligen anser vi att EU i första hand bör ta fasta på organisationers åtgärder för identitetsskapande, eftersom organisationer har lättare att anpassa sig till förändringar i omgivningen. Organisationsidentiteten är dessutom inte knuten till härkomst eller kulturell bakgrund, utan till målet med verksamheten, vilket vi tror ökar tillhörigheten i gruppen.

Incels, en sammanskrivning av orden involuntary och celibate, beskriver män som anser sig själva vara oattraktiva och lever ett liv utan sexuella relationer. De senaste åren har flera män som identifierar sig med rörelsen begått våldsdåd för att driva sin egen agenda. Incel-männen kan med hjälp av internet komma samman utan geografiska och sociala gränser och finna en gemenskap hos varandra. I denna uppsats står gemenskapen mellan männen i fokus och syftet är att finna faktorerna bakom Incel-medlemmarnas kollektiva identitet. De teorier som används är Meluccis, och Jasper och Pollettas teorier om kollektiv identitet. Studiens ansats är netnografisk och materialet består av diskussionstrådar från forumet Incels.co, det största Incel-forumet. Materialet kompletteras med text från Incels wikisida för att ge en bättre förståelse för det gemensamma språket. En induktiv kvalitativ innehållsanalys med öppen kodning används som forskningsstrategi. Resultatet visar att Incel-medlemmarnas kollektiva identitet bygger på genom ett gemensamt språk och symboler, liknande världsuppfattningar och erfarenheter. Det framkom även en fientlig inställning mot icke-Incels och en gemensam eftersträvan mot ett förändrat och förbättrat samhälle.

<p>I maj 2005 sändes en TV-dokumentär om kvinnojourerna i Sverige, som orsakade en stundtals hetsig debatt och en intensiv mediegranskning. Här syntes många stereotypa bilder av kvinnor som är aktiva i kvinnojourrörelsen. Syftet med vår uppsats är att undersöka vilka konsekvenser stereotypa bilder får för kollektiv identitet hos aktiva i kvinnojourer, baserat på vilka bilder som de upplever att andra har av dem. Vår teoretiska ram bygger på teorier om kvinnojourrörelsen i Sverige och det motstånd de tidigare har mött, teorier om kollektiv identitet samt teorier om stereotyper. Vår metod består av kvalitativa intervjuer. Vi har genomfört fem intervjuer med kvinnor som är aktiva i lokala kvinnojourer i Stockholms län. Materialet analyserades genom meningskoncentration till centrala teman, som sedan tolkats utifrån vår teoretiska ram. De karakteristiska dragen i stereotyperna av kvinnojoursaktiva som vi identifierat kan delas in i två delar, det första rör inställningen till män och det andra rör det politiska engagemanget. Vi har funnit att dessa stereotyper får allvarliga konsekvenser för förutsättningarna för kollektiv handling och för den kollektiva identiteten, även om de aktiva i kvinnojourrörelsen också lyckades stå emot andras negativa bilder och finna stöd och kraft hos den egna gruppen. Det som började som en uppsats om motstånd utvecklades i mångt och mycket till en uppsats om systerskap och styrka.</p>

I maj 2005 sändes en TV-dokumentär om kvinnojourerna i Sverige, som orsakade en stundtals hetsig debatt och en intensiv mediegranskning. Här syntes många stereotypa bilder av kvinnor som är aktiva i kvinnojourrörelsen. Syftet med vår uppsats är att undersöka vilka konsekvenser stereotypa bilder får för kollektiv identitet hos aktiva i kvinnojourer, baserat på vilka bilder som de upplever att andra har av dem. Vår teoretiska ram bygger på teorier om kvinnojourrörelsen i Sverige och det motstånd de tidigare har mött, teorier om kollektiv identitet samt teorier om stereotyper. Vår metod består av kvalitativa intervjuer. Vi har genomfört fem intervjuer med kvinnor som är aktiva i lokala kvinnojourer i Stockholms län. Materialet analyserades genom meningskoncentration till centrala teman, som sedan tolkats utifrån vår teoretiska ram. De karakteristiska dragen i stereotyperna av kvinnojoursaktiva som vi identifierat kan delas in i två delar, det första rör inställningen till män och det andra rör det politiska engagemanget. Vi har funnit att dessa stereotyper får allvarliga konsekvenser för förutsättningarna för kollektiv handling och för den kollektiva identiteten, även om de aktiva i kvinnojourrörelsen också lyckades stå emot andras negativa bilder och finna stöd och kraft hos den egna gruppen. Det som började som en uppsats om motstånd utvecklades i mångt och mycket till en uppsats om systerskap och styrka.

