Syftet med föreliggande uppsats är att bidra med kunskap om hur rektorer ser på ett hållbart lärararbete. I fokus står rektorernas uppfattning om vad som är betydelsefullt för att förskollärarnas arbete ska bli hållbart samt förståelse kring vems ansvar förskollärarens arbetsmiljö är. De tre frågeställningarna som besvaras i studien är: Vad beskriver rektorer att det finns för hälsofrämjande faktorer inom förskolläraryrket? Vilket ansvar anser rektorer att de själva har för arbetsmiljön på förskolan? och vad beskriver rektorer att det finns för orsaker till förskollärares bristande hälsa inom förskolläraryrket? Dessa frågor är betydelsefulla för att kunna undersöka vad som behöver göras för att upprätthålla ett hållbart lärararbete samt vad rektorerna redan gör för förskollärarnas arbetsmiljö. För att undersöka rektorers perspektiv utgår studien från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och en fenomenologisk inspirerad metod. För att fördjupa förståelsen för rektorers uppfattningar om vad hälsa och ohälsa innebär samt vad rektorerna har för ansvar för förskollärarnas arbetsmiljö, används teorier om hälsa och ansvar. Studiens empiriska material består av intervjuer med sex verksamma rektorer. I resultatet betonas att fenomenet hållbart lärararbete handlar om kollegialt samspel, förskollärarnas inställning till sin arbetssituation och möjligheten till autonomi. Rektorerna beskriver förskolläraryrket som ett bristyrke då det uppfattas ha låg status och är i behov av att bli mer attraktivt. Däribland föreslås att ökad lön, arbetsförmåner och nedkortad utbildning är gynnsamt för öka attraktiviteten. En nedkortad utbildning som anpassas skulle innebära att barnskötare blev klara med sin utbildning fortare och det i sig skulle kunna innebära att fler barnskötare väljer att vidareutbilda sig. Rektorerna anser sig ha ansvar för förskollärarnas arbetsmiljö men resultatet visar att de saknar ekonomiska och beslutsfattande befogenheter. Det gör det svårt för rektorerna att påverka förskollärarnas arbetsmiljö. Resultatet visar på engagerade rektorer som vill förbättra arbetsmiljön men deras handlingsförmåga påverkar hur de väljer att förändra den inre organisationen. Slutsatsen är att förskollärarnas arbetsmiljö har stora brister och är i behov av förändringar från högre instanser inom politiken.