Uppdraget att hålla den globala uppvärmningen under 1,5-grader och att minska effekten av den globala uppvärmningen är ett gemensamt uppdrag där inte bara nationer utan även städer har en avgörande roll. I Sverige bor över 87% av landets invånare i stadsområden eller tätorter och siffran förväntas att stiga. Städers utformning har därför ett stort inflytande på användningen av jordens resurser och mängden utsläppta växthusgaser. För att nå målet om 1,5-grad behöver länders åtagande mer än femfaldigats och för att öka takten i omställningen har flera länder, som Sverige, förbundit sig till att nå nollutsläpp eller klimatneutralitet till mitten av århundradet eller tidigare.  Sverige antog 2017 ett klimatpolitiskt ramverk med långsiktig målsättning om att inte ha några nettoutsläpp till år 2045. Ramverket tillsammans med andra politiska klimatmål har lett till att flera kommuner i Sverige har beslutat att bli klimatneutrala 2030. Nio kommuner har valt att axla ledarrollen och gå före i omställningsarbetet. För att förstå de möjligheter den kommunala verksamheten har att bedriva klimatarbete är det viktigt att undersöka kommunernas handlingskapacitet samt vad som skapar och försvårar kapaciteten.  Intervjuer har genomförts med strategiska nyckelaktörer i framgångskommunerna Lund och Umeå för att undersöka hur de tar sig an arbetet med klimatneutralitet och hur arbetet bidrar till att komma vidare med klimatarbetet. Viable Cities är ett innovationsprogram som både Lunds och Umeås kommun är delaktiga i, vars syfte är att skynda på omställningen i städer och med hjälp av digitalisering, samverkan och innovation. Båda kommunerna utgår från en projektorganisering i sitt arbete med klimatneutralitet där de samverkar med interna och externa aktörer.  Analysen utgick från fyra teman som identifierades induktivt; definition klimatneutralitet, fokusområden, organisering och kapacitetsskapande. Resultatet visar att klimatkontraktet som båda kommunerna skrivit under om klimatneutralitet till 2030 fungerar som en kraftsamling som enar politiken och bidrar med legitimitet i klimatarbetet. Trots det kommer kommunerna troligen inte uppnå målet då det finns brister gällande åtgärderna som vidtas samt att det är frågor som inte hanteras. Försvårande faktorer som går att se är att kunskap inte alltid leder till handling, ökat politiskt stöd inte alltid resulterar i att frågan blir prioriterad samt att ambitiösa mål inte är tillräcklig utan det måste även finnas resurser.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur implementeringen av Agenda 2030 upplevts på en generell nivå och på stadsutvecklingsnivå, med fokus på möjligheter och barriärer. Analysen har skett med hjälp av material från kvalitativa telefonintervjuer har de tre föregångskommunerna inom arbetet med Agenda 2030, Malmö, Uppsala och Växjö. Arbetet med Agenda 2030 bedrivs på kommunerna antingen via en eller flera specifika avdelningar med huvudansvar för frågorna. På en generell nivå hanteras Agenda 2030 som en odelbar helhet i samtliga kommuner och upplevs fungera som ett uppsamlande paraply för hållbarhetsarbetet. Möjligheter för implementeringen på generell nivå är politisk vilja och stöd, förankring i hela organisationen, utbildning och samverkan. Även ett tidigare miljöarbete har setts som en möjlighet för implementering. Kommunerna har upplevt en styrträngsel på generell nivå vilket kan vara en barriär vid implementering av "nya" policys men upplever att Agenda 2030 fungerat som en uppsamlare av de ibland spretiga och motsägande styrdokumenten. På stadsutvecklingsnivån skiljer sig synen på möjligheter och barriärer något åt. Möjligheter för implementering är att integrera Agenda 2030 i översikts- eller detaljplanen som styr kommunens stadsutveckling och barriärerna upplevs vara målkonflikter. Den främsta skillnaden mellan implementering på stadsutvecklingsnivå är att Agenda 2030 inte ses som odelbar utan att prioriteringar anses nödvändigt för att kunna applicera agendan på stadsutvecklingsnivå. På den övergripande nivån har Agenda 2030 en samlande kraft för hållbarhetsarbetet medan Agenda 2030 inom stadsutvecklingen behöver konkretiseras. Det innebär följaktligen prioriteringar av målen som framkallar målkonflikter och ställningstaganden. Inom stadsutvecklingsnivån synliggörs svårigheter med målens förenlighet inom specifika verksamheten och platser. Svårigheterna innebär inte att Agenda 2030 inte är ett bra verktyg för kommunerna, men det visar på att Agenda 2030 inte löser praktiska målkonflikter. / The aim of this essay is to examine experiences of the implementation of Agenda 2030 on a general urban development level, with a focus on obstacles and possibilities. With the help of data gathered through qualitative telephone interviews three front-running municipalities' Malmö, Uppsala and Växjö have been studied. Work with Agenda 2030 has been carried out in the municipalities, either, through one or multiple specific departments that carry the main responsibilities. Agenda 2030 has been handled as an indivisible whole on a general level in all studied municipalities and is perceived as an umbrella for sustainable efforts. Possibilities for implementation on a general level are political intention and support, anchoring within the whole organization, education and cooperation. In addition, earlier environmental work has been considered as a possibility for implementation. The municipalities have experienced congestion of control, on a general level, which might contribute to another obstacle when implementing new policies. However, the municipalities experience that Agenda 2030 functions as a gathering force of the, sometimes, sprawling and contradictory control document. On an urban development level, the view differs on the possibilities and limits. Possibilities for implementation are to integrate Agenda 2030 into the overarching or local planning which regulates the municipality's urban planning and the barriers that emerge are goal-oriented conflicts. The main difference is the view of the indivisibility of Agenda 2030 on a general level, but that priorities are considered necessary in order to apply the policy on an urban development level. On an overall level, Agenda 2030 is a gathering force for sustainability efforts whilst on an urban development level, Agenda 2030 needs concretization. Consequently, what follows is the prioritization of objectives which brings forward conflicts of objective and the need to take a stance. Within the level of urban development, difficulties of making the goals compatible with the specific operation and geographic location. Difficulties does not imply that Agenda 2030 isn´t a positive tool for the municipalities, but it does show that Agenda 2030 will not solve practical conflicts of objectives.