<p>Den första april år 2006 fick Kustbevakningen befogenheter att förelägga ordningsbot för vissa brott till sjöss. Vi önskar vi ta reda på vad detta innebär för Kustbevakningens och Polisens arbetsrutiner samt hur samarbetet mellan myndigheterna är utformat. Finns det risk för en konkurrensstämning mellan dem nu när kustbevakningen fått klassiskt polisiära befogenheter? Får vi en ökad övervakning av sjötrafiken nu när det finns två aktörer som på ett effektivt sätt kan lagföra brotten mot sjötrafikförordningen? Finns det risk för att dessa brott faller mellan stolarna då det är Polisen som i grund och botten är ansvariga för beivrande av brott men det är Kustbevakningen som i praktiken utför arbetet till sjöss? För att få svar på dessa frågor har vi hållit intervjuer med Kustbevakningen och Polisen i Härnösand. Både Polisen och Kustbevakningen anser att de nya rutinerna har anammats bra av personalen och de ser bara fördelar med det nya arbetssättet. Även om det är svårt att se vilka tidsbesparingar som gjorts så upplever både kustbevakningen och polisen att de nya arbetsrutinerna har förenklat deras arbete. Mellan myndigheterna finns ett samverkansavtal som reglerar arbetsfördelningen av beivrande av sjörelaterade brott och de upplever därför inga problem med detta. Däremot finns det oklarheter om vart Kustbevakningen har sina befogenheter rent geografiskt, och ett förtydligande av lagstiftningen kring detta vore därför önskvärt</p>

<p>Tidskriften Gourmet ställdes inför Marknadsdomstolen sedan de publicerat alkoholreklam som inte överensstämde med den aktuella lagen. Detta var år 1997 och år 2003 kom domen. Domen innebar att det blev tillåtet att publicera alkoholreklam i större utsträckning än vad som tidigare varit tillåtet. Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida lagändringen i Alkohollagen påverkat alkoholkonsumtionen och våldsbrotten och om detta i sin tur påverkar polisens arbete. Information i detta ämne har inhämtats genom att studerat lagtext, domslut, Statens Offentliga Utredningar (SOU) samt övrig litteratur på området. Teorier om reklam, hur vi påverkas av reklam, statistik över alkoholkonsumtion och våldsbrottslighet har legat i fokus under teoriavsnittet. I detta avsnitt har även internationell forskning om alkoholreklam belysts. Reklamteorier visar på att vi påverkas av reklam, detta sker framför allt genom omedveten inlärning och leder till att vår bild av varumärket förändras. På grund av att reklam kan påverka både på kort- och lång sikt, kan det vara svårt att mäta effekterna av reklam. Det är även svårt att urskilja reklamens effekter från andra faktorer som även påverkar. I och med lagändringen kunde statistik gällande alkoholkonsumtionen till en början påvisa en ökning av denna för att sedan stabiliseras något. Även våldsbrotten följde samma trend som alkoholkonsumtionen och ökade därmed i samband med lagändringen.</p>

<p>I vår studie är syftet att försöka identifiera problemen kring de olika begreppen integritet och polisiärt resultat när det gäller användningen av vissa tvångsåtgärder. I uppsatsen analyserar och diskuterar vi problematiken med tvångsmedel som på olika sätt påverkar och tvingar fram en prioritering mellan personlig integritet och polisiärt resultat. För att på ett så adekvat sätt som möjligt kunna diskutera problematiken har vi tagit del av de olika lagstöd samt lagförslagen som finns tillgängliga rörande hemliga tvångs-medel. Dessa har vi försökt att ställa emot de olika lagarna som avser att skydda och värna den personliga integriteten. Sammanfattningsvis utvisar studien att det i nuläget finns en viss prioritering vad gäller brottsbekämp-ningen och det polisiära resultatet. I samma takt som samhället och brottsligheten förändras krävs det nya medel för att effektivt förebygga och bekämpa brott, vilket i sin tur leder till ett mer omfattande intrång i den personliga integriteten.</p>

