I uppsatsen undersöks de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser, baserat på enkätsvar från 1 742 svenskar (utvalda med obundet slumpmässigt urval) i åldern 20 till 90 år. Enkäten genomfördes under 2008 och resultatet jämförs genomgående med resultat från tidigare forskning, och då främst med en motsvarande undersökning från 1985. Skillnaderna mellan de två undersökningsåren är överlag små. När man diskuterar ensamhet ser man gärna att den bakomliggande orsaken är bristande mellanmänskliga kontakter i nuet. I viss tidigare forskning har man gått ett steg längre och utgår från att ensamhet orsakas av antingen situationsskapade faktorer (till exempel att nära förhållande ändrats) eller av personliga egenskaper (exempelvis dåligt självförtroende). I min uppsats har jag med empirisk grund visat att det rör sig om en betydligt mer mångfacetterad bild än så och att man bör iaktta åtta distinkt åtskilda grupper av orsaker, nämligen utan närrelation, alienerad, avvikande, otillräckliga vänskapsband, dislocated, inte intresserad av andra, saknar transportmedel och påtvingad omgivning. De starkaste och ofta förekommande upplevelserna av ensamhet orsakas framför allt av de första fyra orsaksfaktorerna. Hur man ser på orsakerna till sina ensamhetsupplevelser påverkas främst av ens ålder, där yngre respondenter tenderar att framhäva orsaker inom faktorerna alienerad, avvikande och otillräckliga vänskapsband medan äldre istället framhåller orsaker inom utan närrelation, inte intresserad av andra samt saknar transportmedel. Jag har även konstaterat att synen på orsakerna till ensamhetskänslorna påverkas av civilstånd, uppväxt och hälsa. Några samband beroende på kön eller graden av religiositet har däremot inte kunnat påvisats.