Vid försäkringsförmedling skyddas försäkringstagare av försäkringsgivares obligatoriska ansvarsförsäkring. Det innebär att försäkringstagare har möjlighet att få ersättning via ansvarsförsäkring i vissa fall när försäkringsförmedlare anses skadeståndsskyldiga. Omfattningen av begreppet försäkringsförmedling och tolkningsmetoden vid utredandet huruvida något skall omfattas av ansvarsförsäkring har förefallit oklart, varför det utreds i uppsatsen. Syftet med uppsatsen är dels att analysera potentiella konsekvenser av utfallet i det s.k. Connecta-målet (NJA 2019 s. 638 del II), dels att utreda försäkringsförmedlares ansvarsräckvidd med särskilt fokus på när ansvarsförsäkring, till vilka försäkringsförmedlare är bundna, skall anses gälla. I NJA 2019 s. 638 del I och II begärdes förhandsavgörande från EU-domstolen vilket sedan behandlades i HD. Av målen framkommer att en försäkringsförmedlares avsikt och en försäkringstagares subjektiva uppfattning inte skall tillmätas någon betydelse vid avgörande av huruvida ett förfarande skall anses vara försäkringsförmedling och således täckas av den obligatoriska ansvarsförsäkringen. Det framkommer även att ett faktiskt avtal inte krävs för att förberedelse inför försäkringsavtal skall kunna ske. I uppsatsen utreds vilka potentiella konsekvenser utlåtanden i NJA 2019 s. 638 del II, i fråga om parternas uppfattning och avsikt, kan medföra. Detta görs bland annat med bakgrund av Jessika van der Sluijs artiklar om Connecta-målet i tidskriften Ny Juridik. Även omfattningen av begreppet försäkringsförmedling utreds med utgångspunkt i NJA 2019 s. 638 del I och II. Till bakgrund för analysen behandlas även bland annat EU-direktiv och svensk lagstiftning samt föreskrifter som ger ledning för analysen.Avslutningsvis dras slutsatser angående uppsatsens frågeställningar för att uppfylla uppsatsens syfte. Framförs görs bland annat uppfattningen att utgången i NJA 2019 s. 638, klargjort omfattningen av begreppet försäkringsförmedling och tydliggjort att det objektiva underlaget skall vara avgörande framför parternas avsikt samt subjektiva uppfattning. Således utvidgas ansvaret för försäkringsförmedlare och även vad som anses omfattas av en obligatorisk ansvarsförsäkring.

Par l’arrêt Pla et Puncernau contre Andorre du 13 juillet 2004, la Cour européenne des droits de l’homme a fait une entrée remarquée dans le contrôle de l’interprétation des actes juridiques privés. Tenante d’une conception réaliste du droit, elle a élaboré des Principes européens d’interprétation qui sont autant d’obligations qui pèsent sur le juge national. La CJUE partage en grande partie ces principes, mais possède ses particularités et hésite encore à s’aligner sur le contrôle du juge de Strasbourg. Le juge français est quant à lui confronté à des directives d’interprétation qui sont de simples conseils, tandis que la Cour de cassation se refuse à opérer un autre contrôle que celui de la dénaturation. Dès lors, elle n’est pas en mesure de redresser les fautes commises par les juges du fond notamment, et encourt le risque d’engager la responsabilité de l’Etat français devant la Cour EDH. Si la Cour de cassation a entamé une réflexion sur la façon de rendre la justice en coordination avec les cours européennes, la modification du système herméneutique français se heurte à de nombreux obstacles révélateurs de la conception traditionnelle du droit français des obligations. / With the case of Pla and Puncernau versus Andorra on 13 July 2004, the European Court of Human Rights has made a dramatic entrance in the supervision of the interpretation of private contracts. Defending a realist conception of law, it developed European Principles of interpretation, which are obligations for national courts. The CJEU largely shares these principles, but has its particularities and it is still reluctant to align with the Strasbourg Court’s supervision. The French judge is itself faced with interpretive guidelines that are simple advice, while the Court of Cassation refused to operate another supervision than the denaturation. Therefore, it is not able to correct the errors committed by the trial judges in particular, and takes the risk to commit a violation of the European law. If the Supreme Court considers by now how to deliver justice in coordination with the European courts, changing the French hermeneutic system faces many obstacles revealing the traditional conception of French law of obligations.