Den här uppsatsen handlar om flerspråkighet i förskolan. Mitt syfte är att belysa och utveckla kunskap om hur förskollärare på en förskola ser på möjligheter och problem med barnens flerspråkighet. Jag vill även utveckla kunskap om hur förskollärarna främjar barnens flerspråkighet och hur de därmed stärker barnens identitet. Jag använde mig av kvalitativ forskningsmetod samt semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Jag intervjuade sex förskollärare i en stad i nordvästra Skåne. Jag fördjupade mig i språkforskning och lärde att barns förmåga att lära sig språk inte är fråga om begåvning utan behov. Språken varken konkurrerar eller stör varandra och barn har förmåga att utveckla flera språk samtidigt. Språkforskarna betonar flerspråkighetens positiva sidor. Vygotskij indikerar att det är lättare att lära sig ett andraspråk om man fått en god grund i sitt första språk. Förskollärarnas förhållningssätt och kunskap om flerspråkighet har stor betydelse. Med en positiv inställning till flerspråkighet kan pedagoger göra mycket både för barnens språkutveckling och även deras identitet. Motivationen hos flerspråkiga barn att lära sig fler språk stärks av att flerspråkighet ses som en resurs och inte ett problem.Förskollärarna som jag intervjuade uttryckte sig positivt till flerspråkiga barn. De använde ingen speciell metod i arbetet med flerspråkiga barn, men berättade att de använde sig mycket av språket. Förskollärarna såg ett tydligt samband mellan identitet och flerspråkighet men var oense om hur sambandet såg ut. Det finns en diskrepans mellan läroplanens intentioner och det arbete som faktiskt bedrivs på förskolan med flerspråkiga barn. Okunskapen om flerspråkighet och dess effekter är fortfarande stor.