Sambandet mellan social och organisatorisk arbetsmiljö och den anställdes hälsa är väl etablerat, varav på senare tid har det betonats allt mer att en bristande social och organisatorisk arbetsmiljö är den viktigaste riskfaktorn till ökad psykisk ohälsa och sjukfrånvaro i arbetslivet. Denna studie syftade till att undersöka social och organisatorisk arbetsmiljö i en kommun, huvudsakligen med utgångspunkt i chefers upplevelser ur både ett arbetsgivar- och arbetstagarperspektiv. Det möjliggjordes genom en kvalitativ intervjustudie med sju chefer och ett huvudskyddsombud som deltagare. Resultatet visade att den sociala och organisatoriska arbetsmiljön inom kommunen huvudsakligen upplevs fungera bra ur både ett arbetsgivar- och arbetstagarperspektiv, framförallt i och med en god kommunikation och en omfattande åtgärdshantering i form av bland annat regelbundna arbetsplatsträffar, prioritering av arbetsuppgifter samt dokumenterade och tillgängliga riktlinjer avseende kränkande särbehandling. Det finns utrymme för förbättring avseende några faktorer. Förslag, baserat på det som framkommit i studien, är att se över krav i relation till resurser för att minska upplevd hög arbetsbelastning hos chefer samt utbilda dem inom gränslöst arbete för att separera arbetsliv från privatliv. Förslag är även att tydliggöra nolltolerans avseende kränkande särbehandling inom de verksamheter där det brister för att fler arbetstagare ska agera på förekomst av det och slutligen, att fler chefer inför en mindre medarbetarundersökning veckovis. Det i syfte att kontinuerligt få en inblick i medarbetarnas upplevelser av deras sociala och organisatoriska arbetsmiljö för att skapa bättre förutsättningar för arbetsmiljöarbetet ur ett arbetsgivarperspektiv.