När energipolitik och reglering av energisektorn diskuteras är det vanligt att störst fokus hamnar på vilken typ av energikälla som används, vilka avgifter energibolagen får ta ut och hur handeln med energiresurser ska hanteras. Dessa är alla viktiga och aktuella frågor i dagens samhälle, där energibehovet ständigt ökar. En ytterligare viktig del av en stats energipolitik är dock hur den infrastrukturella delen av energisektorn regleras. I Sverige kontrolleras byggandet och driften av starkströmsledningar genom nätkoncessioner, vilka meddelas av regeringen eller Energimarknadsinspektionen.   I denna uppsats presenteras en redogörelse över rättsläget vid förlängningsärenden av nätkoncession för linje vilken meddelats för begränsad tid. Läsaren får bekanta sig med begreppet nätkoncession och de rättsliga regleringar vilka är aktuella inom denna del av energisektorn. Problematiken som uppstår i dessa ärenden har kopplingar till den miljörättsliga regleringen och hur dessa bestämmelser ska tillämpas i relation till ellagens bestämmelser. Problematiken grundar sig i tillämpningen av hushållningsbestämmelserna i 3–4 kap. MB och huruvida dessa kan tillämpas på en befintlig verksamhet. Med hänsyn till den aktuella regleringen i ellagen och det bakomliggande syftet med miljöbalken konstateras att en tillämpning av hushållningsbestämmelserna vid förlängningsärenden är möjlig. Konsekvensen av detta blir att en ansökan om förlängning av nätkoncession prövas enligt samma kriterier som en ansökan för ny nätkoncession. Relevant för ämnet är även hur bestämmelser om artskydd ska hanteras av den myndighet som prövar nätkoncessionen. Artskyddet är av intresse eftersom 4 kap. MB hänvisar till de svenska bestämmelserna om Natura 2000, varpå problematiken kring tillämpandet av 3–4 kap. MB även får konsekvenser för artskyddsfrågorna. Även denna utredning stödjer tillämpandet av hushållningsbestämmelserna vid förlängningsärenden med följdfrågan vilken möjlighet nätmyndigheten har att pröva artskyddsfrågorna.   Ett av de största problemen med gällande rätt är hur en förlängningsansökan vilken inkommit efter koncessionstidens utgång ska hanteras. I dessa ärenden går förlängningsmöjligheten förlorad varpå en ansökan om ny nätkoncession måste göras. Eftersom en förlängningsansökan prövas enligt samma kriterier som en ansökan om ny nätkoncession föreslås en lagändring, där förlängningsmöjligheten ersätts med en prövning av ny nätkoncession för befintlig verksamhet. Det nya förfarandet skulle förenkla ansökningsprocessen för nätkoncessioner samt verka för en effektivare hantering av dessa ärenden.