För att ge fastigheter tillgång till elektricitet kan ledningar behöva förläggas i ett enskilt vattenområde. Rättigheter, skyldigheter och ersättningar mellan ett elnätsföretag och en privat fastighetsägare för denna infrastruktur kan säkerställas med hjälp av olika verktyg med ursprung ur skilda lagrum. Syftet med studien är att kartlägga hur branschen bedömer intrång av allmännyttiga elledningar i enskilt vatten. För att undersöka detta har en enkätundersökning hos landets elnätsföretag genomförts tillsammans med kompletterande intervjuer. Studien visar att de två vanligaste verktygen för att ge sina ledningar ett juridiskt skydd är att upprätta avtalsservitut enligt JB eller att genom en lantmäteriförrättning få ledningsrätt enligt LL. Många elnätsföretag använder sig av avtalsservitut, som efter en inskrivning i fastighetsregistret ger i princip samma skydd som en ledningsrätt men till en mindre kostnad. För att bedöma ersättningarnas storlek är olika normer de dominerande metoderna, detta på grund av de svårigheter som uppstår vid användning av konventionella värderingsmetoder i samband med denna typ av intrång. Det finns riktlinjer i form av värderingshandboken från Lantmäteriet, policys från branschorganisationen Energiföretagen Sverige och praxis från HD både kring hur intrången ska uppfattas och i förlängningen ersättas. Trots detta råder ändå tvivel bland landets elnätsföretag, som agerar olika. Slutsatsen som HD-fallet NJA 2007 s. 695 ger är att den enskilde ska ersättas och erhålla ekonomisk kompensation för den marknadsvärdeminskning som intrånget medfört även om intrånget endast är rättsligt och någon egentlig påverkan av aktuell markanvändningen inte sker. Energiföretagen Sverige har utvecklat en egen metod gällande ersättningen. Denna ersättning ska motsvara marknadsvärdeminskningen på fastigheten trots att många av elnätsföretagen anser att det inte sker något intrång och därmed ingen värdeminskning på den belastade fastigheten. Många tillfrågade aktörer upplever ändå, trots metoden, att ersättningen är svårbedömd vilket pekar på en osäkerhet. Studien visar att ungefär hälften av de elnätsföretagen, vilka besvarade enkäten inte alltid ersätter de intrång de gör i enskilt vatten. Strax under en femtedel anger att de aldrig betalar ut någon ekonomisk kompensation för intrånget trots riktlinjer och praxis som ger vägledning åt motsatt håll. En femtedel tycker att ett juridiskt skydd i enskilt vatten inte alls är nödvändigt och upprättar därmed vare sig ledningsrätt eller någon form av servitut. / To provide property units with access to electricity, utilities may need to be located in a privately owned water area. Rights, obligations and compensation between an electricity network company and a private property owner for this infrastructure can be ensured by means of various tools originating from different statues. The aim of the study is to map how the industry assesses encroachment of utility into private water. To investigate this, a survey of the country's electricity network companies has been carried out with some additional interviews. The study shows that the two most common tools to provide legal protection for the utilities are to establish agreement easements according to Jordabalken or to obtain utility easements through a cadastral procedure according to Ledningsrättslagen. Many electricity network companies use agreement easements, which, after enrolling in the real property register, provide in principle the same protection as a utility easement but at a smaller cost. To assess the amount of compensation, flat rates and templates are the dominant methods, due to the difficulties encountered in the use of conventional appraisal methods in connection with this type of encroachment. There are guidelines in the form of a valuation manual from the cadastral authority, policies from the trade association Energiföretagen Sverige and practices from the Supreme Court both on how the encroachment should be perceived and ultimately compensated. Despite this, there are still doubts among the country's electricity network companies, which act in various ways. The conclusion of the Supreme Court case NJA 2007 p. 695 is that the individual should be compensated and receive financial compensation for the decrease in market value resulting from the encroachment, even if the encroachment is only of legal proportions and no real impact on the ability to use the land in question occurs. Energiföretagen Sverige has developed its own method regarding compensation. This compensation shall correspond to the decrease in the market value of the property, even though many of the electricity network companies consider that there is no encroachment and thus no depreciation of the burdened property. Nevertheless, despite the flat-rate approach, many respondents feel that compensation is difficult to assess, which points to uncertainty.

