<p>Capital accession to a company, without subscription of shares, is exercised when a company is facing a forced liquidation, or when the company wants to obtain capital by a less regulated process than conventional methods of raising capital. The main reason for raising capital in this way is that the accession does not add to a company’s liability in the balance sheet, therefore creating a surplus in the balance sheet. Thus, avoiding a forced liquidation caused by a share capital deficit below the required amount for going concern. However, the contributor of a capital accession of this kind, almost certainly wants reimbursement for his deed when not receiving shares. This can be achieved by a range of agreements between the contributor and the shareholders.</p><p>The question is what arrangements can be done to constitute a sufficient security for the contributor. And further, in which way can these be combined?</p><p>The answer depends on many factors, amongst others, whether there is a possibility to alter the Articles of Association, the shareholders’ financial solidity, and if the risk with pledging of shares is accepted. Ultimately, the decision is an agreement between the contributor and the shareholders, upon the conditions in the given situation. Therefore, there cannot be a single solution to every situation.</p>

Capital accession to a company, without subscription of shares, is exercised when a company is facing a forced liquidation, or when the company wants to obtain capital by a less regulated process than conventional methods of raising capital. The main reason for raising capital in this way is that the accession does not add to a company’s liability in the balance sheet, therefore creating a surplus in the balance sheet. Thus, avoiding a forced liquidation caused by a share capital deficit below the required amount for going concern. However, the contributor of a capital accession of this kind, almost certainly wants reimbursement for his deed when not receiving shares. This can be achieved by a range of agreements between the contributor and the shareholders. The question is what arrangements can be done to constitute a sufficient security for the contributor. And further, in which way can these be combined? The answer depends on many factors, amongst others, whether there is a possibility to alter the Articles of Association, the shareholders’ financial solidity, and if the risk with pledging of shares is accepted. Ultimately, the decision is an agreement between the contributor and the shareholders, upon the conditions in the given situation. Therefore, there cannot be a single solution to every situation.

Sammanfattning Sedan ändringen av Inkomstskattelagen (SFS 1999:1229) år 2007 har bostadsrättsföreningar inte längre rätt till avdrag för betalda räntekostnader. Det har bidragit till att fenomenet insatshöjning har aktualiserats. En insatshöjning bidrar till en ändring i en bostadsrättsförenings kapitalstruktur. Föreningens genomsnittliga kapitalkostnad sjunker vid en insatshöjning, kapitalkostnaden kan även sänkas för den enskilda medlemmen beroende på hur insatshöjningen finansierats. Besparingsmöjligheten ligger i att den enskilda medlemmen i en bostadsrättsförening har rätt att göra avdrag för betalda räntekostnader som avser egen skuld. Insatshöjningar har endast implementerats i ett fåtal föreningar runt om i Sverige trots att det teoretiskt sätt finns en besparingsmöjlighet. Syftet med uppsatsen är att belysa för- och nackdelar med en insatshöjning i en bostadsrättsförening. Studien ämnar även undersöka om den teoretiska besparingsmöjligheten gynnar alla medlemmar och bostadsrättsföreningar.   För att få en djupare bild av fenomenet har studien genomförts kvalitativt med en abduktiv strategi. Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer med intressenter som på olika sätt berörs av en insatshöjning. Intervjuerna har genomförts via mejlkorrespondens, besöksintervjuer, skypeintervju samt en telefonintervju. Genom att intervjuerna bidragit till nya infallsvinklar har den teoretiska referensramen utvecklats successivt genom hela processen. Resultatet i studien visar att en insatshöjning har både för- och nackdelar, förtjänstmöjligheten skiljer sig åt mellan medlemmarna i en förening. För att tydligare förklara fenomenets effekt för den enskilda medlemmen har olika faktorer lyfts fram i uppsatsen. De centrala faktorerna som präglar studien är: Beslutsprocessen, finansieringen, årsavgiften, marknadsvärdet samt avdragsrätten.