<p>I denna rapport behandlas Polislagen 20a § som innebär en ny möjlighet för polisen att söka igenom ett fordon i brottsförebyggande syfte i jakten på illegala vapen. I rapporten behandlas dels vad denna nya lagstiftning ger polisen för möjligheter i det brottsförebyggande arbetet men även vilka konsekvenser den kan få för den enskilde individen i form av inskränkningar i de grundlagsstadgade fri och rättigheterna. I inledningskapitlet beskrivs de problem som gjorde att polis och rättsväsendet fick upp ögonen för behovet av en ny lagstiftning, dvs. den stora mängd illegala vapen i samhället. I vårt andra kapitel går vi igenom och förklarar ett antal begrepp i form av lagparagrafer och polisiära uttryck som är bra att känna till t ex fara i dröjsmål. Där beskriver vi också i korthet förutsättningarna för att få förverka ett anträffat vapen. Slutligen redovisar vi hur den nya lagen kom till och vilka som var initiativtagare till den. Vi beskriver vidare hur man har resonerat i förarbetena och vad man anser om de eventuella integritetskränkningar som ett nytt tvångsmedel kan innebära. Av våra intervjuer kan man utläsa att arbetssättet skiljer sig mycket mellan olika myndigheter och avdelningar inom polisen. Vi tittar också på statistik från BRÅ som visar att antalet anmälda vapenrelaterade brott har ökat. Med detta i åtanke blir vår slutsats att den nya lagen ligger rätt i tiden och den kommer att bli ett bra verktyg för polisen i kampen mot de illegala vapnen i samhället.</p>

<p>Intresset för detta ämne väcktes genom två massmedialt uppmärksammade brottsutredningar där DNA-provtagning spelade en avgörande roll, mordet på Anna Lindh och den så kallade ”Hagamannenutredningen”. Den nya DNA-lagen säger att om det finns synnerlig anledning att anta att det är för betydelse av utredningen av ett brott får även den som inte är skäligen misstänkt för brott utsättas för provtagning för att underlätta identifiering. Då det inte krävs att personen är misstänkt i utredningen kan detta ses som inskränkande på dennes privatliv och upplevas kränkande. Den nya lagen underlättar polisens möjlig¬heter att utreda brott, men frågan är till vilket pris? För att få svar på bland annat ovanstående fråga har vi studerat lagförslag och motioner för att se hur lagstiftarna resonerat kring införandet av den nya DNA-lagstiftningen. I rapporten återspeglar vi även den samhällsdebatt som avhandlades både av politiker och i media angående avvägningen mellan de utredningsvinster lagändringen innebär och de regler som skyddar en persons integritet. Åsikterna i frågan går vida isär, där en del vill att alla svenskar DNA-registreras medan andra menar att en utökning av lagstiftningen är ett steg mot ett övervakningssamhälle. Ett stort ansvar ligger på dem som stiftar lagar men även på dem som är satta upprätthålla dessa. För att lagstiftningen skall fungera är det viktigt att de människor som verkar i rättssystemet respekterar och efterlever de rättsregler som gäller i samhället.</p>

<p>I rapporten reds ut vad polis, åklagare och domstol gör för att underlätta för brottsoffer och vittnen. Övergrepp i rättssak ökar i omfattning och det sprids nu främst bland ungdomar. Att anonyma vittnesmål skulle vara en eftertraktad lösning visade sig vara sann ifråga om vittnen och målsägare men de tre representanterna från rättsapparaten var av uppfattningen att det skulle få alltför allvarliga konsekvenser för rättssäkerheten gällande de åtalade. De åtgärder som samhället ska tillhandahålla enligt litteraturen visade sig överensstämma med de åtgärder som erbjuds i praktiken. Däremot uppfattas ofta åtgärderna som otillräckliga av dem som utsätts för övergrepp i rättssak. Det kan förklaras utifrån behovet att omintetgöra en pressande situation, lyckas inte insatserna med det tillfredsställs inte behovet och de utsatta upplever missnöje. En straffskärpning får med största sannolikhet inte någon större effekt då antalet anmälda övergrepp i rättssak har ökat sedan den senaste straffskärpningen 2002. Den allvarligaste slutsatsen rapporten pekar på är att övergrepp i rättssak fungerar i dagens samhälle. Det fungerar för att rädslan att anmäla eller fullfölja processen blir alltför stor för individer som konfronteras med allvarligt uppfattade hot. Bevisläget är svårt, ofta framförs hoten utan andra vittnen närvarande eller annan bevisning och då är rätt</p>

<p>Ordningsvakter har på senare tid fått mycket uppmärksamhet i media och ofta handlar det om ordningsvakter som gjort tvivelaktiga ingripanden. Detta gör att vi som arbetat med rapporten och även andra i våran umgängeskrets har en allmän uppfattning om att ordningsvakter ofta tar sig friheter och överskrider sina befogenheter. Då polisen är förman åt ordningsvakter är det av vikt för polisen att se över om det stämmer att ordningsvakter överskrider sina befogenheter och i så fall varför. För att kunna ta reda på det har vi granskat två rättsfall där ordningsvakter blivit dömda för deras agerande. Vi har dessutom intervjuat tre personer som har god inblick i hur det är att vara ordningsvakt, hur utbildningen är utformad och hur rekryteringen går till. Genom de rättsfallen som vi tagit del av har det visat sig att båda ordningsvakterna gjort fel i sina agerande och därför blivit åtalade och sedan även dömda för misshandel respektive ringa misshandel. Sedan har vi genom våra svar från de intervjuer vi gjort kommit fram till att en del av problemet med att ordningsvakter överskrider sina befogenheter kan bero på bristande utbildning. Då främst den rådande bristen på utbildning inom ickevåld och psykisk konflikthantering, där man försöker att lösa problem utan att behöva använda våld. I rapporten diskuterar vi om hur detta problem kan avhjälpas, ett förslag kan vara att ändra på rekryteringen så att opassande till ordningsvaktsutbildningen sållas bort i ett tidigt skede. En annan viktig del är ett bättre samarbete mellan polisen och ordningsvakter.</p>

