<p>De brottsbekämpande myndigheterna har idag möjlighet att använda sig avhemliga tvångsmedel. Med hemliga tvångsmedel menas hemlig telefonavlyssning,hemlig telefonövervakning och hemlig kameraövervakning. I de sammanhangenkan uppgifter om brott som inte har samband med tvångsmedelsbeslutet kommatill kännedom. Sådana uppgifter kallas för överskottsinformation. Nu villregeringen reglera om användningen av överskottsinformation i lag.Syftet med denna rapport är att utreda svårigheterna i en reglering av sådaninformation. Några av frågorna som har behandlats i rapporten är,integritetsproblematiken och risken för missbruk.Vår utgångspunkt i arbetet har varit Ds 2003:13 som initierade lagförslaget. Vi harockså fördjupat oss i tidigare utredningar såsom SOU:s, propositioner ochremissvar.Idag finns det indirekt reglerat hur överskottsinformation ska användas genomrättegångsbalken och polislagen. Med respekt för den personliga integriteten hardock informationen ofta använts restriktivt. Människan ska enligt grundlagen ochEuropa konventionen vara skyddad mot sådana intrång som ett tvångsmedelinnebär. Om sådana intrång ändå görs, ska det göras med stöd i lag. Efter deutredningar som gjorts i integritetsfrågan har man funnit att den aspekten inte ärett skäl till att förbjuda användningen av överskottsinformation. Ett annatargument för att förbjuda användningen av överskottsinformation har varit riskenför missbruk. Att polis och åklagare skulle gå utanför sina befogenheter har dockav utredarna endast ansetts vara teoretisk. Fri bevisprövning och bevisvärdering ären lagstadgad och viktig princip i det svenska rättsväsendet. Förslaget i Ds2003:13 innebar en bevisförbudsregel och stred mot den principen. I efterföljandeproposition justerades förslaget och ett förundersökningsförbud infördes istället.De argument som framförts som skäl för en reglering är hållbara men inte direktnödvändiga. I de utredningar som har gjorts har argumenten inte spelat någonavgörande roll. Vi har egentligen endast funnit två skäl till ett lagförslag.Det första är att överskottsinformation måste vara reglerat för att de nya förslagetom hemlig avlyssning, så kallad ”buggning” ska kunna läggas fram. Det andra äratt förslaget innebär ett sätt att spara på rättsväsendets resurser.</p>

<p>Efter att ha gått snart två år på polisutbildningen har vi kommit till insikt om att det finns områden som vi är bättre och sämre utbildade på. Orsaken till detta tror vi delvis är vårat eget fel men också att ett stort ansvar ligger hos utbildningen. När vi har diskuterat kring detta har vi kommit fram till att utbildningen på förenklade utredningar inte har varit särskilt omfattande. Syftet med denna rapport är att på ett enkelt sätt tydliggöra när och hur man kan använda sig av förenklade utredningar enligt RB 23:21 § tredje stycket och RB 23:22 §. Frågeställningen vi hade innan arbetets början var när dessa lagstöd kan användas samt skillnader mellan dessa och vanlig FU som är beskrivet i RB 23:21 § första stycket. Genom att svara på dessa frågor har vi utgått från propositioner, jo-utlåtanden, boken Allmän polislära, FAP samt delbetänkanden. Sammanfattningsvis kan man säga att den stora skillnaden mellan RB 23:21 § tredje stycket och RB 23:22 § är att förundersökning anses inledd när utredningen enligt RB 23:21 § startas. Denna utredning skiljer sig dock mot en vanlig förundersökning på det sätt att man behöver föra protokoll utan det räcker med kortfattade anteckningar istället. RB 23:22 § utredning är alltså ingen förundersökning. Det innebär att man inte behöver följa förundersökningskungörelsen under utredningen</p>

