Uppsatsens syfte är att prövande teoretisera kring ett annorlunda hållbarhetsbegrepp, med estetiken och etiken som nav, och vad ett sådant skulle kunna innebära för hur ett förskoledidaktiskt hållbarhetsarbete kan förstås och realiseras i praktiken. Med en etnografisk ansats och deltagande observationer prövas teorin mot tre vardagliga exempel från en förskolas verksamhet. Observationerna visar prov på hur barn experimenterar med själva tillvaron på sätt som med vägledning av bl.a Félix Guattaris tankar och begrepp kan förstås som estetiska och skapande bortom en traditionell förståelse av estetik. Studiens resultat visar på möjligheten att vidga förståelsen av det estetiska arbetet i förskolan utanför ateljéns gränser. Vidare visar resultaten på möjligheten att lägga till hållbarhetsdimensioner i förståelsen av ett estetiskt arbete i förskolan. Slutsatser som dras är att detta skulle kunna betraktas som ett tillägg till ett traditionellt hållbarhetsarbete och de begrepp, praktiker och platser som där planeras ingå.

No description available.