Uppdraget att hålla den globala uppvärmningen under 1,5-grader och att minska effekten av den globala uppvärmningen är ett gemensamt uppdrag där inte bara nationer utan även städer har en avgörande roll. I Sverige bor över 87% av landets invånare i stadsområden eller tätorter och siffran förväntas att stiga. Städers utformning har därför ett stort inflytande på användningen av jordens resurser och mängden utsläppta växthusgaser. För att nå målet om 1,5-grad behöver länders åtagande mer än femfaldigats och för att öka takten i omställningen har flera länder, som Sverige, förbundit sig till att nå nollutsläpp eller klimatneutralitet till mitten av århundradet eller tidigare.  Sverige antog 2017 ett klimatpolitiskt ramverk med långsiktig målsättning om att inte ha några nettoutsläpp till år 2045. Ramverket tillsammans med andra politiska klimatmål har lett till att flera kommuner i Sverige har beslutat att bli klimatneutrala 2030. Nio kommuner har valt att axla ledarrollen och gå före i omställningsarbetet. För att förstå de möjligheter den kommunala verksamheten har att bedriva klimatarbete är det viktigt att undersöka kommunernas handlingskapacitet samt vad som skapar och försvårar kapaciteten.  Intervjuer har genomförts med strategiska nyckelaktörer i framgångskommunerna Lund och Umeå för att undersöka hur de tar sig an arbetet med klimatneutralitet och hur arbetet bidrar till att komma vidare med klimatarbetet. Viable Cities är ett innovationsprogram som både Lunds och Umeås kommun är delaktiga i, vars syfte är att skynda på omställningen i städer och med hjälp av digitalisering, samverkan och innovation. Båda kommunerna utgår från en projektorganisering i sitt arbete med klimatneutralitet där de samverkar med interna och externa aktörer.  Analysen utgick från fyra teman som identifierades induktivt; definition klimatneutralitet, fokusområden, organisering och kapacitetsskapande. Resultatet visar att klimatkontraktet som båda kommunerna skrivit under om klimatneutralitet till 2030 fungerar som en kraftsamling som enar politiken och bidrar med legitimitet i klimatarbetet. Trots det kommer kommunerna troligen inte uppnå målet då det finns brister gällande åtgärderna som vidtas samt att det är frågor som inte hanteras. Försvårande faktorer som går att se är att kunskap inte alltid leder till handling, ökat politiskt stöd inte alltid resulterar i att frågan blir prioriterad samt att ambitiösa mål inte är tillräcklig utan det måste även finnas resurser.

Ängar har varit betydelsefulla historiskt och än idag bidrar de till både kulturell och ekologisk mångfald. Ängsarealen har dock minskat i Sverige, delvis beroende på städernas framväxt. Däremot har det blivit allt vanligare att inkludera ängar i stadsplaneringen och denna uppsats undersöker svenska kommuners arbete med urbana ängar. Syftet är att undersöka hur kommuner etablerar ängar i stadsmiljön samt anledningarna bakom detta. Uppsatsen undersöker detta genom att studera Malmö stads och Örebro kommuns arbete med ängar. I uppsatsen appliceras kvalitativa metoder, där insamlingsmetoderna är semi-strukturerade intervjuer med kommunala tjänsteman samt dokument från vardera kommun. Materialet analyseras tillsammans i en innehållsanalys. Empirin visar på urbana ängar kan etableras genom ett flertal tillvägagångssätt, men för dessa kommuner handlar det framför allt om en förändrad skötsel av gräsytor. Vilken typ av äng som kan uppnås beror till stor del på vilka markförutsättningar som finns på platsen. Arbetet med att etablera ängar grundar sig i målsättningar om att öka biologisk mångfald, förbättra ekosystemtjänster och vidare inkludera sociala värden. Resultatet visar att det finns utmaningar med arbetet, men om etableringen av ängar genomförs utifrån platsens förutsättningar och att lokalbefolkningen informeras om arbetet så kan värden kopplade till natur och sociala aspekter öka.

