Sammanfattning Sedan ändringen av Inkomstskattelagen (SFS 1999:1229) år 2007 har bostadsrättsföreningar inte längre rätt till avdrag för betalda räntekostnader. Det har bidragit till att fenomenet insatshöjning har aktualiserats. En insatshöjning bidrar till en ändring i en bostadsrättsförenings kapitalstruktur. Föreningens genomsnittliga kapitalkostnad sjunker vid en insatshöjning, kapitalkostnaden kan även sänkas för den enskilda medlemmen beroende på hur insatshöjningen finansierats. Besparingsmöjligheten ligger i att den enskilda medlemmen i en bostadsrättsförening har rätt att göra avdrag för betalda räntekostnader som avser egen skuld. Insatshöjningar har endast implementerats i ett fåtal föreningar runt om i Sverige trots att det teoretiskt sätt finns en besparingsmöjlighet. Syftet med uppsatsen är att belysa för- och nackdelar med en insatshöjning i en bostadsrättsförening. Studien ämnar även undersöka om den teoretiska besparingsmöjligheten gynnar alla medlemmar och bostadsrättsföreningar.   För att få en djupare bild av fenomenet har studien genomförts kvalitativt med en abduktiv strategi. Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer med intressenter som på olika sätt berörs av en insatshöjning. Intervjuerna har genomförts via mejlkorrespondens, besöksintervjuer, skypeintervju samt en telefonintervju. Genom att intervjuerna bidragit till nya infallsvinklar har den teoretiska referensramen utvecklats successivt genom hela processen. Resultatet i studien visar att en insatshöjning har både för- och nackdelar, förtjänstmöjligheten skiljer sig åt mellan medlemmarna i en förening. För att tydligare förklara fenomenets effekt för den enskilda medlemmen har olika faktorer lyfts fram i uppsatsen. De centrala faktorerna som präglar studien är: Beslutsprocessen, finansieringen, årsavgiften, marknadsvärdet samt avdragsrätten.