<p>Polisen kan ha svårt att utreda framför allt grövre brott. Det verkar som om lagstiftningen inte räcker till mot dagens välorganiserade och välstrukturerade kriminella grupper. Polisen kommer ofta endast åt personer på ”gräsrotsnivå”. En metod som används är bevisprovokation, ett sätt att provocera fram bevisning om planerad, pågående eller begången brott. Denna metod kan dock snabbt bli brottsprovokation, vilket inte är tillåtet. Brottsprovokation går ut på att provocera fram en brottslig handling hos en person, dvs. att syftet är att aktivt förmå någon att begå brott. Gränsen mellan dessa två metoder är svårtydd, vilket kan vålla problem. I detta arbete belyses dagens lagstiftning om dessa två metoder. Vi har även redogjort för hur Beredning för Rättsväsendets Utveckling (BRU), anser att metoderna användande ska lagstiftas samt visa på vilka brottspreventiva fördelar som förslaget skulle innebära. Olika experters och instansers syn på ämnet har inhämtats från olika doktriner och remisser. Dagens lagstiftning innebär att bevisprovokation kan användas bl.a. då man har skälig misstanke mot en bestämd person, om grov brottslighet samt att beslutet fattats av åklagare. BRU:s förslag innebär att provokativa åtgärden kan få användas bl.a. då man kan anta att brott skulle ha begåtts även om åtgärden inte vidtagits, eller mot en mindre grupp där man misstänker viss obestämd person, vid fängelsebelagda brott. Vi anser att mycket finns att tjäna vid ett genomförande av BRU:s förslag.</p>

<p>Syftet med arbete är att öka kunskapen att använda sig av de snabbare utredningsförfarande som finns att tillgå vid enklare typer av brott. Även belysa skillnaderna mellan förundersökningsanteckningar och förenklad utredning. Att genom ökad användning av RB 23:21 och 22 samt förenklad delgivning snabba på genomströmningstiden av ett ärende. För att komma fram till resultatet har vi använt relevant litteratur, propositioner, statens offentliga utredningar och genomfört intervjuer. I resultatdelen redovisas vad som sagts i förarbeten och uttalanden. Det som tydligt visas är JO: s uttalande i snattefon utlåtandet har blivit ledande i hur RB 23:22 används idag. JO anser att det generellt sett är olämpligt att använda sig av RB 23:22 vid brottsbalksbrott. Genom intervjuer med olika personer inom polisen har vi fått en bild av att JO försvårat användandet av RB 23:22 genom snattefon utlåtandet. Samt att det inom polisen skulle kunna utbildas mycket mera för att få igång en bra användning av både RB 23:21 och 22. I det avslutande kapitlet diskuteras omkring de problem som finns i området. De olika åsikterna ställs mot varandra och vi lägger in våra synpunkter till sist.</p>

<p>Klotter och annan skadegörelse ökar i vårt samhälle. Detta innebär dels stora kostnader för främst staten, kommuner och företag i landet. Ett annat problem detta medför en ökad känsla av otrygghet bland befolkningen och att det kan leda till en sämre boende miljö i vissa områden. Från 2004-01-01 finns det ett nytt stycke i polislagen 19 § som innebär att en polisman i vissa situationer har möjlighet att i förebyggande syfte kroppsvisitera en person. Vi har i våran rapport fokuserat på att försöka ta reda på hur tillämpningen av detta nya stycke skall ske. Vi har försökt ta reda på detta genom att läsa regeringens proposition och olika yttrande från exempelvis justitieombudsmannen och brottsförebyggande rådet. En annan fråga vi har funderat på är om en sådan kroppsvisitation strider mot gällande grundlag .Då med inriktning på regeringsformen 2kap 6 §.</p>

