Att som elev i grundskolan misstolka likhetstecknet är vanligt förekommande i såväl Sverige som andra länder. Många ser det som en symbol som indikerar på att en uträkning ska göras. En förklaring till detta påstås vara att eleverna har tolkat likhetstecknet som dynamisk. Det ses som en process där ett matematiskt uttryck ska bli något. Detta till skillnad från en statisk tolkning, där ingenting tillkommer utan ett uttryck är lika med något annat. Genom att undersöka hur utvalda lärare i F-3 framställer likhetstecknet, kan denna studie bidra med kunskap och reflektioner till verksamma lärare om hur man kan planera sin undervisning om likhetstecknet för att det på bästa sätt ska gynna elevernas tolkning. Detta är en småskalig, kvalitativ studie om hur lärare medvetet framställer likhetstecknet för sina elever, i syfte att klargöra dess korrekta betydelse. Studiens empiriska material består av fem observationer och semi-strukturerade intervjuer med lärare i årskurs F-3. Resultatet visar att lärarna i studien till stor del framställer likhetstecknet på ett statiskt sätt genom val av arbetsuppgifter och representationsformer. De deltagande lärarnas kommunikation om likhetstecknet är även den till stor del statisk i helklassgenomgångar, men faller ofta tillbaka till en dynamisk framställning vid samtal med enskilda elever. En förklaring till detta kan vara att lärarna sällan reflekterar över sin verbala framställning av likhetstecknet när de talar till enskilda elever, eftersom fokus istället hamnar på att tydliggöra uppgifterna.

Syftet med den här studien är att undersöka hur lärare introducerar och arbetar vidare med likhetstecknet, med fokus på statisk och dynamisk framställning. Många ser det som en funktionssymbol som betyder att något ska räknas ut. Genom att undersöka hur verksamma lärare på lågstadiet introducerar och arbetar med likhetstecknet kan denna studie ge kunskaper om varför undervisningen går från en statisk framställning till ett dynamiskt vidarearbete och därför inte ger det resultat som önskas och eleverna behöver i framtida matematikundervisning. Studien utgår från två forskningsfrågor och det används kvalitativ undersökning i form av semistrukturerade intervjuer. I resultatet visar det sig att likhetstecknet introduceras i samband med andra symboler såsom mindre än och större än. Det framkommer också att lärarna introducerar likhetstecknet med en statisk framställning, men att i det fortsatta arbetet övergår det till en mer dynamisk framställning när eleverna arbetar vidare själva i läromedel. Vår slutsats är att eleverna behöver återkommande undervisning i likhetstecknets betydelse under alla skolår och i de olika moment de stöter på i matematikundervisningen samt att eleverna redan i lågstadiet kontinuerligt behöver träna på att lösa uppgifter med öppna utsagor.