Syftet med denna uppsats har varit att granska påståenden om djurs rättigheter och tolkningen av rättvisa för ickemänskliga djur utifrån Martha C. Nussbaums förmågemodell, och undersöka om den är förenlig med en fortsatt djurhållning. För att besvara min frågeställning har jag studerat Nussbaums förslag om hur människan kan och bör främja förmågor när det kommer till andra arter, samt direkta liksom indirekta kommentarer inom ämnet från utilitaristen Peter Singer och abolitionisten Gary L. Francione. Nussbaum är trevande i sitt försvar av rättigheter för ickemänskliga djur och motsätter sig inte dödandet av dem – även om detta konstateras som en form av skada, görs viss skillnad mellan olika arter och dödandet av dem värderas olika både utifrån art och syfte. Denna tanke återfinns inom utilitarismen, där det främsta målet är att minska lidande men dödandet av andra arter kan rättfärdigas av ändamål såsom kulinarisk njutning och ekonomisk vinning. Inom det abolitionistiska synsättet krävs nolltolerans när det gäller nyttjandet och dödandet av ickemänskliga djur, grundat i att det saknas en moralisk grund för människan att döda kännande varelser när andra valmöjligheter finns. Min slutsats blev att oavsett vilken teori vi ansluter oss till har vi i egenskap av människor en maktposition i relationen till ickemänskliga djur, vilket medför en skyldighet att inte utsätta andra arter för lidande eller ta deras liv ifrån dem då det inte är en fråga om en absolut nödvändighet.