Vattendrag och stränder graderades under 1700-1800-talet mycket lågt (impediment) då marken inte var odlingsbar. Samma mark är idag eftertraktad av människor för fritids- eller permanentboende i en lugn miljö. Problem kan idag uppstå vid gränssättningen av strandfastigheter som nybildas. Problemen är vanligen kopplade till var gränserna verkligen är belägna och var fastighetsägarna anser att gränserna borde vara belägna. För att bestämma var gränserna går måste lantmätaren gå tillbaka till ursprungshandlingarna för stamfastigheten och utföra en grundlig arkivforskning. Syftet är att undersöka hur gränssättningen utförs idag. Frågor som besvaras i studien är: Hur bestäms gränserna för strandfastigheter juridiskt? Hur ser noggrannheten ut för gränserna i vattenområden och har djupkurvans osäkerhet någon inverkan på gränssättningen? På vilket sätt kan batymetrisk laserskanning, jämfört med nuvarande metoder, vara en lämplig metod för att bestämma strandfastigheters gränser? Metoden som valdes var kvalitativa intervjuer. Intervjuerna utfördes med utvalda personer på Lantmäteriet samt företaget Airborne Hydrography AB. Teorin bakom undersökningen uppdelades i tre delar. Första delen behandlar Lantmäteriets arbetssätt vid gränssättning av strandfastigheter. Den andra delen behandlar strandfastigheter och lagarna som ska följas för att bilda dem. Den tredje delen behandlar batymetrisk laserskanning och den tekniska noggrannheten instrumenten är kapabla att leverera. Resultatet visar att noggrannheten på gränserna i vattenområdet är svårbedömda då redovisning av gränserna ofta saknas och ursprungliga strandlinjen är svår att lokalisera. Laserbatymetri kan i vissa fall inverka positivt på gränssättningen i strandfastigheters vattenområden och underlätta lantmätarens arbete med gränssättningen. Slutsatsen är att lantmätarna är tvungna att utföra omfattande arkivforskning för att kunna bestämma strandlinjen och att handlingarna i en förrättning blir svårare att tolka ju äldre stamfastigheterna är. Genom att undersöka nuvarande tillvägagångssätt vid strandfastigheters gränssättning och föra ihop resultatet med den laserbatymetriska mätmetoden fann författarna en möjlig lösning för de osäkra gränserna i vattenområden. Strandlinjen, 300 meters gränslinjen samt var 3 meters djupkurvan är belägen / Water areas and beaches were during the 18- and 19 century's very low graded (waste land) because it was not possible to grow any crops on the grounds. The same properties are today highly regarded real-estate. People buy beach front properties as summer homes or as permanent living, in a low stress environment. Because of this, the establishment of the estates boundaries can create problems when new beach front properties are created. The problems are usually linked to where the land boundaries really are located and where the property-owners consider it to be. To establish where the boundaries really are located the surveyor must perform a thorough archival research on the original property. The purpose of this study was to investigate how the establishments of the estates boundaries are performed today. Questions to answer are: How are the boundaries' established legally? How accurate are the boundaries in water areas, and have the uncertainty of the 3 meter depth curve any influence on the boundaries? Can the bathymetric laserscanner, compared with the current method, be a suitable method to establish the boundaries of beach front properties? The method selected in this study was qualitative interviews. The interviews were performed with experienced people from the Swedish "Lantmäteriet" and the company Airborne Hydrography AB. The theory was divided in three parts. Part one addresses "Lantmäteriets" role and workings with creating beach front property. Part two addresses the laws involved in creating beach front property. Part three addresses bathymetric laserscanning and the technical accuracy the instrument are capable of. The result shows that the accuracy of the boundaries in water areas are difficult to assess due to lack of references that often are missing and the shoreline is hard to locate. Laserbatymetri can in certain cases have a positive effect on beach front properties boundaries border setting in water areas and help the surveyor. The conclusion is that the surveyor must undertake an extensive archival research to find the shoreline and it is more difficult the older the original properties are. By examining the current method of establishing these boundaries and mix the result with the bathymetric laserscanning method the authors found a possible solution for the uncertain boundaries of water areas. The shoreline, 300meters boundary line and where the 3 meters depth curve is located