Den här magisteruppsatsen söker att besvara forskningsfrågan kring hur den didaktiska strategin livslångt lärande legitimerats som didaktisk strategi i den globala kontexten. Detta sker genom en hermeneutisk läsning och analys av centrala texter inom forskningsområdet och genom att tolka resultatet genom Berger och Luckmanns’ socialkonstruktionistiska teori för legitimering. Resultatet tycks peka på att centrala aktörers definition, tolkning och användning av begreppet globalisering samt användandet av ett språk präglat av en underliggande politisk ideologi formar vad som liknas vid ett symboliskt universa. Detta har i sin tur skapat förutsättningarna för en introduktion och legitimering av den explicita teorin livslångt lärande som en typ av didaktisk strategi. En legitimeringsprocess som resultatet tycks visa också inneburit en maktförskjutning där marknaden fått allt större inflytande över det formella utbildningsområdet vilket ställer frågor kring dess legitimitet och roll i ett globaliserat kontext. Syftet med uppsatsen är att bidra till den pedagogiska forskningen genom att belysa de problem som en alltför oreflekterad, okritisk och ensidig användning, anpassning och implementering av den didaktiska strategin livslångt lärande riskerar bidra till.