<p>Alltför ofta i dagens samhälle träffar medborgarna på poliser, ordningsvakter, väktare och ibland enrtévärdar. Folk har en rätt så allmänbildad uppfattning om polisen och deras organisation. Men hur är det med ordningsvakter och väktare? Många människor i samhället tror att det är en och samma sak. Eller så jämförs de med polisen vilket är helt fel. Detta arbete tar inriktning på ordningsvakters och väktares arbete. Vilken utbildning de har och deras syfte. Det är en orientering för den som vill ha en inblick i vad dessa yrkeskategorier sysslar med. Det ges även en blick in i den lagstiftning som styr deras verksamhet samt vilken utrustning de använder. Även enrtévärdar kommer att belysas. Rapporten går igenom hur ordningsvakter och väktare arbetar, vilka regler som styr verksamheten. Vilken utrustning de har samt vilka funktioner. Entrèvärdarnas tillkomst är ett nytt fenomen som delvis behandlas i denna rapport. Lagstiftning, statliga utredningar samt annat material sammanställs till en lättöverskådlig rapport. Därigenom besvaras frågeställningar såsom vilka befogenheter och vilka krav som ställs på väktare och ordningsvakter. Genom att förenkla och endast ta med den information som är väsentlig för en lekman göra det mera intressant att läsa. Resultatet visar att det är stora skillnader mellan väktare och ordningsvakter både vad gäller befogenheter samt vilka arbetsuppgifter de har. Det visar även stora skillnader i utbildning och hur många flera områden de arbetar inom.</p>

<p>Syftet med arbetet är att skaffa sig kunskap om renskötselrätten samt att redogöra för de lagar som reglerar den. Nya lagstiftingsförslag kommer också att redovisas i arbetet. I slutet på 1800-talet kom den första lagen som reglerar renskötseln. Lagen har därefter ändrats vid tre tillfällen. 1971 skedde den senaste ändringen, vilket innebar att renskötseln övergick från enskild rätt till kollektiv rätt i och med att samebyar infördes. Renskötselrätten regleras i första hand av rennäringslagen och rennäringsförordningen. Ett lagstiftningsförslag från 1999 föreslår bl.a. två nya lagar som ska ersätta rennäringslagen. Anledningen är att stärka skyddet för renskötselrätten. Det senaste lagstiftningsförslaget från 2001 vill att samverkan mellan renskötare och andra markanvändare skall förbättras. Lagstiftningsförslagen har stor relevans till den problematik som råder inom renskötseln i dag. Det är bara en minoritet av samerna som ägnar sig åt renskötseln. Renskötseln bedrivs bara i norra Sverige. Renskötarna har i sitt arbete rätt att bruka mark och vatten för sig och sina renar det är detta som kallas renskötselrätt. Renskötarna och andra markanvändare måste visa hänsyn till varandra för att renskötselrätten ska fungera. Det gäller främst mellan renskötare och enskilda markägare. Renskötarna har i sin näring även sedan urminnes tider rätt till jakt och fiske för att kunna livnära och försörja sig, något som jag inte kommer att gå in på närmare i rapporten.</p>

<p>I Sverige pågår en livlig debatt som rör skydd av egendom från rovdjursattacker. Tamdjursägare upplever att de inte kan skydda sin boskap från angrepp av rovdjur med nuvarande lagstiftning och jägare upplever att de inte kan skydda sina jakthundar från angrepp från främst vargar.I rapporten redogörs för nuvarande gällande lydelse av 28 § jaktförordningen och den föreslagna nya lydelsen.Meningen med rapporten är att belysa de problem som finns runt skyddsjakt och då med anledning av 28 § jaktförordning. Rapporten ska även svara på vad polisen har för uppgifter när misstanke om jaktbrott uppstår.Som källor till rapporten har vi använt oss av internet, rapporter framtagna inom området samt intervju med en miljöbrottsutredare från Östersund.Polisen har en viktig roll i rovdjurspolitiken då det är viktigt att polisen i ett tidigt skede gör adekvata åtgärder. Spårsäkring är ofta avgörande i dessa brott och då främst teknisk bevisning. En ordningspolis uppgift blir att snabbt spärra av platsen. Jaktbrotten har ett samband med legaljakt då man sett en ökning av försvunna rovdjur i samband med att höstjakten inletts. Många av brotten har skett när lantbrukare med djurhållning försökt freda sina djur.Det svåraste med lagstiftningen är att hitta en balans där alla berörda parter blir nöjda. I dagsläget står de ganska långt ifrån varandra. Vissa menar att den föreslagna lydelsen skulle ge till följd att rovdjuren åter skulle bli fredlösa medan andra menar att så inte alls skulle bli fallet.För polisen är det viktigt att ha ett nära samarbete med naturvårdsbevakare som har större möjlighet att vara ute i naturen och då kunna upptäcka brotten i ett tidigt skede.</p>

