I kandidatarbetet undersöks kommuners förhållningssätt till exploatering av jordbruksmark. Minskade arealer åkermark för jordbruket har blivit allt mer uppmärksammat i samband med en växande befolkning som kräver att livsmedelsproduktionen fortskrider. Samtidigt som detta så finns ett intresse hos kommunerna att bygga bostäder för att möta befolkningstillväxten. Skyddandet av jordbruksmark står ofta i konflikt med utbyggnad och med planmonopolet är det upp till kommunerna att utifrån lagstiftning själva besluta om sin markanvändning och motstående intresse.    Syftet med arbetet är att undersöka hur ianspråktagandet av jordbruksmark har förändrats sedan början av 2000-talet till idag. Då blir det möjligt att förutse i vilken riktning utbyggnaden på jordbruksmark försätter i. För att besvara frågorna har ianspråktagandet av jordbruksmark och hanteringen av det undersökts i sydvästra Skåne. Specifikt två kommuner, Eslöv och Trelleborgs kommun med översiktsplaner från 2018 samt tidigare översiktsplaner från 2001 respektive 2002. Fokus har legat på att synliggöra förändringen översiktsplanerna i mellan, hur markanspråket motiveras samt hur länsstyrelsens förhållningssätt mot markhushållningen av jordbruksmark har förändrats. Två styrfilosofier inom svensk planering, plan- och miljöparadigmet används för att skapa ytterligare förståelse för vilket synsätt kommunerna har på planeringen och markanvändningen av jordbruksmark.    Det har framkommit i arbetet att kommunernas sätt att se på jordbruksmarken har förändrats. Bevarandet av jordbruksmark har blivit en viktigare och naturligare del i översiktsplanerna samtidigt som förtätningsförslag är allt mer förekommande. Trots detta fortsätter bostadsbyggandet att ta jordbruksmark i anspråk. Det visar sig att kommunerna inte motiverar vilket väsentligt samhällsintresse som tillgodoses genom att ta jordbruksmark i anspråk.

Utbyggnaden på jordbruksmark har kritiseras vara ett hot mot den långsiktiga livsmedelsförsörjningen. Detta eftersom kommunernas intresse för att växa ofta hamnar i konflikt med intresset av att skydda jordbruksmarken. Inom markanvändningsplanering finns det många intressen att ta hänsyn till vilka ofta står i motsättning till varandra, vilket blir särskilt synligt inom hanteringen av jordbruksmark. Hur denna konflikt ska hanteras är upp till kommunerna som genom det kommunal planmonopolet fattar beslut kring vilka intressen som ska prioriteras. Styrningen har dock att kritiseras vara allt för svag då alltmer av jordbruksmarken försvinner. I uppsatsen undersöks hur planeringen av jordbruksmark hanteras i sydvästra Skåne genom att undersöka kommunerna Kävlinge, Lund och Trelleborg. Dessutom har även en tjänsteman på länsstyrelsen i Skåne intervjuats och rättsfall undersökts. Problematiken studeras utifrån miljö- och planparadigmet för att undersöka hur styrningen av markanvändningen går till i praktiken och synliggöra vilka argument för bevara respektive exploatera som läggs fram inför beslut ska fattas. Studien visar att jordbruksmarkens exploateringen påverkas av tre övergripande faktorer: kommunernas lämplighetsprövning, att det inte finns några lokaliseringsalternativ samt kommunerna intresse för att utvecklas. Uppsatsen synliggör att jordbruksmarken påverkas av varierande typer av intressen. Utbyggnaden påverkas av allt från markägares enskilda intressen till funktioner för samhället i stort. Vad som utgör ett väsentligt samhällsintresse blir därför svårt att definiera och handlar därför till viss del om hur det framställs. Uppsatsen visar på att det har skett en förskjutning mot en ökad regelstyrning. Målstyrningen finns dock fortfarande kvar då det fortfarande är upp till kommunen att fatta beslut gällande jordbruksmarken. Att det skett en förskjutning mot en ökad regelstyrning verkar till stor del bero på att två nya rättsfall hamnat i Mark- och miljööverdomstolen, vilket har ställt jordbruksmarksfrågan ytterligare på sin spets.