Uppsatsens syfte är att pröva doktrin JP 3-24 mot en teoretisk grund samt hur underrättelseproblematik kopplat till upprorsbekämpning i Afghanistan relaterar till doktrinen. I syftet ingår också att koppla problematiken till svensk relevans då Sverige lutar sig mycket på amerikanska erfarenheter i underrättelsearbetet.   Arbetet utgår från en bred teorigrund som operationaliseras i ett analysverktyg där fyra dimensioner ur ett befolkningscentrerat perspektiv genomlyser empirin. Empirin är ett subjektivt urval med exempel från Afghanistan mellan 2006-2012. Resultatet visar att trots en teoretiskt och doktrinellt stabil bas så fokuserar fortfarande många amerikanska förband felaktigt avseende underrättelsearbetet. Relationen mellan teori-doktrin-praktik påvisar en tydlig korrelation i att om doktrinen följs maximeras sannolikheten för seger i upprorsbekämpning. Övergripande slutsats är att det krävs ett omtag gällande utbildning och förberedelse av förbanden där resurser bör styras om till kulturell förståelse, bättre databassystem, metodöversyn, analytikerutbildning, samordning av informationsintegrering samt en mer utvecklad underrättelseledning. / The purpose of this thesis is to examine the JP 3-24 doctrine against a theoretical basis and investigate how the intelligence problems of counterinsurgency inAfghanistanrelate to the doctrine. The aim is also to link the problem to its relevance forSwedensinceSwedenleans heavily onU.S.experience in intelligence matters.The thesis is grounded on a broad theoretical basis which is operationalized in an analysis in which five dimensions of a people-centered perspective are applied to the empirical data. The empirical data is a subjective selection of examples fromAfghanistanbetween 2006-2012.The result shows that despite JP 3-24’s theoretical and doctrinal solid foundation, manyU.S.units are still improperly focused. The relationship between theory, doctrine and practice shows a clear correlation between following the doctrine and maximizing the probability of victory in counterinsurgency. The overarching conclusion is that a new approach to the training and preparation of units is required, where resources should be redirected to cultural understanding, better database systems, method revision, analyst training, coordination of information integration and intelligence management and leadership.