Examensarbetet handlar om samerna i Sverige och deras jakt- respektive fångstmetoder samt synen på björnen som andligt djur, vi har jämfört detta med andra arktiska urfolk på samma latitud som samerna. Vi har tittat på hur fördelningen av bytet sett ut mellan och inom grupper/familjer, alltså hur reciprociteten ser ut samt jämfört likheter och skillnader mellan de olika kategorierna och urfolk. Jämfört ritualer samt ceremonier mellan dessa urfolk och på vilket vis de skiljer sig åt. Syftet med detta examensarbete i samiska studier har varit att jämföra samerna i Sverige och andra urfolk på samma latitud när det gäller deras jakt- och fångstkultur ur ett reciprocitetssynsätt. Vi har försökt att begränsa oss i undersökningstexten när det gäller björnen, men det har varit svårt. Metoder som vi har använt oss av i examensarbetet är litteraturstudier, arkivstudier, artikelsök, en informant, samt egna erfarenheter, observationer och traditionell kunskap.  När vi har jämfört olika arktiska urfolk i detta examensarbete har det framkommit många likheter och skillnader när det gäller björnjakt, björnbegravning och björnceremonier bland urfolken. Fångstmetoder på smådjur, fisk och fågel uppvisar även likheter, de har fiskat med egengjorda benkrokar, använt flatstensfällor och använt snaror vid fågelfångst. Generationsöverföring av traditionell kunskap har förekommit och förekommer än idag bland urfolken.

CO2 capture and storage (CCS) is estimated to reduce 14% of the global CO2 emissions in the 2 °C scenario presented by the International Energy Agency. Moreover, post combustion capture is identified as a potential method for CO2 capture from industry since it can be easily retrofitted without disturbing the core industrial process. Among the post-combustion capture methods, absorption using mono-ethanol amine (MEA) is the most mature technology that has been demonstrated at plant scale. However, using chilled ammonia process as a post combustion capture technology in a cement industry can reduce 47% energy penalty for CO2 capture when compared to the conventional MEA absorption method.  Hence, the current project aims at analyzing the chilled ammonia process when integrated with steel and ammonia plants. Key performance indicator like specific primary energy consumption per kilogram of CO2 avoided (SPECCA) is estimated and compared with MEA absorption method. Firstly, chilled ammonia process (CAP) for cement plant was used as reference case. Then, CAP for steel and ammonia processes was optimized by the means of the decision variables affecting the capture and energy efficiency. The energy consumption per kg CO2 captured and SPECCA was lower for the higher CO2 concentration in the flue gas. Results for SPECCA were 3,56, 3,52 and 3,61 MJ/kg CO2 for cement, steel, and ammonia plants, respectively.

<p>Fiskfaunan i Ekeby våtmark inventerades med hjälp av två metoder, fångst-återfångst och nätprovfiske, som i möjligaste mån använde metodiken vid standardiserat provfiske. Med fångst-återfångst metoden fångade jag sutare, abborre och småspigg, dock var fångsten av abborre och småspigg så liten att det inte kunde göras någon uppskattning av dessa populationsstorlekar. Uppskattningen av sutarnas populationsstorlek i damm 8 erhölls efter ett antal fångst och märkningstillfällen tills det fanns tillräckligt stor andel återfångst av sutare. De mjärdar som användes kunde bara fånga fisk av ett visst storleksintervall (35-120 mm) vilket troligtvis betyder att det enbart fångades 1- och 2-åriga sutare. Min uppskattning av antalet individer i populationen sutare (Lincoln Index) blev 1316 +/- 1127. Det insamlade materialet från nätprovfisket jämfördes med Fiskeriverkets referensmaterial. Den infångade fisken vägdes och mättes enligt den standardiserade metoden för provfiske. Fiskarnas kondition kalkylerades som Fultons konditionsindex. Konditionen hos abborre och mört var signifikant högre i Ekeby våtmark jämfört med referensvärdena. Hos abborre fanns signifikanta skillnader i längd och vikt, som var högre i damm 8 än i damm 6, men ingen signifikant skillnad i kondition mellan dammarna. Hos mört fanns det liknande signifikanta skillnader mellan dammarna, där längd och vikt var högre i damm 8 än i damm 6, men här är även skillnaden i kondition signifikant, då den var högre i damm 8 än i damm 6. Uppgifter från referensmaterialet användes för att bedöma åldersklasser i mitt material. Vid nätfångsten påträffades en anmärkningsvärt rik förekomst av en typ av parasit som observerades som svarta fläckar på mört och sarv. Parasiteringsgrad, d v s antal svarta fläckar, var korrelerad med fiskens vikt och totallängd, vilket var signifikant hos mört (p<0.01)</p>

