The main purpose of this research was to evaluate use of Last Observation Carried Forward (LOCF) as an imputation method when persistent binary outcomes are missing in a Randomized Controlled Trial. A simulation study was performed to see the effect of dropout rate and type of dropout (random or associated with treatment arm) on Type I error and power. Properties of estimated event rates, treatment effect, and bias were also assessed. LOCF was also compared to two versions of complete case analysis - Complete1 (excluding all observations with missing data), and Complete2 (only carrying forward observations if the event is observed to occur). LOCF was not recommended because of the bias. Type I error was increased, and power was decreased. The other two analyses also had poor properties. LOCF analysis was applied to a mammogram dataset, with results similar to the simulation study.

Det är inte alltid företagen går med vinst utan det händer att ett beskattningsår slutar med en förlust. Lagstiftningen i Sverige och även internationellt tillåter företagen att spara denna förlust till ett år med vinst vilket resulterar i ett lägre skattemässigt resultat. I det fall flera beskattningsår slutar i förlust får de läggas till tidigare förluster och sparas ackumulerade för att rullas framåt på obestämt tid. Reglerna avseende förlustutjämning har funnits lagstadgat sedan 1960 och de resonemang som finns i föregående utredningar gäller i mycket fortfarande idag. Idag återfinns reglerna för denna förlustreglering, underskottsavdrag, i  Inkomstskattelagens (1999:1229) 40:e kapitel och har sedan införandet genomgått många förändringar i form av både förenklingar och spärrande lagstiftning. Grunderna i lagstiftningen finns dock kvar i dagens lagstiftning avseende metoder och förhållningssätt. Lagstiftaren vidhåller sin ståndpunkt medan flera aktörer på marknaden som är kunniga på området ifrågasätter vissa förhållningssätt och regleringar främst i form av spärrlagstiftning. Regelverket har ett allmänt rykte om sig att vara krångligt och svårtolkat men dess konstruktion försvaras av lagstiftaren genom att det krävs så pass avancerad lagstiftning för att uppfylla grundsyftet med spärrlagstiftningen, att hindra handeln med s.k. skalbolag. Spärrarna i lagstiftningen aktiveras av förändringar i ägarkonstruktionen vid förvärv av andelar i ett underskottsföretag. Det finns flera alternativ till resultatutjämning som tillämpas och tillämpats av flera länder internationellt sett och de svenska utredningarna alla fokuserat på samma metod – förlustavdrag genom carry forward. Metoden innebär att ett beskattningsårs förlust får sparas genom att rullas framåt och kvittas mot ett efterföljande års positiva resultat. Förutom denna metod finns även två andra sätt att genomföra ett förlustavdrag. Det finns en metod som innebär utjämning bakåt i tiden, carry back, samt en fullständig metod, recoupment, som leder till en negativ skatt för ett förlustår. En av huvudorsakerna till svårigheterna med tillämpningen av lagen anses ligga i de många odefinierade och tvetydliga begrepp kapitlet innehåller. Det saknas sedan tidigare tydliga definitioner av deras innebörd i förarbeten vilket leder till problem vid tolkningen av reglernas verkan. Ramen för regelverket har istället i mångt och mycket klargjorts genom praxis vilket i huvudsak reglerar tillämpningen av detta kapitel i Inkomstskattelagen (IL). För att förhindra möjligheten till undandragande av skatt genom handel med förlustbolag, skalbolag, infördes även en spärrlagstiftning. Regelverket innebär att i de fall andelar motsvarar bestämmande inflytande förvärvas aktiveras en spärr. Det gäller främst för det förvärvade bolagets underskott från tidigare beskattningsår. Spärrarna består av dels en beloppsspärr baserad på förvärvsbeloppet samt dels en koncernbidragsspärr som hindrar möjligheten till utjämning genom koncernbidrag. Valet av utjämningsmetod gjordes 1958 under den utredning som föregick lagstiftningen 1960. Fortsättningsvis håller efterföljande utredningar fast vid samma metod trots att det gått många år sedan dess och att utvecklingen både nationell och internationellt genomgått stora förändringar. Vårt förhållningssätt till verksamheter har även förändrats och handeln sker inte enbart inom landets gränser utan även till stor del internationellt. Vi ingår även numer i ett samarbete, EU, som förutsätter att medlemmarna ska arbeta över länders gränser och främja ett unisont klimat. Kanske borde det även innebära en översikt över lagstiftning som skiljer sig från andra länder som är våra konkurrenter för att om möjligt öka våra konkurrensfördelar till att komma närmare deras lagstiftning. Rättsläget för avdragsrätten av tidigare års underskott bestäms i stor mån av praxis på området. De begrepp som styr tillämpningen av regelverket saknar stundom helt definition även i de förarbeten som föregått stiftandet. Kritiken för detta är omfattande inom doktrinen eftersom reglerna blir svåra att överskåda och tillämpa. Den förenkling som var syftet med skattereformen som inleddes i slutet av 1980-talet syns inte i detta regelverk. Bristen på definitioner och förklaringar gör att tolkning även måste sökas inom andra områden och på så vis bilda praxis på området. Området är krångligt och det är stundtals svårt att tolka verkningarna av ett agerande tillfredställande. Det räcker inte på långa vägar att låta sig ledas av kapitlets paragrafer utan ett måste att läsa in sig på den omfattande praxis som finns inom ämnet. Som ett led i denna problematik innebär det att området är mycket konsultvänligt som i vissa fall ändå kräver förhandsbesked för att säkerställa bedömningen av förvärvet eller omstruktureringen.

