<p>Bakgrund: En försäkringstagare kan välja att antingen köpa en försäkring genom direkt kontakt med ett försäkringsföretag eller genom att anlita en försäkringsförmedlare som sköter upphandlingen av de försäkringar som försäkringstagaren önskar. Under det senaste decenniet har försäkringsförmedlarna kommit att utgöra en viktig del av försäkringsmarknaden och de omsätter stora ekonomiska värden i sin verksamhet. Mot denna bakgrund är det av stor betydelse att den lagstiftning som reglerar förmedlarnas verksamhet ger ett tillfredsställande kundskydd. Tidigare fanns endast lagregler beträffande försäkringsmäklare som var tvungna att agera oberoende av försäkringsgivarintressen. Den 1 juli 2005 trädde dock en ny lag i kraft, lagen om försäkringsförmedling (2005:405), som har ett vidare tillämpningsområde än den äldre lagstiftningen om försäkringsmäklare. Den nya lagen omfattar även bland annat sådana förmedlare som ingått avtal med försäkringsföretag att endast förmedla dessa företags försäkringar.</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att utreda om lagen om försäkringsförmedling erbjuder ett tillfredsställande kundskydd. För att undersöka denna fråga kommer en analys att göras av de skillnader som föreligger mellan det kundskydd som följde av lagen om försäkringsmäklare och det kundskydd som följer av den nya lagen om försäkringsförmedling. Förmedlarens roll som mellanman samt olika ersättningsmodeller för förmedlarens arbetsinsats kommer att granskas. Vidare är förmedlarens rådgivningsansvar, informationsplikt och skadeståndsansvar några av de ytterligare omständigheter som kommer att undersökas närmare.</p><p>Slutsatser: Det går att urskilja vissa helt nya bestämmelser i lagen om försäkringsförmedling som ökar kundens trygghet, exempelvis de nya reglerna angående förmedlarens informationsplikt och dokumentationsskyldighet. Även vissa andra regler som endast förtydligats eller förändrats i mindre grad ger ett förbättrat kundskydd. Tyvärr finns också förändringar i lagen som kan betyda en ökad osäkerhet och utsatthet för kunden, exempelvis förmedlarens möjlighet att alternera mellan olika förmedlingsroller. Att förmedlaren fortfarande kan ersättas genom provision kan också skada kundens förtroende för förmedlaren.</p>

Försäkringsmarknaden i Sverige har stor samhällsekonomisk betydelse. Tillgångarna inom försäkringsbranschen är betydande och år 2004 omsatte denna sektor över 2000 miljarder kronor. Utbudet av försäkringar är stort och området är komplext. Det är därför svårt för en utomstående, en försäkringstagare, att bedöma och värdera olika försäkringslösningar och det är även svårt att avgöra vilket bolag som på bästa sätt skyddar den individuelles behov. Av denna anledning har det upprättats ett flertal regelverk som reglerar försäkringsverksamheten. Uppsatsen handlar om den informationsplikt som föreligger då en försäkringstagare eller en försäkringsförmedlare säljer en försäkring till en försäkringstagare. Försäljningen sker vanligtvis genom telefon då muntlig information ska ges till försäkringstagaren om försäkringens innehåll och om försäkringstagares rätt till ångerrätt. Många av dagens försäkringsförsäljare och försäkringsförmedlare jobbar på provision vilket gör att dessa kan tänkas ”slitas” mellan två motstridiga intressen. Intresset av att ge försäkringstagaren en tillförlitlig information om försäkringsvillkoren kan tänkas vika för intresset att sälja en försäkring. Önskan att vilja sälja försäkringen kan således komma i strid med informationsplikten som finns enligt lagstiftning. Uppsatsens syfte är därför att undersöka om den information som muntligen ges till försäkringstagaren är i enlighet med lag. Genom en empirisk undersökning där 13 försäkringsförsäljare från tre olika bolag har medverkat har det framkommit att det finns brister i det muntliga information som ges till försäkringstagaren. Bristen finns framför allt vid information om ångerrätt. Ångerätten är en viktigt rätt för försäkringstagaren och att inte informera om denna är en allvarlig brist. Genom undersökningen har det även framkommit att det finns vissa brister i försäkringsförsäljares kunskap om informationsplikten och om bakomliggande lagstiftning. En försäkringsförmedlare synes  idag ha mer ingående kunskap om informationsplikten och om bakomliggande lagstiftning än vad en försäkringsförsäljare anställd på ett försäkringsbolag har. En förklaring till detta kan vara att Finansinspektionen ställer höga krav på en försäkringsförmedlares kunskap. KO som är tillsynsmyndighet för försäkringsförsäljare borde utforma liknade krav för att förbättra försäkringsförsäljarnas kunskap. Då kunskapen är otillräcklig finns risk att försäkringstagaren inte får rätt information. Dock ska sägas att kunskapen om försäkringarna och dess innehåll har varit tillfredställande.

