Syftet med examensarbetet var att undersöka relationen mellan idrottsundervisning, inkludering och pedagogiska anpassningar. Genom kvalitativa intervjuer med elever, lärare och specialpedagoger, undersöktes uppfattningar om hur idrottsundervisning planeras och genomförs. Dessa uppfattningar analyserades och problematiserades sedan med hjälp av tidigare forskning inom fältet. Utifrån detta har vi försökt avgöra huru vida undervisningen är inkluderande och därmed har möjlighet att öka elevers måluppfyllelse.Resultatet visar att samarbete mellan idrottslärare och skolans elevhälsa är näst intill obefintlig. Det är alltså i jämförelse med andra ämnen, inte självklart att som lärare i idrott och hälsa använda specialpedagogisk hjälp i den egna undervisningen. Både lärare och elever berättar också om bristande nivåanpassning, ensidiga instruktioner och enformig undervisning vilket enligt studier försvårar möjligheten att skapa inkluderande undervisning. Slutsatsen är att relationell syn på undervisning är en av förutsättningarna för att öka undervisningens inkludering. / The aim of the present study was to investigate the relationship between physical education, inclusion and educational adaptations. Through qualitative interviews with students, teachers, and special educators we have investigated beliefs about how physical education is planned and executed. These beliefs have been analysed and problematized through the current sciences within the field of inclusion. On this basis, we have tried to determine how teaching is inclusive and available for students or not. Our results show that the cooperation between teachers and the student health team seems to be absent. Also both teachers and students tells about faulty level adjustment, one-sided instructions and repetitive teaching which is not inclusive compared to what studies have shown. Our conclusion is that a relational perspective of teaching is one of the qualifications for making teaching more inclusive.