Det är inte alltid företagen går med vinst utan det händer att ett beskattningsår slutar med en förlust. Lagstiftningen i Sverige och även internationellt tillåter företagen att spara denna förlust till ett år med vinst vilket resulterar i ett lägre skattemässigt resultat. I det fall flera beskattningsår slutar i förlust får de läggas till tidigare förluster och sparas ackumulerade för att rullas framåt på obestämt tid. Reglerna avseende förlustutjämning har funnits lagstadgat sedan 1960 och de resonemang som finns i föregående utredningar gäller i mycket fortfarande idag. Idag återfinns reglerna för denna förlustreglering, underskottsavdrag, i  Inkomstskattelagens (1999:1229) 40:e kapitel och har sedan införandet genomgått många förändringar i form av både förenklingar och spärrande lagstiftning. Grunderna i lagstiftningen finns dock kvar i dagens lagstiftning avseende metoder och förhållningssätt. Lagstiftaren vidhåller sin ståndpunkt medan flera aktörer på marknaden som är kunniga på området ifrågasätter vissa förhållningssätt och regleringar främst i form av spärrlagstiftning. Regelverket har ett allmänt rykte om sig att vara krångligt och svårtolkat men dess konstruktion försvaras av lagstiftaren genom att det krävs så pass avancerad lagstiftning för att uppfylla grundsyftet med spärrlagstiftningen, att hindra handeln med s.k. skalbolag. Spärrarna i lagstiftningen aktiveras av förändringar i ägarkonstruktionen vid förvärv av andelar i ett underskottsföretag. Det finns flera alternativ till resultatutjämning som tillämpas och tillämpats av flera länder internationellt sett och de svenska utredningarna alla fokuserat på samma metod – förlustavdrag genom carry forward. Metoden innebär att ett beskattningsårs förlust får sparas genom att rullas framåt och kvittas mot ett efterföljande års positiva resultat. Förutom denna metod finns även två andra sätt att genomföra ett förlustavdrag. Det finns en metod som innebär utjämning bakåt i tiden, carry back, samt en fullständig metod, recoupment, som leder till en negativ skatt för ett förlustår. En av huvudorsakerna till svårigheterna med tillämpningen av lagen anses ligga i de många odefinierade och tvetydliga begrepp kapitlet innehåller. Det saknas sedan tidigare tydliga definitioner av deras innebörd i förarbeten vilket leder till problem vid tolkningen av reglernas verkan. Ramen för regelverket har istället i mångt och mycket klargjorts genom praxis vilket i huvudsak reglerar tillämpningen av detta kapitel i Inkomstskattelagen (IL). För att förhindra möjligheten till undandragande av skatt genom handel med förlustbolag, skalbolag, infördes även en spärrlagstiftning. Regelverket innebär att i de fall andelar motsvarar bestämmande inflytande förvärvas aktiveras en spärr. Det gäller främst för det förvärvade bolagets underskott från tidigare beskattningsår. Spärrarna består av dels en beloppsspärr baserad på förvärvsbeloppet samt dels en koncernbidragsspärr som hindrar möjligheten till utjämning genom koncernbidrag. Valet av utjämningsmetod gjordes 1958 under den utredning som föregick lagstiftningen 1960. Fortsättningsvis håller efterföljande utredningar fast vid samma metod trots att det gått många år sedan dess och att utvecklingen både nationell och internationellt genomgått stora förändringar. Vårt förhållningssätt till verksamheter har även förändrats och handeln sker inte enbart inom landets gränser utan även till stor del internationellt. Vi ingår även numer i ett samarbete, EU, som förutsätter att medlemmarna ska arbeta över länders gränser och främja ett unisont klimat. Kanske borde det även innebära en översikt över lagstiftning som skiljer sig från andra länder som är våra konkurrenter för att om möjligt öka våra konkurrensfördelar till att komma närmare deras lagstiftning. Rättsläget för avdragsrätten av tidigare års underskott bestäms i stor mån av praxis på området. De begrepp som styr tillämpningen av regelverket saknar stundom helt definition även i de förarbeten som föregått stiftandet. Kritiken för detta är omfattande inom doktrinen eftersom reglerna blir svåra att överskåda och tillämpa. Den förenkling som var syftet med skattereformen som inleddes i slutet av 1980-talet syns inte i detta regelverk. Bristen på definitioner och förklaringar gör att tolkning även måste sökas inom andra områden och på så vis bilda praxis på området. Området är krångligt och det är stundtals svårt att tolka verkningarna av ett agerande tillfredställande. Det räcker inte på långa vägar att låta sig ledas av kapitlets paragrafer utan ett måste att läsa in sig på den omfattande praxis som finns inom ämnet. Som ett led i denna problematik innebär det att området är mycket konsultvänligt som i vissa fall ändå kräver förhandsbesked för att säkerställa bedömningen av förvärvet eller omstruktureringen.