Den 1 januari 2014 trädde en stor strukturförändring i kraft i Svenska kyrkan. Den förde med sig en ny styrelseform, församlingsråd. En utmaning för församlingsrådet är frågan om dess autonomi och självstyre i ett pastorat. Ett pastorat består dels av ett kyrkoråd, som styrelse, med ett övergripande ansvar. Därtill har det minst två församlingar med ett församlingsråd var. Ett pastorat har därmed minst tre styrelser, men kan ha fler. I mötet mellan flera styrelser och styrelsenivåer uppstår en otydlighet om församlingsrådets roll och funktion. Syftet med den här studien är att undersöka församlingsrådets autonomi, vilket inkluderar att studera de styrrelationer som berör församlingsrådet. Studien har en kvalitativ ansats. Det empiriska materialet utgörs av dokument från den nationella nivån, vilket inbegriper betänkanden, skrivelser, remisser och kyrkomötesbeslut. Därefter övergår studien till att undersöka hur församlingsrådets autonomi framträder på den lokala nivån. Uppsatsen använder sig av ett analysinstrument som tagits fram för att under-söka lärares autonomi. Det tydliggör autonomins mångdimensionalitet och identifierar komplexa styrrelationer. Jag har anpassat instrumentet till Svenska kyrkans kontext. Analysen av dokumenten från nationell nivå visar på möjligheten att tolka in både en stor autonomi och en liten autonomi. I materialet från nationell nivå framträder dubbla budskap angående församlingsrådets autonomi, vilket avspeglar sig i att autonomin skiljer sig mycket åt mellan olika församlingsråd. Studien föreslår att församlingsrådets autonomi behöver förtydligas. Det kan ske på nationell nivå genom att kyrkoordningen ger förklarande anvisningar om församlingsrådet funktion och på lokal nivå genom att ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och församlingsråd tydliggörs i församlingsinstruktionen.