<p>Syftet med vårt fördjupningsarbete är att lära oss vilka olika påföljder till brott som används i Sverige och vad dessa påföljder innebär. Ofta får polisen vid ett förhör frågor om vilka påföljder som kan bli aktuella. Det är inte lätt att svara på den frågan då det är olika från fall till fall, men att kunna redogöra för de olika påföljderna och deras innebörd ser vi som en nödvändighet. Vi har även tagit upp och förklarat hur påföljdsbestämningar går till. Ett annat syfte med vårt fördjupningsarbete var att jämföra två brott med samma straffskala, för att se hur straffskalan används, om maxstraff utdöms någon gång och om man kan se några mönster. Brotten vi valt att jämföra är snatteri och ringa narkotikabrott eget bruk. Våra resultat bygger på domar utdömda av Umeå Tingsrätt, strafförelägganden beslutade av Åklagarkammaren i Umeå samt statistik från Brottsförebyggande rådet. De resultat vi har kommit fram till är att snatteri har en utarbetad praxismall som bygger på värdet på det tillgripna, och denna mall följs i de allra flesta fall. Gällande ringa narkotikabrott eget bruk finns ingen sådan mall, det har tidigare dömts ut samma antal dagsböter oberoende vilken drog som brukats. Från och med i år har det förändrats genom ett rättsfall i Högsta domstolen. Vi har kommit fram till att två brott med samma straffskala inte behöver vara likvärdiga. Straffskalorna utnyttjas inte till fullo enligt vår åsikt, och vi anser också att straffen på brotten vi har undersökt bör skärpas.</p>

<p>Genom vårt arbete om miljöbrottslighet har vi visat på de problem och svårigheter som uppträder vid utredningar om miljöbrottslighet. Detta har vi gjort genom att intervjua åklagare, poliser samt representanter ifrån tillsynsmyndigheterna som är aktiva på fältet, samt satt oss in i litteratur som är inriktad på miljöbrottslighet. Vi har inom miljölagstiftningen huvudsakligen hållit oss i Miljöbalkens 29, 30 kapitel. Denna miljöbalk togs i bruk år 1999 och har drastiskt påverkat brottsstatistiken inom miljöbrottslighetens område. Anmälda brott mot miljöbalken har dubblerats både i Örebro och på ett nationellt plan. Ett åtgärdskort för all yttre polisiär personal har också konstruerats för att hjälpa de poliser som kommer först till platsen där ett brott mot miljöbalken har förövats.</p>

<p>Asylrätten finns till för att hjälpa människor i nöd som på grund av förföljelse eller fara för sitt liv och hälsa tvingas söka uppehälle i annat land. Tyvärr finns det människor som utnyttjar denna rätt i kriminella syften. För att dessa människors möjlighet att begå brott under oriktiga identiteter skall minska krävs ett nära samarbete mellan Migrationsverket, Utlänningsnämnden, polisen och åklagarmyndigheterna samt ett gränsöverskridande samarbete över nationsgränserna såväl inom som utom de länder som ingår i Europeiska Unionen och Schengensamarbetet. Andelen människor som söker asyl i Sverige utan giltiga identitetshandlingar har ökat drastiskt de senaste åren och ligger idag på över 90%. Avsaknaden av identitetshandlingar försvårar Migrationsverkets utredningsarbete och medför även svårigheter för polisen i lagföringsarbetet. För att underlätta hanterandet av asylsökanden utfärdar Migrationsverket ett tillfälligt kort med foto samt namn och födelsedatum på som den asylsökande oftast uppgett muntligt i samband med att de kommit till Sverige. Kortet kallas för LMA-kort (lagen om mottagande av asylsökande) och är inte ett giltigt identitetskort men oftast har inte polisen några andra uppgifter att använda sig av vid anmälningsupptagning eller utfärdande av ordningsbot eller annat strafföreläggande. För att komma till rätta med dessa problem har Migrationsverket ökat kraven på de asylsökande att aktivt hjälpa till för att få fram identitetshandlingar…</p>

