Palliativ vård syftar till att möta dimensionerna kropp, själ och ande/existens hos patienter i palliativt skede och att lindra det lidande som kan uppkomma inom dimensionerna. Tidigare forskning visar att den andliga/existentiella dimensionen hos patienten är svårare att som vårdare möta än de kroppsliga och själsliga dimensionerna. De existentiella behoven hos patienter i palliativt skede riskerar därför att inte bli tillgodosedda. Sjuksköterskor och undersköterskor är de vårdare som oftast arbetar nära denna patientgrupp. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur sjuksköterskor och undersköterskor upplever att vårda den existentiella dimensionen hos vuxna patienter i palliativt skede. Uppsatsen är en litteraturöversikt som baseras på 13 vetenskapliga artiklar som är analyserade efter Fribergs analysmodell. I vårt resultat presenteras de kategorier och underkategorier som har identifierats efter analys av litteraturen (se tabell 3). Huvudkategorier är; känslor inför att möta det existentiella, ett berikande arbete, en känsla av otillräcklighet och upplevelsen av ansvar. Resultatet visar att upplevelsen av att vårda den existentiella dimensionen kan vara både negativ och positiv. Faktorer som kan påverka upplevelsen är den egna kompetensen, vem som bär ansvaret för den existentiella vården, samt kulturella och religiösa skillnader mellan vårdare och patient. I diskussionen belyses att sjuksköterskor och undersköterskor riskerar att få psykosocial ohälsa av att ge existentiell vård om det inte finns förutsättningar för kompetensutveckling och stöd, samt förmåga att sätta gränser. Ytterligare aspekter som diskuteras är hur kulturen påverkar synen på existentiell vård och sjuksköterskans roll och ansvar att vårda den existentiella dimensionen hos patienter i palliativt skede i relation till hållbar utveckling.