Bakgrund: En försäkringstagare kan välja att antingen köpa en försäkring genom direkt kontakt med ett försäkringsföretag eller genom att anlita en försäkringsförmedlare som sköter upphandlingen av de försäkringar som försäkringstagaren önskar. Under det senaste decenniet har försäkringsförmedlarna kommit att utgöra en viktig del av försäkringsmarknaden och de omsätter stora ekonomiska värden i sin verksamhet. Mot denna bakgrund är det av stor betydelse att den lagstiftning som reglerar förmedlarnas verksamhet ger ett tillfredsställande kundskydd. Tidigare fanns endast lagregler beträffande försäkringsmäklare som var tvungna att agera oberoende av försäkringsgivarintressen. Den 1 juli 2005 trädde dock en ny lag i kraft, lagen om försäkringsförmedling (2005:405), som har ett vidare tillämpningsområde än den äldre lagstiftningen om försäkringsmäklare. Den nya lagen omfattar även bland annat sådana förmedlare som ingått avtal med försäkringsföretag att endast förmedla dessa företags försäkringar. Syfte: Syftet med uppsatsen är att utreda om lagen om försäkringsförmedling erbjuder ett tillfredsställande kundskydd. För att undersöka denna fråga kommer en analys att göras av de skillnader som föreligger mellan det kundskydd som följde av lagen om försäkringsmäklare och det kundskydd som följer av den nya lagen om försäkringsförmedling. Förmedlarens roll som mellanman samt olika ersättningsmodeller för förmedlarens arbetsinsats kommer att granskas. Vidare är förmedlarens rådgivningsansvar, informationsplikt och skadeståndsansvar några av de ytterligare omständigheter som kommer att undersökas närmare. Slutsatser: Det går att urskilja vissa helt nya bestämmelser i lagen om försäkringsförmedling som ökar kundens trygghet, exempelvis de nya reglerna angående förmedlarens informationsplikt och dokumentationsskyldighet. Även vissa andra regler som endast förtydligats eller förändrats i mindre grad ger ett förbättrat kundskydd. Tyvärr finns också förändringar i lagen som kan betyda en ökad osäkerhet och utsatthet för kunden, exempelvis förmedlarens möjlighet att alternera mellan olika förmedlingsroller. Att förmedlaren fortfarande kan ersättas genom provision kan också skada kundens förtroende för förmedlaren.

<p>Försäkringsmarknaden i Sverige har stor samhällsekonomisk betydelse. Tillgångarna inom försäkringsbranschen är betydande och år 2004 omsatte denna sektor över 2000 miljarder kronor. Utbudet av försäkringar är stort och området är komplext. Det är därför svårt för en utomstående, en försäkringstagare, att bedöma och värdera olika försäkringslösningar och det är även svårt att avgöra vilket bolag som på bästa sätt skyddar den individuelles behov. Av denna anledning har det upprättats ett flertal regelverk som reglerar försäkringsverksamheten.</p><p>Uppsatsen handlar om den informationsplikt som föreligger då en försäkringstagare eller en försäkringsförmedlare säljer en försäkring till en försäkringstagare. Försäljningen sker vanligtvis genom telefon då muntlig information ska ges till försäkringstagaren om försäkringens innehåll och om försäkringstagares rätt till ångerrätt. Många av dagens försäkringsförsäljare och försäkringsförmedlare jobbar på provision vilket gör att dessa kan tänkas ”slitas” mellan två motstridiga intressen. Intresset av att ge försäkringstagaren en tillförlitlig information om försäkringsvillkoren kan tänkas vika för intresset att sälja en försäkring. Önskan att vilja sälja försäkringen kan således komma i strid med informationsplikten som finns enligt lagstiftning. Uppsatsens syfte är därför att undersöka om den information som muntligen ges till försäkringstagaren är i enlighet med lag.</p><p>Genom en empirisk undersökning där 13 försäkringsförsäljare från tre olika bolag har medverkat har det framkommit att det finns brister i det muntliga information som ges till försäkringstagaren. Bristen finns framför allt vid information om ångerrätt. Ångerätten är en viktigt rätt för försäkringstagaren och att inte informera om denna är en allvarlig brist.</p><p>Genom undersökningen har det även framkommit att det finns vissa brister i försäkringsförsäljares kunskap om informationsplikten och om bakomliggande lagstiftning. En försäkringsförmedlare synes  idag ha mer ingående kunskap om informationsplikten och om bakomliggande lagstiftning än vad en försäkringsförsäljare anställd på ett försäkringsbolag har. En förklaring till detta kan vara att Finansinspektionen ställer höga krav på en försäkringsförmedlares kunskap. KO som är tillsynsmyndighet för försäkringsförsäljare borde utforma liknade krav för att förbättra försäkringsförsäljarnas kunskap. Då kunskapen är otillräcklig finns risk att försäkringstagaren inte får rätt information. Dock ska sägas att kunskapen om försäkringarna och dess innehåll har varit tillfredställande.</p>