Inom området för medie- och kommunikationsvetenskap studeras Stockholms technoscen utifrån ett medieetnografiskt perspektiv. I studien används kvalitativa intervjuer då målet är att få en förståelse för hur identitetsprocesser skapas hos sex enskilda technoutövare. Personliga erfarenheter ligger till grund för val av ämne då jag själv är en del av technoscenen.           De frågeställningar som besvaras är: Hur formas kollektiv identitet genom stilelement och stilmarkörer inom Stockholms technoscen? Hur kan identitetsprocesserna förstås i relation till den enskilda utövaren? Vilka kommunikativa praktiker existerar inom technoscenen? Sammanfattningsvis har studien lett fram till ett resultat som tyder på att identitet skapas på skilda sätt och framträder olika starkt beroende på den enskilda utövaren inom technoscenen. Studien har också visat varför en individ väljer att bli en del av technoscenen och hur den kan urskiljas från andra subkulturella företeelser. Stilperspektivet används för att urskilja technoscenen från andra subkulturer. Technoklubben i sig, dansmomentet, vinylskivan, DJ:n samt den prestigelösa miljö definieras som stilmarkörer och stilelement. Technoklubben kan uppfattas som en tillflyktsplats som främst fyller en funktion av gemenskap och samhörighet med likasinnade för individer med ett starkt frihetsbehov.

Alla folkrörelser har sin start någon gång under 1700-talet men precis som med nykterhetslöftet så skulle rörelserna, och framförallt nykterhetsrörelsen ta fart under 1800-talet. Till att ha nykterhetsorganisationer som förespråkade måttligt bruk kom de vid 1800-talets slut förespråka absolutism. Nykterhetsorganisationerna var till den största delen religiöst präglade men ett utbrott ur IOGT vid slutet av 1800-talet skedde och Verdandi kom att skapas, en icke-religiös, socialistiskt präglad nykterhetsorganisation med en stark koppling till arbetarrörelsen. Studiens syfte har varit att undersöka logen 1363 Frihet av NOV i syfte att visa vad som utgjorde den kollektiva identiteten. Detta har gjorts genom en kvalitativ studie med en induktiv metod där jag samlat, analyserat och tolkat materialet på egen hand, anpassad till att beskriva vad den kollektiva identiteten är inom föreningen. Eftersom att den kollektiva identiteten egentligen är något större än den enskilda föreningen så har jag fokuserat på nyckelbegrepp som beskriver detta, såsom solidariteten och dess uttryck men även hur föreningen jobbade inom identitetsarenorna. Föreningen har visat sig vara aktiv, älskvärd av medlemmarna och omtyckt i Hällefors under de här åren som jag undersökte. De tog hand om sina medlemmar, diskuterade livligt om sitt mål, bildade studiecirklar och startade evenemang, för medlemmarna men även allmänheten. / All social movements have their starting sometimes in the 1700s, but as with the temperance pledge, movements, and especially the temperance movement take off in the 1800s. The temperance organizations initially advocated for moderate use of alcohol, but at the late 1800s all of them had adopted temperance. Initially the temperance movements were branded by pious ideals from religion, but a crisis within IOGT in the late 1800s would result in the birth of Verdandi, non-religious but socialistic in core, with strong links to the labor movement. The study’s purpose was to examine the association 1363 Frihet of NOV in order to recall what constituted the collective identity within. This has been done through a qualitative study with an inductive method where I have collected, analyzed and interpreted the material on my own that I’ve judged to be appropriate to describe the collective identity within the association. In reality, the collective identity is something larger than the individual association, so in my study I’ve focused on key concepts that describe this. Solidarity and its expression, but also the principle of “Us and Them”. The association have shown to be an active one in the years of my study, lovable by members and well-liked in the industrial town of Hällefors. They took care of their members, discussed vividly about their goals, formed study groups and started events that the members and general public could attend.

This study examines the development of a local history education, as taught in the compulsory levels of primary, middle and high school in Åland. The Åland islands have had a unique status of autonomy within the state of Finland since 1922, when the islands, after the Finnish independence from Russia, wished to reunite with Sweden but were made autonomous as a compromise. Åland therefore controls its own education system. This essay examines how the contents of school history have been adjusted to a regional interpretation and meaning of the past. The empirical sources are schoolbooks, school curricula, archive documents regarding education, and interviews with teachers, schoolbook authors and officials. The period examined is from 1922 until today. The aim is to show how an understanding of the past correlates with a changing present situation, how the past is made meaningful and embedded in the local region, and how these processes are connected to the formation of a collective identity and its continuation. This is done by integrating theories of collective memory mediation, national identity processes and didactic theories focusing on history as taught in school.

<p>Tidigare forskning har visat att posttraumatisk stress syndrom (PTSD) och depression är vanligt förekommande symtom hos individer som exponerats för krig. Studier om kurdiska emigranter i Sverige och deras psykiska hälsa är dock begränsad. Denna studie syftade till att beskriva människors erfarenheter av bombattacken av Halabja. Avsikten var även att förklara och öka kunskapen om individers hanterande av erfarenheten. Ett ytterligare syfte var att undersöka hur respondenterna blivit bemötta av myndigheter de kommit i kontakt med. Studien är kvalitativ och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sju individer. De sju individerna, tre kvinnor och fyra män, intervjuades om sina erfarenheter av den irakiska regimens kemiska bombattacker av staden Halabja våren 1988. Resultatet av studien visade att samtliga intervjupersoner exponerats för ett flertal påfrestande händelser. Samtliga drabbades av någon form av förlust exempelvis förlust av nära anhörig, social position och sin hemstad. Trots att händelsen inträffade för 20 år sedan kvarstår tydliga minnen som påverkar individen än idag. Individernas hanteringsstrategier visade sig vara konstruktiva.  Den kollektiva erfarenheten var en betydelsefull skyddsfaktor då intervjupersonernas berättelser visade på en stark känsla av samhörighet.</p>