Syftet med min uppsats är att undersöka kroppens betydelse inom baletten med hjälp av före detta balettelever samt professionella yrkesbalettdansare och deras berättelser om sina personliga erfarenheter och upplevelser av att dansa. Detta med hjälp av filosofen Iris Marion-Youngs resonemang och Judith Butlers genusteori. Genom intervjuer med sex informanter, visas hur de förstår kroppen som en process och ett görande. I analysen framgår hur kroppen starkt påverkas beroende på kön och balettutbildningen.  En balettdansares kropp skapas, formas och omformas i skolan enligt gällande normer för teknik och könsföreställningar. Men också utseende och kroppsideal påverkas. Det som vi upplever som beständigt, ursprungligt, stabilt och som fysiska fakta hos kroppar för män och kvinnor är en produkt av kulturella normer och värderingar. Skolan bidrar till att kropparna övas på bestämda sätt. Den gör alltså, genom föreställningar om manligt och kvinnligt, att små flickor och pojkar uppmuntras till att träna och röra på sina kroppar på olika sätt.

This study examines the narrative of newly arrived immigrants and how they express their experiences in Sweden with different expectations on them and their narrative. It focuses on individual stories told in interviews with five individuals who have come to Sweden from war-torn countries in the last three years. The narratives are primarily analyzed through Erving Goffman’s theories on self- presentation and Ulf Palmenfelt’s theories on how individuals are positioning themselves through their narratives. The study discusses the expectations from the person’s family, from the interviewer and the Swedish society. It shows that the narration is shifting depending on the audience. This paper investigates how newly arrived immigrants relate their narratives to position themselves based on the understanding of them as immigrants in a Swedish context. When telling about their experience to their families the narrative is changing, and it is primarily important for them to communicate their well-being in the new country. I have a big part in production of the empirical material, since I function as someone ’in-between’. I am a part of the Swedish community but also someone that the informants are deputing their story to. The narrative conveyed to me is both taking the Swedish audience into account, but also explaining how they feel when people are seeing them as immigrants.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilken betydelse etniska föreningar i Norra Botkyrka har och vilka funktioner de bör fylla, enligt deras representanter.  Bakgrunden är att svenskt föreningsliv och folkrörelser är bland de starkaste i världen och dess nytta för demokratin ofta lyfts fram av offentliga sektorn. Att de ska kunna stärka demokratin bygger dock på att de kan agera självständigt och få utrymme att arbeta utifrån sina egna principer. Därför är det centralt att undersöka vad dessa civilsamhällesorganisationer själva vill och vad företrädare för dem uppfattar vara deras roll och funktion. Botkyrka och dess föreningsliv tjänar som exempel på detta.  För att undersöka denna betydelse har jag gått igenom ett antal tidigare forskningsrapporter kring dels etniska föreningar och dels det civila samhället i stort och beskrivit de kategoriseringar som använts i dessa rapporter. Jag har också genomfört ett 40-tal intervjuer med aktiva i etniska föreningar, tjänstemän och politiker.  Resultatet är att företrädarna anser att föreningarna har en väldigt central betydelse för både lokalsamhället och för de enskilda medlemmarna inom en rad områden. Som servicegivare; att guida och tolka åt sina medlemmar och att på andra sätt ge dem bättre möjligheter att åtnjuta sina rättigheter, för att stärka demokratin; som röstbärare, stärkare av ett politiskt självförtroende och att ge en positiv bild av den etniska gruppen generellt och slutligen som motvikt till det omgivande samhället; att erbjuda en alternativ identitet och alternativ till vissa samhälls- och familjestrukturer.  Mina slutsatser är att de kategorier som skapats specifikt för etniska föreningar har varit mindre användbara för att tolka min empiri än mer generella kategoriseringar för det civila samhället i stort. Filip Wijkströms grundläggande kategorisering i röst och service som jag använt mig av har fungerat väl, men har haft vissa brister. För det första har ingen förening passat in i den ena av dessa kategorier, istället har samtliga mina informanter menat att deras förening bör och har bägge dessa funktioner. Lisa Kings första tre kategorier bidra till social integration, ekonomisk betydelse och produktion av samhällsservice å ena sidan och fjärde kategori politisk eller demokratisk roll å andra sidan har varit värdefulla för att bryta ner Wijkströms kategorier och förklara dessa funktioner närmare. Kings femte kategori motvikt var så pass viktig för mina informanter och samtidigt skild från röst och service att den fick utgöra en egen i sorteringen av min empiri.  Även Roberto Scaramuzzinos beskrivning av den offentliga sektorns normativa syn på etniska föreningar som ideella konsulter och producenter av välfärd återfinns i mitt material, där mina informanter protesterar mot dessa förväntningar. Liksom Robert Putnam och Markku T Hyyppäs teorier om socialt kapital som funktion. Föreningsföreträdarna anser att deras föreningar står för detta sociala kapital och att det är en viktig mekanism för flera av de nyttor som företrädarna anser att föreningarna ger och bör ge till medlemmarna och samhället i stort.

No description available.

Uppsatsen syftar till att uppmärksamma hur mening upprättas inom den sociala organiseringen av krogen Bar Abrovinsch. Utifrån intervjuer med de två krögare som tillsammans äger och driver Bar Abrovinsch samt observationer från samma krog, undersöks hur diskursiva praktiker formas då värden knutna till krogens verksamhet aktualiseras. För att göra detta tar studien hjälp av Laclau & Mouffe´s diskursteoretiska begreppsapparat genom en uttolkning av Winther Jørgensen & Phillips (2000). Undersökningen fokuseras kring de attityder och praktiker som artikuleras i intervjusvar med de två krögarna samt i krogens materiella estetik utifrån observationer.

I denna uppsats undersöks hur plats görs och hur platskänsla uppstår i stockholmsförorten Årsta. Materialet består av promenadintervjuer med sex årstabor. Promenadintervjun som metod är viktig för undersökningen, då den ger en ny typ av kunskap om relationen mellan människa och plats. Materialet har sedan analyserats med hjälp av Actor-network theory, samt teorier om plats och platsidentitet. Undersökningen visar hur en rad aktörer så som platsens avgränsade- men samtidigt centrala läge, utformningen av platsen och en relativt homogen befolkning får effekten att informanterna upplever Årsta som en småstad i staden.