No description available.

För att försäkringstagare ska känna sig trygga med att de har tecknat en lämplig försäkringsprodukt tar många försäkringstagare hjälp av rådgivare innan de ingår försäkringsavtal. Innan rådgivningen kan börja behöver försäkrings- eller investeringsrådgivaren genomföra en behovsanalys av konsumenten, för att utreda bl.a. konsumentens krav och behov. Därefter ska rådgivningen och de rekommendationer som ges baseras på de uppgifter som framkommit i behovsanalysen för att konsumenten ska kunna erhålla lämpliga råd och rekommendationer för just hens specifika situation. Att genomföra rådgivningen på ovanstående sätt ingår i den omsorgsplikt som rådgivaren behöver uppfylla, vilken går ut på att tillvarata konsumentens bästa intressen.  I uppsatsen utreds hur rådgivningen om privata personförsäkringar och försäkringsbaserade investeringsprodukter ska genomföras enligt EU-rättsliga källor och framförallt enligt svensk rätt, som genomfört de EU-rättsliga direktiven. Tre stycken djupare intervjuer har genomförts och används för att ta reda på om rådgivningen i praktiken stämmer överens med gällande rätt. Intervjuerna har även som syfte att klargöra hur olika personer inom försäkringsbranschen upplever att behovsanalysen i praktiken genomförs och om det finns några problem eller oklarheter med den nuvarande regleringen.  Slutsatserna kan sammanfattas till att lagstiftningen är tillräcklig på försäkringsområdet, däremot kan en mer principbaserad reglering vara vägen att gå framöver för att utreda de oklarheter och problem som framkommit i uppsatsen. Att använda sig av mer principbaserad reglering kan hjälpa rådgivare och fungera som vägledning i rådgivningssituationer som är mer komplicerade. Det råder bl.a. en osäkerhet på marknaden hur en konsuments lämpliga risknivå, inbegripen risktolerans och riskvilja, ska avgöras. Det finns ett behov av att tillsynsmyndighet eller lagstiftare behöver klargöra reglerna på området ytterligare, för att konsumentskyddet ska stärkas. Utöver en mer principbaserad reglering på området är en ytterligare lösning på framkomna problem att FI behöver utöva mer tillsyn över rådgivare och försäkringsförmedlare. Det kan t.ex. vara i form av mer omfattande granskning av rådgivningsdokumentationer, för att upptäcka genvägar som rådgivare ibland tenderar att ta. Granskningen av dokumentationer kan även leda till att FI upptäcker fler rådgivningstillfällen där rådgivaren inte tagit uppgifterna i hänsyn när rådgivning sedan genomförts.

