En normativ moralteori syftar ofta till att tillfredsställa minst ett av två följande mål; det teoretiska riktighetskriteriet vilket dikterar i egenskap av vad rätta handlingar är rätta, och/eller den praktiska handlingsvägledningen (eller beslutsmetoden) vilken avser fungera i det närmaste som en manual för att komma fram till vad rätt handlande innebär i enskilda situationer. Min tes är att dygdetiken kan tillfredsställa båda dessa mål och syftet är här att definiera en dygdetisk handlingsvägledning. Metoden kommer vara att utgå ifrån en undersökning av ett riktighetskriterium. I detta riktighetskriterium figurerar den dygdiga agenten den som rättsgörande egenskapen. Tesen är att den dygdiga agenten kan förstås som en person som befinner sig i eudaimonia, och för att tillhandahålla en konkret handlingsvägledning kommer jag återge, för syftet, relevanta aspekter hos en empirisk och psykologisk teori om vad som utgör eudaimonia, men också Rosalind Hursthouses redogörelse av tillämpad dygdetik på moraliska dilemman. Denna analys kommer resultera i fyra komponenter som tillsammans utgör handlingsvägledningen i fråga. Vidare kommer jag motivera hur det kan vara rimligt att anta att för att kunna uppnå denna typ av riktigt handlande behövs vissa grundförutsättningar tillhandahållas tidigt i en människas liv. Jag föreslår att detta generar slutsatsen att somliga har svårare att handla riktigt än andra. Ett sådant faktum bör inte ses som en svaghet hos dygdetiken utan som värdefull information om människans natur utifrån vilken vi kan försöka bädda för en förändring i människans moraliska potential. / A normative moral theory often aims at satisfying at least one of two following goals; the theoretical aim–a criterion of rightness which dictates what makes right action right, and/or the practical aim–a decision procedure which is intended to work as a manual to to find out what right action entails in individual situations. My thesis is that virtue theory can satisfy both of these goals and the purpose here is to define a decision procedure. The method will be based on an examination of a criterion of rightness. In this criterion of rightness, the virtuous agent is what constitutes the right-making characteristic of an action. The thesis is that the virtuous agent can be understood as a person in eudaimonia, and in order to provide a concrete decision procedure, I will explain, for the purpose, the relevant aspects of an empirical and psychological theory of what constitutes eudaimonia, but also relevant aspects of Rosalind Hursthouse's applied virtue ethics on moral dilemmas. This analysis will result in four components that together constitute the decision procedure in question. Furthermore, I will justify how it may be reasonable to assume that in order to achieve this type of right action, some basic preconditions need to be satisfied early in a person's life. This, I suggest, leads to the conclusion that some people have difficulties to achieve right actions. This fact should not be seen as a weakness of virtue theory but as valuable information about human nature from which we can try to embed a change in human moral potential.