Den 1 juli 2013 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) beslut i ett mål gällande kvittningsrätten för kapitalvinster och kapitalförluster på delägarrätter. Frågan som be-handlades i målet var om aktiebolaget hade rätt att kvitta sina kapitalförluster mot kapital-vinsterna som uppkommit i den utländska delägarbeskattade juridiska personen. HFD beslutade att neka aktiebolaget möjligheten till kvittning på grund av att lagstöd saknades. Denna bedömning väcker frågor, då aktiebolag som väljer att placera delägarrätter i del-ägarbeskattade juridiska personer får en mindre utsträckt kvittningsrätt vid jämförelse om delägarrätterna hade placerats direkt i aktiebolaget. Vid närmare granskning av kvittnings-möjligheterna kan det konstateras att även kvittningsrätten för kapitalförluster (inte bara kapitalvinster) på delägarrätter i delägarbeskattade juridiska personer är begränsade, vid jämförelse om motsvarande kapitalförluster hade uppkommit direkt i aktiebolaget. Be-gränsningarna för kapitalförlusterna på delägarrätter i delägarbeskattade juridiska perso-ner innebär att kapitalförlusten ska kvoteras till 70 % innan kvittning kan ske, vilket inte är ett krav om kapitalförlusten hade uppkommit direkt i aktiebolaget. Vidare finns varken en sparanderegel eller en koncernkvittningsregel att tillgå i 48 kap. 27 § IL, vilket finns om kapitalförlusten hade uppkommit direkt i aktiebolaget enligt 48 kap. 26 § IL. Frågan som uppkommer är hur dessa begränsningar står i förhållande till den skatterätts-liga neutralitetsprincipen, där den skattskyldiges val ska styras i minsta möjliga utsträck-ning av skattesystemet. Avsteg från denna princip kan göras i syfte att motverka oönskad skatteplanering. Av en samlad bedömning anser skribenterna att samtliga begränsningar av kvittningsrätten för delägarrätter ägda via delägarbeskattade juridiska personer är oför-enliga med neutralitetsprincipen. Detta grundar skribenterna på att aktiebolag som väljer att placera delägarrätter via delägarbeskattade juridiska personer missgynnas ur ett skatte-mässigt perspektiv, vid jämförelse om delägarrätterna hade placerats direkt i aktiebolaget. iii En av de motiveringar som har anförts av lagstiftaren har varit att motverka oönskad skatteplanering. Denna motivering anser skribenterna inte vara hållbar för att rättfärdiga dessa begränsningar. Reglerna borde därmed ändras så att kvittningsmöjligheten på delä-garrätter ägda via delägarbeskattade juridiska personer blir lika omfattande som om delä-garrätterna hade ägts direkt av aktiebolaget. Den framtida existensen av kvittningsrätten på delägarrätter har diskuterats av lagstiftaren och det återstår att se ifall den kommer att avskaffas eller inte. / July 1, 2013, the Supreme Administrative Court (SAC) announced a decision in a case concerning the right to set off of capital gains and losses on securities. The question that was raised in the case was whether the Swedish company had the right to set off their capital losses against capital gains arisen in the foreign part-owner taxable legal person. SAC decided to deny the company the right to set off due to lack of legal support. This decision raises questions, because companies that chooses to place securities in part-owner taxable legal persons gets less extended rights to set off, in comparison to if the securities had been placed directly in the Swedish company. By a closer examination of the possibilities to set off, it can be concluded that the right to set off of capital losses (not just capital gains) on securities in part-owner taxable legal persons are limited, in comparison to if the corresponding capital losses incurred directly in the Swedish com-pany. The limitations of capital losses on securities in part-owner taxable legal persons means that the capital losses should be subject to a quota of 70 % before set off can occur, which is not a requirement when capital losses incurred directly in the Swedish company. Furthermore, there is neither a carry forward rule nor an intra-group set off rule in Chap-ter 48. 27 § Swedish Income Tax Act (SITA), which exists if the capital losses incurred directly in the company according to Chapter 48. 26 § SITA. The question that arises is how these limitations stand in relation to the principle of neutrality where the taxpayer's choices should be controlled as little as possible by the legal tax system. Derogations from this principle can be made in order to coun-teract undesirable tax planning. By an overall assessment the writers consider that all limitations to set off of secu-rities owned via part-owner taxable legal persons are incompatible with the principle v of neutrality. The reason for this opinion is that a company who chooses to place securities via part-owner taxable legal persons is affected adversely from a tax per-spective in comparison to if the securities were owned directly by the Swedish com-pany itself. According to the writers, there is no sustainable justification for these limitations. The rules should therefore be amended so that the set off possibilities on securities owned via part-owner taxable legal persons should be as extensive as if the securities were owned directly by the Swedish company. The future existence of the set-off right on securities has been discussed by the legislature and the future will tell if it will be abolished or not.