I Sverige beräknas ett behov av ytterligare 592 000-664 000 byggda bostäder till år 2029 och med populära samhällsbyggnadsstrategier som förtätning finns en risk att de urbana ekosystemtjänster som kan erbjuda klimatanpassning och värde för invånarnas hälsa och boendekvalitet går förlorade. Åtgärder som avser främja urban ekosystemtjänster behöver följas upp för att säkerställa en hållbar stadsutveckling. Boverket har identifierat ett utvecklingsbehov av indikatorer och metoder som kan mäta denna utveckling. Så hur gör kommunerna? Enkätundersökning och intervjuer genomfördes för att öka kunskapen kring vilka indikatorer och metoder som landets kommuner använt och har goda erfarenheter av för att följa upp arbetet med integrering av ekosystemtjänster i den urbana miljön. Även hinder i uppföljningsarbetet identifierades och goda erfarenheter delades. Resultaten visade att knappt hälften av respondenterna i enkäten hade etablerade indikatorer och metoder för uppföljningsarbetet. I linje med tidigare studier visade resultaten på en komplexitet i arbetet med ekosystemtjänster som förutsätter en viss samordning av både tid och kompetens för att lyckas. De kommuner som hade erfarenheter av uppföljningsarbetet använde i många fall indikatorer kopplade till geografiska informationssystem och metoder som byggde på tillgänglig data från tex myndigheter. Fördelarna med dessa var att de i hög grad kunde utföras av kommunerna själva och med viss flexibilitet. Hinder som förekommit var brist på resurser i form av tid, budget och kompetens. Dessa kunde stävjas med en konkret politisk förankring och tydligt formulerade målbilder. / In Sweden, an additional 592,000-664,000 homes built by 2029 are estimated and with popular urban development strategies such as densification, there is a risk that the urban ecosystem services that can offer climate adaptation and value for residents' health and quality of living will be lost. Measures to promote urban ecosystem services need to be followed up to ensure sustainable urban development. Boverket has identified a development need for indicators and methods that can measure this development. So how do municipalities follow up on measures to promote urban ecosystem services? Survey and interviews were conducted to increase knowledge about the indicators and methods used by the country's municipalities and have good experience of following up the work on integrating ecosystem services into the urban environment. Obstacles in the follow-up work were also identified and good experiences were shared. The results showed that just under half of the respondents in the survey had established indicators and methods for follow-up work. In line with previous studies, the results showed a complexity in the work with EST that requires some coordination of both time and competence to succeed. In many cases, municipalities with experience of follow-up work used indicators linked to geographical information systems and methods based on available data from, for example, authorities. The advantages of these were that they could be largely carried out by the municipalities themselves and with some flexibility. Obstacles that occurred were a lack of resources in terms of time, budget, and competence. These could be curbed with concrete political support and clearly formulated objectives.

