Bakgrund: Andelen äldre i befolkningen ökar i Sverige och även andelen ensamboende. Forskning finns som visar att äldres livskvalitet påverkas av många olika faktorer och den visar också att känslan av ensamhet kan påverka de äldres livskvalitet. Syfte: Syftet var att belysa äldre ensamboendes upplevelse av livskvalitet och vilka faktorer som påverkar deras upplevda livskvalitet. Metod: Intervjustudie med kvalitativ ansats. Sju halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fem kvinnor och två män. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Informanterna upplevde en god livskvalitet som kan relateras till betydelsen av att uppleva hälsa och välbefinnande, att vara fysiskt aktiv och fungera mentalt, att trivas i sin miljö, att ha sociala relationer och känna gemenskap, att ha en positiv livssyn samt att känna ekonomisk trygghet. Slutsatser: Att vara ensamboende äldre behöver inte innebära en upplevelse av ensamhet. Det är av vikt att sjuksköterskor inte antar att alla ensamboende upplever ensamhet och därmed sämre livskvalitet utan att vi utgår från den unika individens upplevelse av livskvalitet för att kunna stödja dennes hälsoprocesser.

Ensamhet hos äldre som bor ensamma hemma påverkar deras livskvalitet. Det skulle vara intressant att se om det går att förbättra livskvaliteten hos ensamboende äldre, men ännu finns för lite kunskap i ämnet som helhet varför det är motiverat med ytterligare forskning kring äldres upplevelser av livskvalitet och ensamhet. Sådan kunskap kan leda till utveckling av folkhälsoarbetet. Syftet med studien var att beskriva hemtjänstpersonalens uppfattningar om ensamhet och livskvalitet hos ensamboende äldre. Metoden var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju personer mellan 23 och 55 år. Databearbetningen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att hälsotillstånd och ekonomi, aktivitet, social gemenskap och stöd av familj, är de faktorer som har stor inverkan på ensamhet och orsakar förändringar på livskvalitet hos ensamboende äldre. Slutsats: Den slutsats som kan dras av resultatet är att meningsfullhet och livsglädje kan lindra känslan av ensamhet och samtidigt förbättra livskvalitet hos ensamboende äldre. / <p>Betyg i Ladok 210901.</p>

Bakgrund: Ensamhet förekommer i alla åldersgrupper. Ensamhet hos äldre personer är en utmaning som ökar i samhället. Forskning visar att ofrivillig ensamhet kan ge negativa effekter på hälsan. Ensamhet är en riskfaktor då det kan innebära en ökad risk för att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och demens samt en ökad risk för psykiska problem.Syfte: Syftet med studien är att undersöka ensamboende och ensamhetens betydelse för psykiskt välbefinnande för vuxna i Värmland. Metod: I denna uppsats användes en kvantitativ metod i form av analys med data från enkätundersökningen ”Liv och hälsa 2022” där 6315 personer svarade på enkäten. Programvaran IBM SPSS användes för analyserna och Chi2-test gjordes för att testa statistisk signifikans på de variabler som analyserades (p-värde &lt;0,05 var signifikant). Resultat: Det framkom statistiskt signifikanta skillnader mellan män och kvinnor och mellan åldersgrupp i fördelningen av ensamboende/sammanboende och/eller ensamhet. Andelen som har gott psykiskt välbefinnande är över 90 procent bland dem som inte besväras av ensamhet medan andelen är cirka 60 procent bland dem som besväras av ensamhet. Slutsats: Slutsatsen är att det finns ett klart samband mellan besvär av ensamhet och psykiskt välbefinnande. Andelen med gott psykiskt välbefinnande är lägre bland de som känner sig ensamma och isolerade oavsett om man bor ensam eller ej.