Det finns forskning som visar att laborativt arbetssätt i matematik är gynnsamt för elevers kunskapsutveckling under förutsättning att läraren vägleder och stödjer eleverna framåt i arbetsprocessen genom formativ bedömning. Trots vetskapen om de positiva effekterna av laborativa inslag i matematiken visar forskning att matematikundervisningen i Sverige fortfarande kan vara väldigt beroende av matematikboken. För att problematisera detta vidare visar forskning att lärare i svenska matematikklassrum inte alltid agerar utifrån sin egen föreställning om hur undervisningen bäst bedrivs, utan gör det utifrån någon slags tradition. För att koppla detta till bedömning kan det innebära att lärarens fokus kan hamna på att notera om ett svar är rätt eller fel, snarare än på elevernas lösningsprocess. Syftet med vår empiriska undersökning är att få en förståelse för hur lärare förhåller sig till och använder sig av formativ bedömning vid laborativt arbetssätt i matematikundervisningen och hur det i sin tur påverkar elevers kunskapsutveckling, med avgränsning mot de lägre årskurserna i grundskolan. Det teoretiska ramverket vi har utgått ifrån för att analysera resultatet är det sociokulturella perspektivet och dess teoretiska begrepp. Valet av analysverktyg motiveras utifrån att vi vill undersöka hur lärare och elevers sociala samspel vid formativ bedömning bidrar till ett lärande för eleverna. Empirin till detta arbete har samlats in genom kvalitativa intervjuer med tre verksamma lärare. Intervjuerna har varit av semistrukturerad karaktär. Resultatet från vår undersökning visar att formativ bedömning används kontinuerligt i matematikundervisningen med syftet att ge eleverna återkoppling och stödja dem i deras kunskapsutveckling. Den formativa bedömningen blir särskilt tydlig vid ett laborativt arbetssätt när eleverna individuellt, i par eller i grupp får utforska och kommunicera med läraren eller sina kamrater hur de har gått tillväga för att lösa en uppgift. De intervjuade lärarna är överens om att processen fram till svaret samt kommunikationen i klassrummet är betydelsefull för elevers kunskapsutveckling och för att läraren ska kunna försäkra sig om att eleven verkligen har en relationell förståelse.