Lärarkåren är en yrkeskår vars status är omdiskuterad. Yrket är inte professionellt i samma utsträckning som t.ex. läkaryrket, utan är istället att betrakta som semiprofessionell. Yrket har under 1900-talet genomgått en professionaliseringsprocess och har under historien rört sig närmare eller längre ifrån att uppfylla kriterierna för att räknas som en profession. Denna studie utforskar denna professionaliseringsprocess genom att undersöka diskussioner av elevproblem i lärarförbundets medlemstidning under perioden 1950-2010 och det är diskussionernas diskursiva grund som analyseras och detta med fokus på vilka som uttalar sig, hur påståenden legitimeras och med vilken blick problemen betraktas. Uppsatsen diskuterar sedan vad denna diskursiva grund säger om lärarkårens professionaliseringsprocess och yrkets vetenskapliga teori och autonomi. Studiens viktigaste resultat är att perioden 1950-1990 är en tid då påståenden om elevproblem i allt högre grad görs av lärare, legitimeras genom den pedagogiska vetenskapen och betraktas med en relationell blick samt en tid då lärarkårens vetenskapliga teori och autonomi stärks, vilket visar att det sker en professionalisering av läraryrket under denna tid.  Studiens resultat visar även att perioden 1990-2010 är en period där förändringstendenserna inte är lika tydlig.