Doktorspromotionen på Uppsala Universitet är en mycket gammal tradition, och en stor akademisk högtid. Syftet med denna uppsats är att få en djupare förståelse för vad doktorspromotionen förmedlar för mening till de som deltar och vad den har för betydelse. Hur upplevs doktorspromotionen av studenter? Förekommer det en paradox när nya upptäckter och framsteg inom vetenskapen firas med en traditionell ceremoni som har sett likadan ut under många år? Informanterna är studentmarskalkar som deltagit på en eller flera doktorspromotioner, och jag använder mig även av deltagande observation. I teorin redovisas olika definitioner av ritual, samt olika antropologiska ritualteorier. I empirin redogörs det för hur en doktorspromotion går till, och resultatet från tre intervjuer presenteras. I analysen fogas teori och empiri samman i en diskussion om kunskap som en process som länkar samman historia med nutid. Denna process är viktig att anspela på vid en ritual för att dramatiken i sammanlänkningen tilltalar sinnena. I slutsatsen reflekterar jag över huruvida det kan vara så att tradition i detta sammanhang används för att understryka framsteg.