Det är inte alltid företagen går med vinst utan det händer att ett beskattningsår slutar med en förlust. Lagstiftningen i Sverige och även internationellt tillåter företagen att spara denna förlust till ett år med vinst vilket resulterar i ett lägre skattemässigt resultat. I det fall flera beskattningsår slutar i förlust får de läggas till tidigare förluster och sparas ackumulerade för att rullas framåt på obestämt tid. Reglerna avseende förlustutjämning har funnits lagstadgat sedan 1960 och de resonemang som finns i föregående utredningar gäller i mycket fortfarande idag. Idag återfinns reglerna för denna förlustreglering, underskottsavdrag, i  Inkomstskattelagens (1999:1229) 40:e kapitel och har sedan införandet genomgått många förändringar i form av både förenklingar och spärrande lagstiftning. Grunderna i lagstiftningen finns dock kvar i dagens lagstiftning avseende metoder och förhållningssätt. Lagstiftaren vidhåller sin ståndpunkt medan flera aktörer på marknaden som är kunniga på området ifrågasätter vissa förhållningssätt och regleringar främst i form av spärrlagstiftning. Regelverket har ett allmänt rykte om sig att vara krångligt och svårtolkat men dess konstruktion försvaras av lagstiftaren genom att det krävs så pass avancerad lagstiftning för att uppfylla grundsyftet med spärrlagstiftningen, att hindra handeln med s.k. skalbolag. Spärrarna i lagstiftningen aktiveras av förändringar i ägarkonstruktionen vid förvärv av andelar i ett underskottsföretag. Det finns flera alternativ till resultatutjämning som tillämpas och tillämpats av flera länder internationellt sett och de svenska utredningarna alla fokuserat på samma metod – förlustavdrag genom carry forward. Metoden innebär att ett beskattningsårs förlust får sparas genom att rullas framåt och kvittas mot ett efterföljande års positiva resultat. Förutom denna metod finns även två andra sätt att genomföra ett förlustavdrag. Det finns en metod som innebär utjämning bakåt i tiden, carry back, samt en fullständig metod, recoupment, som leder till en negativ skatt för ett förlustår. En av huvudorsakerna till svårigheterna med tillämpningen av lagen anses ligga i de många odefinierade och tvetydliga begrepp kapitlet innehåller. Det saknas sedan tidigare tydliga definitioner av deras innebörd i förarbeten vilket leder till problem vid tolkningen av reglernas verkan. Ramen för regelverket har istället i mångt och mycket klargjorts genom praxis vilket i huvudsak reglerar tillämpningen av detta kapitel i Inkomstskattelagen (IL). För att förhindra möjligheten till undandragande av skatt genom handel med förlustbolag, skalbolag, infördes även en spärrlagstiftning. Regelverket innebär att i de fall andelar motsvarar bestämmande inflytande förvärvas aktiveras en spärr. Det gäller främst för det förvärvade bolagets underskott från tidigare beskattningsår. Spärrarna består av dels en beloppsspärr baserad på förvärvsbeloppet samt dels en koncernbidragsspärr som hindrar möjligheten till utjämning genom koncernbidrag. Valet av utjämningsmetod gjordes 1958 under den utredning som föregick lagstiftningen 1960. Fortsättningsvis håller efterföljande utredningar fast vid samma metod trots att det gått många år sedan dess och att utvecklingen både nationell och internationellt genomgått stora förändringar. Vårt förhållningssätt till verksamheter har även förändrats och handeln sker inte enbart inom landets gränser utan även till stor del internationellt. Vi ingår även numer i ett samarbete, EU, som förutsätter att medlemmarna ska arbeta över länders gränser och främja ett unisont klimat. Kanske borde det även innebära en översikt över lagstiftning som skiljer sig från andra länder som är våra konkurrenter för att om möjligt öka våra konkurrensfördelar till att komma närmare deras lagstiftning. Rättsläget för avdragsrätten av tidigare års underskott bestäms i stor mån av praxis på området. De begrepp som styr tillämpningen av regelverket saknar stundom helt definition även i de förarbeten som föregått stiftandet. Kritiken för detta är omfattande inom doktrinen eftersom reglerna blir svåra att överskåda och tillämpa. Den förenkling som var syftet med skattereformen som inleddes i slutet av 1980-talet syns inte i detta regelverk. Bristen på definitioner och förklaringar gör att tolkning även måste sökas inom andra områden och på så vis bilda praxis på området. Området är krångligt och det är stundtals svårt att tolka verkningarna av ett agerande tillfredställande. Det räcker inte på långa vägar att låta sig ledas av kapitlets paragrafer utan ett måste att läsa in sig på den omfattande praxis som finns inom ämnet. Som ett led i denna problematik innebär det att området är mycket konsultvänligt som i vissa fall ändå kräver förhandsbesked för att säkerställa bedömningen av förvärvet eller omstruktureringen.