Vid försäkringsförmedling skyddas försäkringstagare av försäkringsgivares obligatoriska ansvarsförsäkring. Det innebär att försäkringstagare har möjlighet att få ersättning via ansvarsförsäkring i vissa fall när försäkringsförmedlare anses skadeståndsskyldiga. Omfattningen av begreppet försäkringsförmedling och tolkningsmetoden vid utredandet huruvida något skall omfattas av ansvarsförsäkring har förefallit oklart, varför det utreds i uppsatsen. Syftet med uppsatsen är dels att analysera potentiella konsekvenser av utfallet i det s.k. Connecta-målet (NJA 2019 s. 638 del II), dels att utreda försäkringsförmedlares ansvarsräckvidd med särskilt fokus på när ansvarsförsäkring, till vilka försäkringsförmedlare är bundna, skall anses gälla. I NJA 2019 s. 638 del I och II begärdes förhandsavgörande från EU-domstolen vilket sedan behandlades i HD. Av målen framkommer att en försäkringsförmedlares avsikt och en försäkringstagares subjektiva uppfattning inte skall tillmätas någon betydelse vid avgörande av huruvida ett förfarande skall anses vara försäkringsförmedling och således täckas av den obligatoriska ansvarsförsäkringen. Det framkommer även att ett faktiskt avtal inte krävs för att förberedelse inför försäkringsavtal skall kunna ske. I uppsatsen utreds vilka potentiella konsekvenser utlåtanden i NJA 2019 s. 638 del II, i fråga om parternas uppfattning och avsikt, kan medföra. Detta görs bland annat med bakgrund av Jessika van der Sluijs artiklar om Connecta-målet i tidskriften Ny Juridik. Även omfattningen av begreppet försäkringsförmedling utreds med utgångspunkt i NJA 2019 s. 638 del I och II. Till bakgrund för analysen behandlas även bland annat EU-direktiv och svensk lagstiftning samt föreskrifter som ger ledning för analysen.Avslutningsvis dras slutsatser angående uppsatsens frågeställningar för att uppfylla uppsatsens syfte. Framförs görs bland annat uppfattningen att utgången i NJA 2019 s. 638, klargjort omfattningen av begreppet försäkringsförmedling och tydliggjort att det objektiva underlaget skall vara avgörande framför parternas avsikt samt subjektiva uppfattning. Således utvidgas ansvaret för försäkringsförmedlare och även vad som anses omfattas av en obligatorisk ansvarsförsäkring.

Denna studie undersöker utvecklingen av digitala tjänster och integrationen av innovativ teknik hos försäkringsförmedlingsföretaget Portfolio Försäkra. Under de inledande diskussionerna med VD, Andreas Adolfsson, noterades att företaget hade vissa luckor i sitt digitala tjänsteutbud och saknade användning av innovativ teknik. Bristerna är inte unika för Portfolio Försäkra utan potentiellt förekommande inom hela försäkringssektorn, vilket innebär en stor inverkan på marknadens konkurrens.  I dagens digitala era är expertis inom teknik och innovativa metoder avgörande för försäkringssektorns framgång. Förbättrad digital tjänsteinnovation är nödvändig för att kunderna ska kunna använda information mer effektivt, vilket i slutändan leder till ökad kundlojalitet och kundnöjdhet. Därför är behovet av att förbättra de digitala tjänsterna inom försäkringssektorn absolut nödvändigt.  Syftet med denna undersökning är att fördjupa oss i de digitala möjligheter som finns tillgängliga för Portfolio Försäkra och andra försäkringsbolag som för närvarande saknar de senaste tekniska lösningarna. Vi antar rollen som forskare, genomför intervjuer och kommunicerar med anställda på Portfolio Försäkra. Vår dataanalys och våra intervjuer kommer att hjälpa oss att identifiera problemområden som kan hindra företagets utveckling och kundnöjdhet.  Resultaten tyder på att integrationen av innovation och digital teknik måste bli en integrerad del av Portfolio Försäkra företagskultur för att säkerställa en hållbar och långsiktig tillväxt. Resultaten av denna studie erbjuder värdefulla insikter för andra organisationer inom försäkringssektorn som vill förbättra sina digitaltjänsteinnovation och kundnöjdhet. / This study explores the digital service development and innovative technology integration of Portfolio Försäkra, an insurance brokerage firm. During the initial discussions with the CEO, Andreas Adolfsson, it was noted that the company faced gaps in its digital service offerings and lacked the adoption of innovative technologies. The observed shortcomings are not unique to Portfolio Försäkra but potentially prevalent across the insurance sector, signifying a major impact on market competition.  In today's digital age, expertise in technology and innovative practices is crucial to the success of the insurance sector. Improved digital service innovation is essential for the customers to utilize information more efficiently, ultimately leading to increased customer loyalty and satisfaction. Therefore, the need for digital service improvement in the insurance sector is imperative.  The aim of this research is to delve deeper into the digital opportunities available to Portfolio Försäkra and other insurance companies that currently lack the necessary technological advancements. We adopt the role of researcher, conducting interviews and communicating with Portfolio Försäkra's employees. Our data analysis and interviews will help identify problematic areas that could hinder the company's development and customer satisfaction.  The findings suggest that the integration of innovation and digital technology must become an integral part of Portfolio Försäkra's company culture to ensure sustainable and long-term growth. The results of this study offer valuable insights for other organizations in the insurance sector seeking to enhance their digital service offerings and customer satisfaction.