<p>Årligen genomför den svenska polisen en mängd kroppsvisitationer, var och en med ett specifikt syfte. Under vår tid på polisutbildningen vid Umeå Universitet har många frågor framkommit kring de gällande bestämmelserna kring kroppsvisitationer. Syftet med arbetet är att tydliggöra för vilka regler och eventuella begränsningar som var polisman kan komma att ställas inför i sin tjänst då denna skall kroppsvisitera en person. Detta har gjorts genom inhämtande och analyserande av de främst väsentliga lagar som berör polisens företagande av kroppsvisitationer. Studier av personalansvarsnämndens beslut har genomförts och även kontakt med Justitieombudsmannen samt Justitiekanslern har tagits med anledning av vilka beslut för vägledande praxis som gjorts. Den nuvarande lagstiftningen avseende kroppsvisitation tar stor hänsyn till den personliga integriteten, vilken även är grundlagskyddad och menar att kroppsvisitationer innebär en allvarlig kränkning för den enskilde individen. Även perspektivet avseende könets betydelse för huruvida en kroppsvisitation får verkställas av personer av motsatt kön är idag reglerat enligt lag sedan 1942. Reglerna kring kroppsvisitationer kan idag anses som motsägelsefulla och i viss mån omoderna med hänsyn till nuvarande synen på jämställdhet i samhället men även viktiga att bevara för att det svenska samhället inte skall övergå till en övervakningsstat.</p>

<p>Med detta fördjupningsarbete vill vi belysa den problematik som dagens polis i yttre tjänst kan komma att ställas inför och under vilka förhållanden denne har att fatta sitt kanske livs svåraste beslut, att verka med sitt vapen mot en annan människa. Bakgrunden till vårt arbete och det som väckt vårt intresse för ämnet är de olika situationer vi ställts inför under de vapenlektioner och övningar vi erfarit under vår tid på Polisutbildningen vid Umeå universitet. Dessa har fått oss att reflektera över de lagar som styr polisens vapenanvändning och ställa oss frågan om en 40 år gammal lagstiftning följt med i tiden och i samhällsutvecklingen? Detta med tanke på det allt hårdare klimat som polisen riskerar att möta. Vår uppfattning är att den inte har det samt att den är komplicerad och svår att applicera i en verklig händelse. Vi tydliggör därför hur denna skall tolkas med hjälp av litteratur skriven av ledande jurister inom området samt rättsfall. Vi redogör även för den kritik som riktats mot dagens lagstiftning och presenterar förslag på eventuella förbättringar. Ett av våra viktigaste resultat är att dagens lagstiftning försätter polisen i onödigt farliga situationer, situationer som skulle kunna undvikas om hotet och inte brottet låg till grund för polisens rätt att verka med sitt tjänstevapen.</p>

<p>Som polis kan det hända att man ställs inför en folksamling som stör den allmänna ordningen och då är det nödvändigt att veta hur man ska agera samt vilka brott som folksamlingen kan göra sig skyldig till. I den här studien har vi gjort en sammanställning av relevant lagstiftning som rör upplopp och ohörsamhet mot ordningsmakten samt undersökt hur denna används i realiteten. Något som inledningsvis lockade vårt intresse att studera just dessa brott, var att det fanns få rättsfall om dem från högre instanser. Funderingar kring huruvida lagstiftningen, tillämpningen av paragraferna eller krav på bevisningen var oklar väcktes då och vi beslutade oss för att försöka bringa klarhet i frågan. Ett underlag till rapporten, förutom lagstiftning och litteratur i ämnet, har hämtats från polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götalands län och Östergötlands län samt från åklagarkammarens enhet i Stockholm och åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Malmö. I rapporten har framkommit ett antal problem med den praktiska tillämpningen av paragraferna. Ett betydande problem är att det ofta rör sig om flertalet personer som begår brott, varpå det är svårt för polisen att lagföra samtliga deltagare på grund av bristande resurser. Även bevisproblem kan uppstå, d v s svårigheter att styrka vem som gjort vad i folksamlingen. Ett annat problem är att polisen ibland har bristande utbildning på området, och därför aktualiseras frågan om ordningsstörande brott endast i samband med demonstrationer.</p>