Fiskfaunan i Ekeby våtmark inventerades med hjälp av två metoder, fångst-återfångst och nätprovfiske, som i möjligaste mån använde metodiken vid standardiserat provfiske. Med fångst-återfångst metoden fångade jag sutare, abborre och småspigg, dock var fångsten av abborre och småspigg så liten att det inte kunde göras någon uppskattning av dessa populationsstorlekar. Uppskattningen av sutarnas populationsstorlek i damm 8 erhölls efter ett antal fångst och märkningstillfällen tills det fanns tillräckligt stor andel återfångst av sutare. De mjärdar som användes kunde bara fånga fisk av ett visst storleksintervall (35-120 mm) vilket troligtvis betyder att det enbart fångades 1- och 2-åriga sutare. Min uppskattning av antalet individer i populationen sutare (Lincoln Index) blev 1316 +/- 1127. Det insamlade materialet från nätprovfisket jämfördes med Fiskeriverkets referensmaterial. Den infångade fisken vägdes och mättes enligt den standardiserade metoden för provfiske. Fiskarnas kondition kalkylerades som Fultons konditionsindex. Konditionen hos abborre och mört var signifikant högre i Ekeby våtmark jämfört med referensvärdena. Hos abborre fanns signifikanta skillnader i längd och vikt, som var högre i damm 8 än i damm 6, men ingen signifikant skillnad i kondition mellan dammarna. Hos mört fanns det liknande signifikanta skillnader mellan dammarna, där längd och vikt var högre i damm 8 än i damm 6, men här är även skillnaden i kondition signifikant, då den var högre i damm 8 än i damm 6. Uppgifter från referensmaterialet användes för att bedöma åldersklasser i mitt material. Vid nätfångsten påträffades en anmärkningsvärt rik förekomst av en typ av parasit som observerades som svarta fläckar på mört och sarv. Parasiteringsgrad, d v s antal svarta fläckar, var korrelerad med fiskens vikt och totallängd, vilket var signifikant hos mört (p&lt;0.01)

During the past century the Swedish otter (Lutra lutra) population showed a rapid decline in abundance and genetic diversity. Among the most affected areas was the southern province of Skåne. After prohibiting hunting of otters and banning harmful pollutants like PCB, Swedish populations slowly recovered. To some areas the otter returned late, like Kristianstad in north-eastern Skåne. Here, the River Helge å enters Kristianstad’s Vattenrike, Biosphere Reserve and forms a biodiverse wetland. By 2011, otters had established once more along the river. In recent years, a female otter with cubs have appeared outside Vattenriket visitor’s centre “naturum”, to the joy of inhabitants and visitors. In Kristianstad, otters have become a recurring winter attraction. However, not much is known about this new population. For assessment of abundance and genetic diversity, microsatellite variation was investigated among now-living individuals from eleven sites in the Biosphere reserve, and stored museum samples from ten otters with origins in North-eastern Skåne. Using a non-invasive methodology, investigated DNA was extracted from faeces and muscle tissue from dead individuals. Multiple replicate screening was performed to detect errors in genotyping procedures. Results show the presence of three now-living individuals (two males and one female). Now-living otters and museum specimens from north-eastern Skåne were not closely related. Sampled individuals show Hardy-Weinberg Equilibrium, but their heterozygosity is very low. Results suggest that, even though some individuals may remain undetected, low admixture of new genes may be a cause for concern. For long-term protection and management in Kristianstad’s Vattenrike, Biosphere Reserve, further knowledge is needed about our new and precious otter population. / Den svenska utterstammen (Lutra lutra) genomgick drastiska populationsminskningar under mitten av 1900-talet. Minskningen ledde till en förlust av genetisk diversitet i många områden, och bland de värst drabbade var Skåne. Uttern blev fredad från jakt och ett förbud mot det skadliga miljögiftet PCB infördes, vilket skapade förutsättningar för utterpopulationen i Sverige att långsamt återhämta sig i antal. Men uttern återvände sent till vissa områden, som Kristianstad i Nordöstra Skåne. Genom staden Kristianstad rinner Helge å, som formar vidsträckta, artrika våtmarker i Biosfärområde Kristianstads Vattenrike. Uttern visade inga tecken på återkomst till området förrän 2011. De senaste åren har en utterhona med ungar regelbundet visat sig vid besökscentret ”naturum”, till glädje för stadens invånare och besökare. Uttrarna har blivit en återkommande vinterattraktion i Kristianstad. Men kunskapen om den nya populationen är begränsad. För uppskattning av antal och genetisk diversitet, undersöktes mikrosatellitvariationer hos nu levande individer från elva lokaler i Vattenriket. För jämförelse inkluderades arkiverade prover från Naturhistoriska Riksmuseets ”Miljöprovbank”, från tio döda uttrar med ursprung i Nordöstra Skåne. Med icke-invasiva metoder undersöktes DNA som extraherats från avföring- och muskelvävnad. Multipel replikatanalys gjordes för detektering av eventuella fel i genotypningsproceduren. Resultaten visar förekomsten av tre nu levande individer i Vattenriket (två hanar och en hona). Det är dock troligt att en- eller flera nu levande individer kan ha undkommit identifiering. Individerna var inte nära släkt med museiexemplaren från Nordöstra Skåne. Studerade individer är i Hardy-Weinberg jämvikt, men heterozygositeten är låg. Låg heterozygositet kan bero på en låg genomblandning i populationen, vilket kan vara en anledning till oro och bör undersökas närmre. Det behövs ytterligare kunskap och studier för att långsiktigt skydda och förvalta den nya, värdefulla utterpopulationen i Kristianstads Vattenrike.