<p>Den ökande brottsligheten i dagens Sverige växer likt en lavin och polisen och åklagarmyndigheten känner ofta till grov och organiserad brottslighet men saknar verktyg för att komma åt aktörerna i dessa fall. Samtidigt som allmänheten och media kritiserar polisen för att vara ineffektiva. Frågan som vi ställer oss är om polisen verkligen har rätt medel för att på ett effektivt och tillfredställande sätt uppnå målet med att minska dagens kriminalitet. Debatten som pågår idag angående om polisen skall få använda sig av brottsprovokation känns viktig för oss med tanke på vårat kommande yrke där det är viktigt att ha kännedom om vilka typer av alternativa lösningar som är lagliga/olagliga när det gäller att bekämpa den allt grova och organiserade brottsligheten. Syftet med denna rapport har varit att klarlägga samt att se på vad som är skillnaden mellan begreppen brotts- och bevisprovokation. För att dessa begrepp är så pass lika och då svåra att särskilja när det gäller att ”fria eller fälla” poliser för att eventuellt använt sig av olagliga metoder. Vi har även tittat på vad beslutfattare och hur diskussionen går i massmedia, vad tycker dem att de finns för fördelar samt nackdelar med en eventuell legalisering av brottsprovokation?</p>

<p>Rapportens huvudsyfte var att försöka få en större kunskap om de sekretessbestämmelser som finns mellan socialtjänsten samt polismyndigheten och det omvända. Vi har även belyst de problem som finns i ämnet, samt hur samverkan mellan myndigheterna fungerar just när det gäller sekretess. Slutligen har vi föreslagit vissa åtgärder för att främja ett bättre samarbete mellan myndigheterna när det handlar om sekretessen myndigheterna emellan, baserat på den empiriska undersökning som gjorts i denna rapport.</p>

<p>Mycket har hänt runt lagstiftningen kring våldtäkt sedan den infördes i Sverige på 1200-talet. Då var våldtäkt ett egendomsbrott, ett brott mot mannen. Idag är våldtäkt ett brott mot kvinnan och över hennes rättigheter att bestämma över sin egen sexualitet. År 2003 anmäldes cirka 2560 våldtäkter men endast 12 procent av de våldtäkter som skedde inomhus ledde till åtal. Syftet med detta arbete är att jämföra den nuvarande lagstiftningen med det nya lagförslaget som är tänkt att börja gälla från den första april 2005. Vi har valt att studera litteratur samt propositionen en ny sexualbrottslag och därefter har vi jämfört den nuvarande lagtexten med det nya lagförslaget. En av de största förändringarna i det nya lagförslaget är att begreppet hjälplöst tillstånd överförs från nuvarande Brottsbalken 6 kap 3 §, sexuellt utnyttjande, till att innefattas i våldtäktsparagrafen. Det innebär exempelvis att en man som förgriper sig på en kvinna, som frivilligt berusat sig, kan dömas för våldtäkt. I den nuvarande lagstiftningen måste gärningsmannen ha försatt kvinnan i vanmakt eller annan sådant tillstånd. En annan viktig förändring i det nya lagförslaget är att lagstiftaren har valt att ta bort begreppet råntvång och ersatt det med våld eller hot om brottslig gärning. Detta innebär att våld å person försvinner och våld mot person införs. Vi tror att begreppsförändringen kommer att underlätta bedömandet om våld har förekommit, eftersom graden av våld sänks till så kallat ofredandevåld.</p>

<p>Syftet med fördjupningsarbetet är att försöka klargöra lagstiftningen kring förverkande av alkohol i polisiära vardagssituationer. Vi vill också peka på några oklarheter som råder inom detta område, för att på så sätt visa på dess komplexitet. I rapporten behandlas inledningsvis den lagstiftning som är relevant för området. Utifrån gällande lagstiftning studeras sedan fyra olika lathundar polismyndigheterna givit ut för att underlätta för den enskilde polismannen. Denna studie görs utifrån två olika scenarion där ett antal lösningsförslag presenteras och resoneras kring.</p>

