Thesis (D.W.S.)--Institute for Worship Studies, 2003. / Abstract. Includes bibliographical references (leaves 219-226).

Thesis (D.W.S.)--Institute for Worship Studies, 2003. / Abstract. Includes bibliographical references (leaves 219-226).

Univ, Diss--Leipzig, 2006.

Thesis (D. Min.)--Abilene Christian University, 2004. / Includes abstract and vita. Includes bibliographical references (leaves 206-207).

Thesis (D. Min.)--Abilene Christian University, 2004. / Includes abstract and vita. Includes bibliographical references (leaves 206-207).

Zugl.: Kiel, Univ., Diss., 2009

No description available.

Person re-identification (Re-ID) has become an intense research area in recent years. The main goal of this topic is to recognize and match individuals over time at the same or different locations. This task is challenging due to the variation of illumination, viewpoints, pedestrians’ appearance and partial occlusion. Previous works mainly focus on finding robust features and metric learning. Many metric learning methods convert the Re-ID problem to a matrix decomposition problem by Fisher discriminant analysis (FDA). Mahalanobis distance metric learning is a popular method to measure similarity; however, since directly extracted descriptors usually have high dimensionality, it’s intractable to learn a high-dimensional semi-positive definite (SPD) matrix. Dimensionality reduction is used to project high-dimensional descriptors to a lower-dimensional space while preserving those discriminative information. In this paper, the kernel Fisher discriminant analysis (KLFDA) [38] is used to reduce dimensionality given that kernelization method can greatly improve Re-ID performance for nonlinearity. Inspired by [47], an SPD matrix is then learned on lower-dimensional descriptors based on the limitation that the maximum intraclass distance is at least one unit smaller than the minimum interclass distance. This method is proved to have excellent performance compared with other advanced metric learning.

Den teknologiska utvecklingen har medfört att människor gått från att betala med kontanter till att i stället använda kontokort och elektronisk underskrift. Faktum är att lagstiftarens intention är att främja nya sätt att betala för att minska användningen av kontanter i samhället. Kontantstölderna har visserligen minskat, men i och med ökningen av moderna betalningsmetoder har i stället antalet bedrägerier och kortstölder ökat. Under de senaste åren har det kontinuerligt varnats för obehöriga transaktioner med såväl kontokort som BankID. Om du råkar ut för att en tjuv eller en bedragare tar dina pengar – vem betalar då? Frågan besvaras genom att tillämpliga reglerna i 5 a kap. betaltjänstlagen. Svaret är att kontohavarens bank betalar som huvudregel. Banken har dock inte samma skyldighet att betala om kontohavaren hanterat sitt kontokort eller sin elektroniska underskrift grovt oaktsamt eller särskilt klandervärt. Det är sålunda avgörande att känna till vad begreppen innebär för att fastställa när banken alternativt kontohavaren ska stå för den ekonomiska skadan. I uppsatsen fastställs att vara grovt oaktsam innebär en hög grad av kvalificerad oaktsamhet. Att vara särskilt klandervärd innebär att vara likgiltig inför risken för obehöriga transaktioner. Det krävs alltså en omfattande grad av oaktsamhet för att bedömas som särskilt klandervärd. I uppsatsen framkommer det dock att tröskeln för att bedömas särskilt klandervärd placerats låg i avgöranden från Allmänna reklamationsnämnden och domar från tingsrätterna. Effekten av en låg tröskel blir att kontohavare oftare får stå för den ekonomiska förlusten. Det kan leda till att kontohavare inte upplever att moderna sätt att betala är tillräckligt säkra och lagstiftarens intention att främja nya sätt att betala motverkas. I uppsatsen fastställs även att betalningsansvaret är strängare för innehavaren av elektronisk underskrift jämfört med innehavaren av kontokort. Anledningen är att bedrägerier med elektronisk underskrift ofta bedöms som behöriga transaktioner. Effekten av att en transaktion bedöms behörig är att 5 a kap. betaltjänstlagen inte blir tillämplig eftersom bestämmelserna enbart tilllämpas på obehöriga transaktioner. En annan anledning är att tröskeln för att bedömas särskilt klandervärt med elektronisk underskrift i praxis placerats lågt i jämförelse med kontokort. Därutöver har innehavaren av elektronisk underskrift sällan någon möjlighet att styra om vederbörande ska bedömas särskilt klandervärd eller grovt oaktsam, eftersom omständigheterna som beaktas i praxis ligger utanför kontohavarens kontroll. Det leder till att risken för att ersättning uteblir är högre för innehavaren av elektronisk underskrift.

The transition from the end of the Ordovician to the beginning of the Silurian Period is characterized by the glaciation of the Gondwana paleocontinent, eustatic sea level change, a perturbation to the global carbon cycle and one of the ve major mass extinctions of the Phanerozoic Eon. Due to signi cant sea level fall, the Ordovician-Silurian (O-S) boundary is often marked by hiatus and exposure in the shallow marine geologic record (e.g., Copper et al. [2013]). Two locations that host stratigraphic succession close to the boudary are Anticosti Basin of Quebec (Canada, e.g., Desrochers et al. [2010]), and the carbonate mounds of the Siljan ring district (Dalarna County, Sweden, e.g., Ebbestad et al. [2015]). The exact timing and dynamics of the glaciation and mass extinction are yet to be understood. Similarly, the interplay between those events and the carbon cycle perturbation are still unclear. As a result, there is a serious need for radiometric age constraints in this crucial part of the Paleozoic Era. The acquisition of more radiometric dates, achieved in this study, aims to address the present dearth of absolute dates close to the boundary. The dates produced in this study represent the first modern geochronologic constraints on the O-S boundary, leveraging the development of the EARTHTIME initiative and the latest U-Pb dating techniques that have improved accuracy and allowed for dating of single zircon crystals at <=0.1% precision level. Here I present two new U-Pb zircon ages obtained via bentonite dating. The first bentonite, 443.61+-0.52 Ma (2, including analytical, tracer calibration and decay constant uncertainties) was collected from the base of the Lousy Cove Member, Ellis Bay Formation (Anticosti Island, Quebec, Canada). The second one, 443.28+-0.50 Ma (including analytical, tracer calibration and decay constant uncertainties) comes from a karstic void within the Boda Core Facies of the Boda Formation (Dalarna County, Sweden). U-Pb geochronology (chemical abrasion, isotope dilution, thermal ionization mass spectrometry: CA-ID-TIMS) on single zircons was used to obtain these ages. These results are the closest radiometric ages to the current O-S boundary (compared to any time constraints in the 2012 Geologic Time Scale) and allow to signifcantly reduce the uncertainty of the current age boundary (443.8+-1.5, Cohen et al. [2018]). Furthermore these absolute ages have been used to make models that explore drivers of Earth system change, such as an end-Ordovician global carbon cycle perturbation. / Graduate / 2022-07-07