En kapitaltäckningsgaranti kan användas för att rädda ett aktiebolag som hamnar i en kapitalbristsituation från likvidationsplikt. En kapitaltäckningsgaranti innebär att en fysisk eller juridisk person avger ett ensidigt löfte om att tillskjuta medel till det mottagande aktiebolaget om ekonomin försämras till den grad att det registrerade aktiekapitalet understiger hälften. En sådan situation är ålagd handlingsdirigerande regler som kan resultera i likvidation enligt 25 kap. Aktiebolagslag (2005:551), ABL. Genom att en garant åtar sig att vid avrop eller enligt överenskommelse tillskjuta medel till mottagaren kan verksamheten fortsätta bedrivas. Kapitaltäckningsgarantier regleras inte i ABL utan har istället varit föremål för diskussion i den juridiska doktrinen. Eftersom reglerna om kapitalbrist är uppställda i borgenärsintresse diskuteras ofta frågor kopplade till det bolaget som mottar en kapitaltäckningsgaranti. Enligt vår mening saknas det diskussion kring hur ett aktiebolag som garant kan påverkas av ett sådant åtagande. En fråga som uppstår är huruvida det överhuvudtaget kan anses rationellt att ställa ut en kapitaltäckningsgaranti och betydelsen av huruvida det sker inom eller utom ett koncernförhållande. Eftersom utställande av en kapitaltäckningsgaranti innebär att garanten tar på sig en ekonomisk risk bör det anses fördelaktigt om garanten kan kontrollera åtagandet i största möjliga utsträckning. Genom att en kapitaltäckningsgaranti utställs till ett bolag som garanten har insyn i och kan kontrollera kan potentiella risker minimeras. Garanten kan även se till att skyldigheterna enligt garantin begränsas för att uppnå förutsebarhet. I en koncern ska styrelsen i moderbolaget verka för koncernens bästa. För det fall en kapitaltäckningsgaranti ställs ut inom ett koncernförhållande innebär det att utställaren bör gynnas av mottagarens ekonomiska förbättring. Ett åtagande som sker mellan bolag i samma koncern innebär dessutom ett ökat skydd för garantens minoritetsaktieägare eftersom utställandet sker i bolagets intresse vilket även innebär att kapitaltäckningsgarantin är utställd i aktieägarnas intresse.

Innovation has been considered the critical driver behind economic growth and value creation for a long time. However, in order to achieve an innovative status, the commercializing of an invention is required by injecting capital and strategy. While capital comes in many forms, this thesis focuses on the field of venture capital and how this type of financial backing can be analyzed and managed. Herein, the company characteristics continuum is presented, where business model innovation and technological innovation represent the two extremities. The purpose was then to investigate if there are significant differences in the venture capitalists' investment models as one moves along the aforementioned continuum. Semi-structured interviews were used and interpreted independently by the authors, with respect to coding units, in order to enhance objectivity. The thesis mainly targeted the information technology industry, where analysis was conducted on four of the largest actors on the Nordic venture capital market. The Nordic focus, combined with the rapidly moving industry, resulted in that significant differences, in the venture capitalists' investment models, were identified; giving implications both for theory and practice. These differences were identified as stemming from the initially adopted risk profiles, which then affected all other areas of the investment models. / Innovation har länge ansetts vara den kritiska drivkraften bakom ekonomisk tillväxt och värdeskapande. Emellertid, för att uppnå en innovativ status, krävs kommersialisering av en uppfinning genom att tillföra kapital och strategi. Kapital existerar i flera olika former, dock fokuserar denna uppsats på området riskkapital, och hur denna typ av finansiell backning kan analyseras och hanteras. Häri presenteras kontinuumet för företagskaraktäristik, där innovation inom affärsmodeller och teknik representerar de två ändpunkterna. Syftet var att undersöka om det fanns signifikanta skillnader mellan riskkapitalisters investeringsmodeller, när ett företag rör sig längs det ovan nämnda kontinuumet. Semi-strukturerade intervjuer användes och tolkades oberoende av författarna, genom att använda kodord, för att förbättra objektiviteten. Uppsatsen berör främst företag inom industrin för informationsteknologi, där analys har gjorts på fyra av de största aktörerna inom marknaden för riskkapital i Norden. Ett Nordiskt fokus, kombinerat med en hastigt utvecklande industri, resulterade i att signifikanta skillnader, i riskkapitalisters investeringsmodeller, identifierades; vilket gav implikationer för både teori och praktik. Dessa skillnader identifierades att härstamma från de initialt anammade riskprofilerna, som sedan påverkade alla andra områden inom investeringsmodellen.