Introduction How we can increase children’s opportunities to participate and influence society is a highly topical issue. Against the background of a reduced commitment to political participation and a reduced trust in politicians (see e.g. Amnå & Ekman, 2013; Öhrnvall, 2023), it becomes more important to work on promoting dialogues between decision-makers and citizens. These dialogues can contribute to deepening and strengthening democracy (Bornemark, 2017). The UN Convention on the Rights of the Child (SFS 2018:1197) describes the child’s right to form and express his or her views and to have these considered. Swedish youth policy describes the goal as "all young people should have good living conditions, the power to shape their lives and have influence over the development of society" (Prop. 2013/14:191). In addition to the statutory requirements for children’s and young people’s opportunities for participation and influence, there are positive individual and societal benefits. The work with children’s and young people’s participation strengthens social capital and reduces social exclusion (Andersson & Sandgren, 2015; Wennerholm, Juslin & Bremberg, 2004). Municipalities must ground their efforts in the UN Convention on the Rights of the Child, which is incorporated into Swedish law and stated in political objectives. However, in several municipalities, politicians and civil servants find it difficult to put their knowledge of the Convention into practical work (see e.g. Barnombudsmannen, 2022; Stern & Jörnlund, 2011).  Children and young people have been the main focus in previous studies regarding the work with children’s and young people’s influence. These studies have examined children’s and young people’s political interest and commitment (see e.g. Amnå & Ekman, 2013; Amnå, Ekström & Stattin, 2016; Tukkannen, Kankaaranta & Wilska, 2012) and the significance of forums for the future of democracy such as youth councils (Kassman & Vamstad, 2019; 2022). Other studies have shed light on forums for children’s and young people’s opportunities for participation and influence and how children and young people are given the opportunity to develop by participating in these forums (Andersson, 2018a; Harada, 2023; Kassman & Vamstad, 2019). Informal learning focuses mainly on how children and young people learn to cooperate (Harada, 2023), develop their thoughts by listening to others (Kassman & Vamstad, 2019), and develop their democratic skills (Andersson, 2018a; Harada 2023; Kassman & Vamstad, 2019). There are also studies that have emphasized pedagogical perspectives on adults’ attitudes and the consequences for the way they approach children and young people (Andersson, 2015, 2018a, 2018b, 2022). Viewing young people as future citizens rather than current citizens has been described as a risk that limits their opportunities for participation (Taft & Gordon, 2013). While these previous studies have focused to a greater extent on children and young people, they lack in focus regarding adults and their learning (politicians and civil servants), meaning what skills, abilities, and knowledge adults develop (see e.g. Andersson, 2015, 2018a; Harada, 2023; Kassman & Vamstad 2019; Svensson, 2006; Waara et al., 2010). This study focuses on the adults by highlighting the conditions and expressions of politicians’ and civil servants’ learning in their work on increasing children’s and young people’s influence. A large proportion of the decisions concerning children and young people are made at the municipal level. Local civil servants and politicians deal with a wide range of issues relating to schools, social services, leisure, and community planning, a complex task that requires both education and acquired knowledge in these areas. In a changing world with various demands on the organization, knowledge development and learning processes become central to meeting the challenges they face (see e.g. Argote, 2011; Tjulin & Klockmo, 2023; Sunnemark et al., 2023). The point of departure for this study is that politicians and civil servants have both individual and collective experiences as well as knowledge that can be made visible when they work with children’s and young people’s influence. The learning that takes place within organizations thus becomes central to adapting, developing, and managing the changes in the work that politicians and civil servants are faced with (see e.g. Argote & Miron-Spektor, 2011).  Aim and research question In this study, the focus is on conditions for and expressions of politicians’ and civil servants’ learning in their work on children’s and young people’s influence. Conditions are understood as what enables and hinders learning, which reflects the premises for what kind of learning is made possible in their work. Central to their work on increasing children’s and young people’s influence is dialogue, which makes it possible to share experiences and knowledge.  The purpose of this study is to examine the conditions and expressions of politicians’ and civil servants’ learning in their work with children's and young people's influence. The following research questions guided the study:  x How do politicians and civil servants describe the experiences they bring with them from their work with children and young people?  x What conditions enable and hinder the learning processes of politicians and civil servants in their work with children’s and young people’s influence?  