Drama är en metod som verkar främjande för kommunikativa förmågor på grupp- och individnivå. Det gynnar såväl ämneslärande som social utveckling. Aktuell forskning visar direkta samband mellan drama och ökade kommunikativa förmågor inom flertalet områden, exempelvis läsförståelse och verbal förmåga (Göthberg 2015; Podlozny 2000). Drama kan vara utmanande och kräver en närvarande, bejakande pedagog. Erfarenhet att leda interaktiva skapande lektioner med drama som metod verkar främjande. Pedagogens roll, gruppen som sådan samt yttre faktorer som tid och lokal är alla tre villkor, identifierade av aktuell forskning (Toivanen et.al 2012), som är av betydelse för dramaarbetets utfall.Syftet med föreliggande studie är att belysa och analysera F-3 lärares resonemang kring drama i svenskundervisning. Studien är kvalitativ och datan samlades in genom intervjuer med verksamma och behöriga pedagoger från fyra skolor i Västsverige.Resultaten visar att studiens informanter aktivt väljer att arbeta med drama trots upplevd brist på stöd i styrdokument såväl som tidsbrist. Eget intresse, positiv elevrespons och ökade språkliga förmågor hos elever anges som främst bidragande faktorer. Gemensamt hos informanterna är att de själva involverar gestaltning som uttryck i sitt ledarskap och känner sig bekväma med detta. Att vara en ”kroppen människa” och tendenser att själva lära sig genom att involvera kroppen lyfts; en engagerad kropp ligger i informanternas egna identiteter. Övriga gynnande villkor för drama som metod uppges vara en anpassad lokal, kollegialt stöd samt erfarenhet av drama som metod. Vidare beskrivs hinder för drama vara negativ respons från elever, ovana vid arbetssättet hos elever samt medverkan till ett stimmigt och rörligt klassrum vilket främst beskrivs som ett aber för de vuxna i klassrummet.Arbetet med drama yttrar sig i gruppstärkande övningar, rollspel med utgångspunkt från läsläxa samt gestaltning för perspektivtagande. Generellt förkroppsligas upplevelser för att öka förståelsen. Kroppens betydelse i undervisning lyfts som en inkluderande faktor och kroppslig medvetenhet belyses som en grundläggande förutsättning för utveckling av den kommunikativa förmågan. Studiens resultat går i linje med tidigare forskning på så sätt att det är samma för- och nackdelar med drama som berörs.