<p>Syftet med denna rapport är att belysa minskningen av antalet genomförda obduktioner från mitten av 70- talet och framåt till dags dato. En viktig aspekt i detta är att vidare belysa hur denna minskning påverkar rättssäkerheten i Sverige när det gäller dödsfall. Rapporten ställer upp en rad hypoteser om varför antalet genomförda obduktioner minskat och provar det. Under bakgrund åskådliggörs vad en obduktion är och vad den har för funktion. Där beskrivs ingående de olika formerna av undersökningar som företas efter ett dödsfall. Man kan dela in hanteringen av avlidna på två håll, dels den hantering som sjukvården står för när det gäller naturliga dödsfall och dels hanteringen av onaturliga dödsfall som polisen samt den rättsmedicinska avdelningen står för. Hur en person avlider är avgörande för hanteringen av ärendet, detta beskrivs och förklaras ingående i detta kapitel. Av resultatkapitlet visar sig att de uppställda hypoteserna är svåra att påvisa i sin helhet i ett genomgående tema. Genom ett antal intervjuer med personer inom olika verksamhetsområden men som är aktörer i hanteringen av avlidna har det visat sig att likheter i svaren på intervjuerna finns och en analys av dessa svar presenteras i detta kapitel. I resultatkapitlet tolkas även ett stort statistiskt underlag och ett flertal nu gällande lagar behandlas samt lagändringar under perioden 1985 – 2002 som kan visas ha en verkan på minskningen av antalet genomförda obduktioner. I det avslutande kapitlet diskuteras slutsatser man kan dra efter man gått igenom det samlade materialet både statistiskt, lagmässigt och baserat på intervjusvar. Det diskuteras vidare möjligheter till förbättringar för att öka rättssäkerheten kring dödsfall.</p>

<p>Några av de straffprocessuella tvångsmedel som används mest inom polisen är husrannsakan, kroppsbesiktning och kroppsvisitation. I Sverige är skyddet av den personliga integriteten reglerad i grundlagen, varje medborgare är således skyddad mot påtvingade ingrepp som till exempel kroppsbesiktning och kroppsvisitation. Inskränkningar i detta grundlagsskydd får endast ske om stöd för ingreppet finns i lag. Den lag som reglerar detta är Rättegångsbalken och där står vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att tvångsmedlen ska få användas. Vad händer om man istället för de krav som rättegångsbalken ställer upp använder sig av den enskildes samtycke för att utföra till exempel en husrannsakan? Blir det då inte ett påtvingat ingrepp och därmed godtagbart att genomföra trots avsaknad av lagstöd? Rättsläget är mycket oklart vilket vållat stor osäkerhet då varken JO, propositioner eller andra utredningar kan ge ett tillfredsställande och entydigt svar på frågan. En annan fråga som diskuterats är huruvida ett lämnat samtycke är ett verkligt samtycke eller om det lämnats efter medvetna eller omedvetna påtryckningar av till exempel polis. Det mest anmärkningsvärda vi kommit fram till i detta arbete är att samtyckets betydelse vid tvångsmedelsanvändning är så sparsamt reglerad i lagen, endast på ett ställe står det uttryckligen, nämligen i Rättegångsbalken 28:1 – reell husrannsakan.</p>