Bakgrund: Omkring 10.000 människor drabbas årligen av hjärtstopp i samhället. För den bästa chansen till överlevnad krävs snabb behandling med HLR och defibrillering. Att medverka som närstående vid en återupplivning beskrivs som den mest traumatiska händelsen en människa kan bevittna, samtidigt ökas förståelsen av situationen och ger ett avslut. Sjuksköterskan har ett stort ansvar över patientens omvårdnad och relaterat till behovet av resurser och otillräckliga riktlinjer så kan sjuksköterskan hamna i en utsatt position. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av närståendes närvaro vid återupplivning med HLR efter hjärtstopp. Metod: En beskrivande litteraturstudie innehållande 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Artiklarna söktes fram genom den vetenskapliga databasen Medline via PubMed. Huvudresultat: Resultatet visade ingen konsensus i sjuksköterskornas erfarenheter. De ville inte ha närstående närvarande på grund av negativ effekt på utförandet. Känslor av otrygghet hos sjuksköterskorna skapades av närstående. Sjuksköterskorna ansåg att närstående blev traumatiserade av händelsen. Resursbehovet blev tydligt då sjuksköterskorna upplevde bemanningen för låg för att avsätta personal till närstående. Sjuksköterskornas professionalism ökade med närvaron och närståendes sorgeprocess främjades. Det var viktigt att beakta patientens egen önskning inom ämnet. Slutsats: Trots positiva effekter ansåg sjuksköterskorna att de negativa aspekterna dominerade. Det är en komplicerad fråga med olika åsikter. Informationen som framkommit ger insikter i hur närståendes närvaro upplevs. Detta behövs för att chefer och HLR-utbildade ska ta ställning, öka kunskapen och starta en diskussion om fenomenet. / Background: Approximately 10.000 people experience cardiac arrest every year. The best opportunity for survival is effective treatment with CPR and defibrillation. To participate as a relative during a resuscitation is described as traumatic, but it increases the understanding and gives a closure. Nurses have a responsibility for the patient’s care and due to resources and vague guidelines, nurses can be in an exposed position. Aim: The purpose of this study was to describe nurses’ experiences of relatives’ presence during resuscitation with CPR after cardiac arrest. Method: A descriptive literature review containing 12 scientific articles with qualitative, quantitative and mixed methods. The articles were identified in the database Medline via PubMed. Result: There was no consensus in the nurses’ experiences. They did not want relatives present due to negative impact on their work. Feelings regarding insecurity arose with relatives’ presence. According to the nurses, relatives became traumatized by the event. The staff level was too low to assign personnel to relatives due to the lack of resources. However, nurses also reported increased professionalism and that the relatives’ grieving process benefited. It was important to consider the patient's wishes on the subject. Conclusion: Despite positive effects, the nurses felt that the negative aspects dominated. It is a complicated question with multiple views. The results provide knowledge on how the presence of relatives is experienced. This is needed for personnel to take a stand, be educated and start to discuss the phenomenon.