Bakgrund: Evidensbaserad vård är en indikator på god och säker vård. Att arbeta evidensbaserat är ett förhållningssätt som förutsätter kunskap och praktiskt handlande. Förhållningssättet innebär viljan att tillämpa bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap som underlag för vårdbeslut och det praktiska handlandet är processen i vilken sjuksköterskor tillämpar vetenskaplig kunskap. Anestesisjuksköterskor behöver vara rustade för att delta aktivt och ta ansvar för evidensprocessen i den anestesiologiska omvårdnaden. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors uppfattningar av evidensbaserad vård som förhållningssätt och process. Metod: En kvalitativ forskningsansats med fenomenografisk inriktning. Insamlad data från 18 kvalitativa intervjuer, som genomfördes med anestesisjuksköterskor från två sjukhus i Sverige, analyserades induktivt. Resultat: Tre beskrivningskategorier om anestesisjuksköterskors uppfattningar av evidensbaserad vård framträdde och presenteras i ett utfallsrum; Vårdkultur med fokus på vårdvetenskapens dolda funktion, Kunskap med ansvar och begränsningar och De goda handlingarna: att vilja bättre för patienten, Vårdkultur och vårdvetenskapens dolda funktion förefaller ha en övergripande position i förhållande till övriga beskrivningskategorier. Slutsats: För att förbättra den evidensbaserade vården och stärka anestesisjuksköterskornas profession kan insikten om de olika uppfattningarna mötas med utbildning och kunskapsöverföring. Särskilt viktigt är att stärka den egna professionen genom att värdera det vårdvetenskapliga evidensbegreppet. / Background: Evidence-based practice is an indicator of best practice. Evidence-based practice is an approach that requires knowledge and practical action. The approach is the willingness to apply the best available scientific knowledge as a basis for clinical decisions, and practice is the process in which nurses apply scientific knowledge. Nurse anesthetist’s need to be equipped to participate actively and take responsibility for the evidence process in the anesthetic care. Aim: To describe the nurse anesthetist’s’ perceptions of evidence-based practice as an approach and a process. Method: A qualitative research design with a phenomenography approach. Data from 18 qualitative interviews, conducted with nurse anesthetists from two hospitals in Sweden, were analyzed inductively. Findings: Three descriptive categories of nurse anesthetist’s perceptions of evidence-based practice appeared presented in an outcome space: Culture in healthcare settings: focusing on the hidden function of caring science, Knowledge with responsibility and limitations, and Good actions: To want better for the patient. The culture in healthcare settings and the hidden function of caring science seems to have an overall position in relation to the other descriptive categories. Conclusions: In order to improve evidence-based practice and strengthen the profession of nurse anesthetists, the insight of different perceptions can be met with education and knowledge. Particularly important is to strengthen the nurse anesthetist’s profession by appraising the concept of caring science.