I varje klass går cirka fyra barn som lever under dysfunktionella förhållanden och det är upp till oss pedagoger att se dessa barn. Syftet med denna uppsats är att efter intervjuer med fyra personer som vuxit upp med en eller två missbrukande föräldrar få en inblick i hur deras skolgång sett ut. Vilken hjälp, råd och stöd fick de från sina pedagoger? Hur vill de att en pedagog ska förhålla sig gentemot dessa barn? Vi valde Antonovskys´s KASAM som teori för att analysera vårt resultat som efter analys visade på följande slutsats, ingen av våra informanter upplevde att de fick någon hjälp eller något stöd i skolan och deras viktigaste råd till pedagoger idag är att VÅGA FRÅGA! Den forskning vi valde ”Se de tidiga tecknen ”och ”Barn från utsatta livssituationer” var relevant så tillvida att vi fick bekräftat att som pedagog måste du se alla barnen och du måste skaffa dig verktyg för att hjälpa dem. Vi känner att under utbildningen har vi inte fått så mycket kunskap om barn från dysfunktionella familjeförhållanden och vill med denna uppsats ta reda på hur barnen själv vill bli bemötta. Vi kom fram till att vår uppsats fyller en stor funktion eftersom det inte finns mycket om hur barnen själv har upplevt sin skolgång och hur de vill att pedagogerna ska förhålla sig till dem.