Syftet med denna studien är att undersöka hur låg- och mellanstadielärare uppfattar implementeringen och användningen av digitala verktyg i språkskolor utifrån domesticeringsteorin. Lärarnas uppfattning kopplas samman med riktlinjer från politiska styrdokument gällande digitaliseringen av skolan för att få en förståelse för den digitala utvecklingen i språkskolan. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har två metoder tillämpats, dels en kvalitativ intervjustudie med fyra låg-och mellanstadielärare från två språkskolor, och dels en kvalitativ dokumentanalys av sex politiska styrdokument. Resultatet visar att lärarna uppfattar flera fördelar med de digitala verktygen, men främst ser dem som ett komplement för undervisningen. I viss utsträckning ifrågasätter dem den politiskt pådrivna digitaliseringen när de inte ser det pedagogiska syftet i att använda digitala verktyg. Resultatet visar även att de olika digitala verktygen kommit olika långt i domesticering på språkskolorna och processen påverkas av flera olika faktorer.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur fritidshemslärare använder digitala verktyg i verksamheten och hur det motiverar användandet. Studien har utförts utifrån ett kvalitativt metodval där fem intervjuer genomfördes på två olika fritidshem. Empirin analyserades sedan utifrån domesticeringsteorin som var arbetets teoretiska utgångspunkt. Vi utgick från begreppen Appropriering, Objektifiering och Inkorporeringen som la grunden för resultatets innehåll. Resultatet visade på att det finns olika åsikter kring hur mycket och hur ofta digitala verktyg ska förekomma i verksamheten. Även tillgängligheten av digitala verktyg varierade. När det kommer till vilka digitala verktyg som användes var ett av de gemensamma digitala verktygen på båda fritidshemmen iPads. Fritidslärarna behövde även förhålla sig till elevernas egna digitala verktyg, vilket var digitala klockor och mobiltelefoner.