Method This study emanates from data produced between October 2020 and June 2022, primarily through observations of meetings in which nine politicians and 16 civil servants participated. The study is designed as a case, where the case is framed by the model that the municipality has designed for their work on children’s and young people’s influence. The study’s empirical data has been collected through observations and dialogue sessions. Through these observations of their work, it became possible to see how their understanding is expressed (see e.g. Lalander, 2015; Kawulich, 2005). In doing so, the observations have been a prerequisite for studying conditions and expressions that emerge while they work and how these can enable or hinder politicians’ and civil servants’ learning. The study’s dialogue sessions were inspired by unstructured focus groups (Wibeck, 2010) and reflexive participant collaboration (Motulsky, 2021). Prior to the dialogue session, participants viewed a stimulus material based on the observations. These meetings allowed politicians and civil servants to develop their thoughts about the work previously observed (see e.g. Motulsky 2021; Wibeck, 2010). The empirical material that forms the basis of the analysis consists of three parts, (1) observation notes, (2) transcripts from dialogue sessions and (3) written documents. In the current study, data triangulation has been used. By collecting data in such a way, it’s possible to see what commonly occurs on different occasions and what becomes visible in situated contexts (Fusch, Fusch & Ness, 2018). It can be described by the way observations relate to different activities between people and groups where the context becomes central. Triangulation has been used in this study to deepen knowledge about how these different factors complement each other in the municipality’s work. All data was analysed through a thematic analysis based on the work of Braun and Clarke (2006). The analysis aimed to identify and investigate patterns in the material in relation to the purpose of the study and resulted in five themes with subthemes. Results The study’s material shows how politicians’ and civil servants’ experience external demands and internal expectations become prerequisites for the shaping of their learning processes. The external and internal contexts create conditions for what knowledge both individuals, groups, and the organization obtain (see e.g. Argote 2013; Argote & Miron-Spector, 2011). The study shows how their work is shaped by external requirements which contain overall goals based on the UN Convention on the Rights of the Child and the national goals for youth policy (SFS 2018:1197; Prop. 2013/14:191). The external context is also shaped by existing norms, such as norms about age, and the way politicians formulate policies that are institutionalized in their work (see e.g. Butler, 1980). Norms regarding children and childhood shape their work including policies and politics. In the external contexts of the work, there is also a contradiction that can be exemplified by nationally prevalent political expressions such as "being the adult in the room" which comes into conflict with the point of view regarding children as competent actors, stated in the UN Convention on the Rights of the Child (SFS 2018:1197). The different demands formulated by the external context also have an impact on how the local goals and efforts are shaped.  This study shows how commitment and motivation are prerequisite for sharing experiences and knowledge at work. Politicians and civil servants participate in various knowledge-raising activities related to work with children’s and young people’s influence and then bring these experiences to their smaller working groups. The discussions that take place at work can be understood as a way of assimilating knowledge, i.e. how they try to make sense of others' experiences and knowledge in their own context (see e.g. Cohen & Levinthal, 1990; Vaghefi, Lapointe & Shahbaznehad, 2018). However, the results reveal challenges in transferring the information to new situations and making use of it. The results show that the new forms of work largely resemble their previous structures. An explanation could be seen in terms of how their experiences affect the knowledge they acquire (see e.g. Argote, 2013; Argote & Miron-Spektor, 2011). An alternative way of understanding this might be that reaching out to a wider range of young people is a complex issue. It also appears from previous studies that organizations can encounter difficulties in dealing with complex problems and that individuals and groups tend to propose solutions that are familiar to them (Fang, Lee & Shilling, 2010). These issues can be difficult to address in the context of previous experience, and this demonstrates the need to develop new knowledge in and for efforts to increase children’s and young people’s influence.  The results of the study also indicate that the information and knowledge gained at work is mostly limited to discussions in smaller working groups. Previous studies have emphasized the importance of information and knowledge being discussed between individuals with different backgrounds, which benefits the organization’s ability to utilize it in and for work (Cohen and Levinthal, 1990). Experiences and knowledge are mainly discussed in smaller constellations, limiting the possibility of making these discussions into a common knowledge resource.  