För att försäkringstagare ska känna sig trygga med att de har tecknat en lämplig försäkringsprodukt tar många försäkringstagare hjälp av rådgivare innan de ingår försäkringsavtal. Innan rådgivningen kan börja behöver försäkrings- eller investeringsrådgivaren genomföra en behovsanalys av konsumenten, för att utreda bl.a. konsumentens krav och behov. Därefter ska rådgivningen och de rekommendationer som ges baseras på de uppgifter som framkommit i behovsanalysen för att konsumenten ska kunna erhålla lämpliga råd och rekommendationer för just hens specifika situation. Att genomföra rådgivningen på ovanstående sätt ingår i den omsorgsplikt som rådgivaren behöver uppfylla, vilken går ut på att tillvarata konsumentens bästa intressen.  I uppsatsen utreds hur rådgivningen om privata personförsäkringar och försäkringsbaserade investeringsprodukter ska genomföras enligt EU-rättsliga källor och framförallt enligt svensk rätt, som genomfört de EU-rättsliga direktiven. Tre stycken djupare intervjuer har genomförts och används för att ta reda på om rådgivningen i praktiken stämmer överens med gällande rätt. Intervjuerna har även som syfte att klargöra hur olika personer inom försäkringsbranschen upplever att behovsanalysen i praktiken genomförs och om det finns några problem eller oklarheter med den nuvarande regleringen.  Slutsatserna kan sammanfattas till att lagstiftningen är tillräcklig på försäkringsområdet, däremot kan en mer principbaserad reglering vara vägen att gå framöver för att utreda de oklarheter och problem som framkommit i uppsatsen. Att använda sig av mer principbaserad reglering kan hjälpa rådgivare och fungera som vägledning i rådgivningssituationer som är mer komplicerade. Det råder bl.a. en osäkerhet på marknaden hur en konsuments lämpliga risknivå, inbegripen risktolerans och riskvilja, ska avgöras. Det finns ett behov av att tillsynsmyndighet eller lagstiftare behöver klargöra reglerna på området ytterligare, för att konsumentskyddet ska stärkas. Utöver en mer principbaserad reglering på området är en ytterligare lösning på framkomna problem att FI behöver utöva mer tillsyn över rådgivare och försäkringsförmedlare. Det kan t.ex. vara i form av mer omfattande granskning av rådgivningsdokumentationer, för att upptäcka genvägar som rådgivare ibland tenderar att ta. Granskningen av dokumentationer kan även leda till att FI upptäcker fler rådgivningstillfällen där rådgivaren inte tagit uppgifterna i hänsyn när rådgivning sedan genomförts.