Svensk polis genomför den största organisationsförändringen sedan förstatligandet av polisväsendet år 1965. De 21 polismyndigheterna bildar den 1 januari 2015 en sammanhållen myndighet tillsammans med Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium. Målet med att ombilda myndigheterna till en är att stärka Polisens förmåga att ingripa mot och utreda brott. Omorganiseringen är tänkt att leda till högre kvalitet, ökad effektivitet och ökad flexibilitet för svensk Polis. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur Polisens omorganisering framställs i centrala politiska dokument. Materialet i studien utgörs av den statliga offentliga utredningen 2012:13 ”En sammanhållen svensk polis” och den metod som används är diskursanalys. De teoretiska utgångspunkterna är konstruktionism och diskursteori. En konstruktionistisk ansats innebär att vi utgår ifrån att vår verklighet är konstruerad genom sociala överenskommelser och att dessa uttrycks i olika diskurser. Diskursteorin erbjuder ett antal verktyg vilka används i analysen av materialet. Med våra teoretiska utgångspunkter tillsammans med metodvalet studeras mönster i språket som har uppstått genom social överenskommelse och på grund av dess historiska och kulturella kontext. Tre diskurser har identifierats i materialet och dessa är omvärldsdiskursen, problemdiskursen samt lösningsdiskursen.