Sammanfattning I uppsatsen undersöks med multimodal interaktionsanalys hur två professionella musiker samarbetar sig fram till ett musikaliskt resultat vid en ensemblerepetition. Multimodal interaktionsanalys utgår från interaktionsanalys (eng. ”conversation analysis”, CA), men vrider fokus bort från verbalspråket som primär informationskälla och visar hur interaktionellt viktiga handlingar kan utföras med hjälp av flera olika modaliteter (se Broth & Keevallik 2020 för en genomgång). Fokus i uppsatsens studie ligger på den del av repetitionen där musikerna arbetar med musiken utan att spela – den icke spelade repetitionen. Resultaten visar att musikerna tar sig in i den icke spelade repetitionen med positiva eller negativa värderingar av ett just spelat parti. I studien kallas dessa för avbrottsinledare, och avbrottsinledarnas utformning avgör hur musikerna går vidare till det icke spelade repetitionsarbetet. Den icke spelade repetitionen byggs upp av musikaliska projekt vars delar är orientering, presentation av en musikalisk idé, förhandling om gemensam förståelse, acceptans, och återkoppling. Den musikaliska idén och förhandlingen om gemensam förståelse är centrala delar i arbetet med att nå ett önskat musikaliskt resultat. I presentationen av en musikalisk idé utför musikerna ett ansiktsarbete, och presentationens utformning påverkas av att idén innehåller två handlingar: ett musikaliskt önskemål och en fråga om acceptans för detta. Hur dessa delar arbetas ihop i presentationen påverkas av deltagarnas epistemiska och deontiska hållning och status. Arbetet med att förhandla om gemensam förståelse för en musikalisk idé sker i flera turer, och samma information presenteras på olika sätt med hjälp av olika kommunikativa resurser. För att förtydliga en musikalisk idé används multimodala gestalter, och de vanligaste kommunikativa resurserna i de multimodala gestalterna är sång och dirigering. En musikalisk idé förtydligas också genom externa referenser som placerar in den i ett sammanhang och ger musikerna tillgång till en extern kunskapsbank, vilket underlättar förhandlingen om den gemensamma förståelsen.