<p>Syftet med vårat arbete är att få fördjupade kunskaper om den s.k. ”Sexköpslagen” (Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster). Vi vill undersöka hur lagen tillämpas i praktiken av polisen och vilka svårigheter som uppstår när lagen ska tillämpas. Följande frågor söker vi svar på: Varför går så få anmälningar till åtal? Varför blir så få åtal fällande domar? Vilken relevans har den kritik som framförts mot lagen? Gruppen har studerat det material som finns på området. Detta omfattas av rapporter från Rikspolisstyrelsen, Socialtjänsten och Brottsförebyggande rådet. Vi har även använt artiklar från tidskrifter och Internet. Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av djupstudier av det material vi tagit del av. En nackdel med denna metod är att våra subjektiva värderingar ligger till grund för det litteratururval vi gjort. Vi har valt att inte använda en kvantitativ metod eftersom vi har begränsade kunskaper om enkätundersökningar och att dessa skulle kräva för mycket tid. Resultatet av vårat arbete är att vi identifierat två faktorer som påverkar rättssystemets möjligheter att arbeta mot prostitution utifrån lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster. Dessa två faktorer är domstolens höga beviskrav och polisens möjligheter att bedriva spaning. Den senare faktorn styrs till stor del av möjligheten att använda tvångsmedel. En möjlighet som begränsas av brottets låga straffvärde.</p>

<p>Dagens brottslighet blir alltmer organiserad, ty ny teknik, grövre vapen samt öppnare gränser innebär att polisen får allt svårare att hålla jämna steg. Behovet av nya arbetsmetoder är en förutsättning för att överhuvudtaget komma åt den organiserade kriminaliteten. Brotts- och bevisprovokation är metoder som redan används, men som p.g.a. av bristande lagstiftning inte kan användas så effektivt som är önskvärt. Rapportens syfte är att belysa vad bevis- och brottsprovokation är och hur den används. Då kriminaliteten inte har några gränser, har vi även sökt visa hur dessa metoder används i tre andra länder. Därtill har vi tittat närmare på hur media använder sig av provokativa metoder. Litteraturen inom området har vi kritiskt granskat och därefter sållat fram det materiel vi funnit relevant. Vi har lagt mer vikt vid att studera doktrinen än förarbeten och rättsfall. Idag är det inte tillåtet att provocera någon att begå ett brott som denne annars inte skulle ha begått. Polisen får aldrig själv begå en kriminaliserad handling eller av spaningsskäl underlåta att vidta föreskrivna åtgärder mot brott. Provokation får tillgripas endast vid grov brottslighet, stark misstanke krävs, beslut ska fattas på chefsnivå och åtgärderna måste noga dokumenteras. I likhet med Sverige finns det i de länder vi belyst ingen konkret lagstiftning gällande provokation. Media resonerar inom sit gebit om vilka krav som bör vara uppfyllda innan det är lämpligt att de använder sig utav provokativa metoder.</p>

<p>Målet med denna rapport var att ta reda på vilka för- och nackdelar som finns med ett utvecklat DNA-register samt vilka konsekvenser det kan tänkas få och därmed ta reda på hur det nya lagförslaget motiveras. Den nuvarande lagstiftningen gör det inte möjligt att registrera alla typer av brott i DNA-registret, därför är ett nytt lagförslag aktuellt. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod genom en litteraturstudie, där vi har hämtat material från den promemoria som Ann-Marie Begler överlämnade till justitiedepartementet. Vi har även använt oss av muntliga- och skriftliga källor samt Internet. Fördelarna med det nya lagförslaget är att brottsuppklarningsprocenten skulle öka eftersom fler personer kan läggas in i registret och genom detta kan man jämföra biologiska spår som hittas på brottsplatser med DNA-profiler i DNA-registret. Även utredningstiden skulle minska eftersom man lättare kan få träff på en misstänkt samtidigt som man snabbare kan avföra oskyldigt misstänkta från utredningen. Eftersom två års regeln ska bort så kommer troligtvis fler vardagsbrott kunna lösas eftersom man ska kunna lägga in uppgifter i registret oavsett strafftid. Negativa aspekter finns även i det nya förslaget. Den personliga integriteten kan ses som ett problem eftersom fler mot sin vilja kommer att hamna i ett register och en känsla av att myndigheternas kontroll av den enskilda individen ökar. Ett nytt DNA-register kommer även att innebära nya kostnader för rättsväsendet.</p>