Discussion and Conclusions The results of the study show that external and internal contexts of work, together with experiences, affect directions that politicians and civil servants see as viable in their work on increasing children’s and young people’s influence. The external context for work includes goal formulations, legal provisions as well as norms that shape conditions for the way politicians and civil servants make sense of their work within a local context. The results also show vague goal formulations in both the external and internal contexts of their work, which contributes to creating implicit goals for work. Previous studies have emphasized the importance of breaking down overall goals, to make the core of the work visible and for individuals and groups to create the circumstances for sharing relevant experiences and knowledge (see e.g. Goswami & Agrawal, 2020). The results of the study highlight the importance of working within the organization to develop a common understanding of goals and the reason for working to increase children’s and young people's influence. The results also indicate that existing norms regarding children and childhood constitute a hinderance to the conditions needed for politicians’ and civil servants’ learning processes. The division between children’s rights and children’s protection contributes to the challenges that politicians and civil servants encounter in their work. The results of the study show that politicians and civil servants need to reflect upon their experiences of children and understanding of childhood and how doing this is a condition for doing their job. This is to bridge a dichotomous way of thinking about children’s rights and children’s protection. These two perspectives do not have to create contradictions but can be united in the efforts to increase children's and young people’s influence. These two perspectives have been highlighted in previous studies which found that they do not have to imply contradictions, but rather that it is necessary to include both concerns in their work (see e.g. Hellman, Hekkilä, Sundhall, 2014; Gustafsson, 2022). The results indicate that there is a need to pay attention to norms about age that appear in the work done by politicians and civil servants. This study contributes to other findings showing it is important to think critically about one’s previous notions regarding age and what these experiences add to new situations at work. / Den här studien belyser villkor och uttryck för politikers och tjänstemäns lärande i deras arbete med barns och ungas inflytande. Studien tar sin utgångspunkt i hur politiker och tjänstemän beskriver erfarenheter de tar med sig från arbetet med barn och unga och vilka villkor som möjliggör och hindrar deras lärprocesser i arbetet med barns och ungas inflytande. Studien är en fallstudie som ramas in av politikers och tjänstemäns arbete med den modell som de utvecklat för arbetet med barns och ungas inflytande. I studien har nio politiker och 16 tjänstemän deltagit. Materialet har samlats in genom observationer, dialogmöten samt dokument. Observationerna genomfördes vid möten som har en relation till kommunens modell, under tidperioden oktober 2020 – juni 2022. Inför studiens dialogmöten användes tematiseringar från de genomförda observationerna som stimulusmaterial. Avslutningsvis genomfördes dialogmöten i två grupperingar, politiker respektive tjänstemän. Dialogmötena möjliggjorde för politiker och tjänstemän att resonera och reflektera kring det arbete som tidigare observerats.  En utgångspunkt i studien är att politiker och tjänstemän har individuella och kollektiva erfarenheter och kunskaper som synliggörs i arbetet med barns och ungas inflytande. Dessa erfarenheter blir, tillsammans med de yttre och inre kontexterna i arbetet, centrala för vilka vägar de ser som framkomliga. De yttre kontexterna innehåller målformuleringar, lagrum och normer som formar villkor för hur politiker respektive tjänstemän begripliggör arbetet inom deras lokala kontext. De vaga målformuleringarna inom de yttre och inre kontexterna bidrar till att det skapas implicita mål för arbetet. Resultatet visar även på att normer kring barn och barndom utgör ett hindrande villkor för politikers och tjänstemäns lärande. Uppdelningen som finns i såväl omgivningen som organisationen mellan barns rätt och barns skydd kan här förstås bidragande till de utmaningar som de möter. Studiens resultat visar ett behov av att rikta uppmärksamhet mot normer kring ålder som framträder i arbetet och vad de erfarenheter som de formar bidrar med till och för arbetet.  I studien framträder även hur engagemang och motivation hos politiker och tjänstemän blir förutsättningsskapande för att utveckla arbetet likväl som för att skapa lärandeprocesser. Diskussionerna som sker i arbetet, kan förstås bidra till att politiker respektive tjänstemän delar erfarenheter och kunskaper. För att dessa erfarenheter och kunskaper ska bli till en resurs för arbetet krävs att dessa assimileras, det vill säga omsätts i nya situationer. Studiens resultat visar att de individer som deltar i olika former av kunskapshöjande aktiviteter får en viktig roll i att dela och begripliggöra information och kunskap till övriga inom organisationen. Det framgår även att de erfarenheter och kunskaper som utvecklas framför allt delas i mindre arbetsgrupper. Här framträder ett behov av att utveckla arbetssätt för att ta vara på de erfarenheter och kunskaper som utvecklas, för att dessa framåt kan utgöra en gemensam kunskapsresurs för och i arbetet.