Vad gäller reglerna om tidigare års underskott utgör koncernbidragsspärren en spärregel till den annars gällande huvudregeln att tidigare års förluster får kvittas mot framtida vinster. Koncernbidragsspärren inträder vid ägarförändringar och innebär förenklat att ett underskottsföretag är förhindrat att, under en period om fem år, kvitta kvarstående underskott mot koncernbidrag som underskottsföretaget mottar från företag som inte ingick i koncernen före ägarförändringen (nya företag). Underskott som uppkommer efter ägarförändringen får dock kvittas mot koncernbidrag från nya företag. Uppsatsen syftar till att analysera och granska reglerna om koncernbidragsspärren ur ett företagsperspektiv, vilket innebär att uppsatsen ser till reglernas bakomliggande syfte och till hur reglerna fungerar vid en praktisk tillämpning. Uppsatsen har ett särskilt fokus kring i vilken turordning koncernbidrag ska beaktas vid avräkning mot befintliga underskott när ett underskottsföretag mottar koncernbidrag både från gamla och nya företag i en koncern. I RÅ 2008 ref. 69 ställdes frågan på sin spets och Högsta Förvaltningsdomstolen befäste en ny turordningsprincip där koncernbidrag från gamla företag ska beaktas före koncernbidrag från nya företag i koncernen. Det har genom uppsatsens analys av reglerna om koncernbidragsspärren påvisats att reglerna är svåra att tillämpa och i många fall råder det osäkerhet om hur reglerna ska tolkas. Det kan konstateras att problematik kvarstår avseende frågan om i vilken turordning koncernbidrag från så kallade gamla respektive nya företag ska beaktas vid avräkning mot befintliga underskott även efter RÅ 2008 ref. 69. En rådande osäkerhet om hur reglerna ska tolkas kan inte anses tillfredsställande ur ett företagsperspektiv och en översyn av reglerna vore välkommen. / According to the Swedish legislation tax losses can normally be carried forward and settled against future profits in the same company unlimited of time. However, a restriction of losses being carried forward may occur in situations where change of ownership is at hand. The restrictive rule prohibits offsetting tax losses in an acquired loss-making company against group contributions received from other group companies. The restrictive rule applies up until, and including, the end of the fifth year after the year when the restriction occurred. However, losses that occur after the change of ownership are possible to offset against group contributions from other group companies. The thesis aims to analyze and review the restrictive rule from a business perspective which means that the underlying purpose of the restrictive rule and how it works in practice is examined. The thesis has a particular focus on in what order group contributions should be considered when being offset against existing deficits when the deficit company receives group contributions from old and new companies in the corporate group. In the Swedish case law RÅ 2008 ref. 69 the Supreme Administrative Court laid down a new principle of order where group contributions from an old company should be regarded before a group contribution from a new company. Through the analysis of the restrictive rule it has been demonstrated that the rule is difficult to conform to and that there is an uncertainty regarding the interpretation of it. Through the analysis of this thesis it is established that, even after RÅ 2008 ref. 69, the complexity of problems remains concerning in what order group contributions from old respectively new companies should be considered when being offset against existing deficits. A such prescribed uncertainty regarding the interpretation of the restrictive rule cannot be considered satisfactory from a business perspective and a review of the rules would be preferable.