This thesis is about a part of the marquetrytechnique, scorching. Scorching is made by heating up something, put a veneer into the heated substance and make a controlled burning. This technique is old but still used today and have according to me great potential for development. In my work I wanted to give the scorching greater room then I earlier have seen. I wanted the scorching to be the dominant ingredient for a decorative element in a piece of furniture or an interior. This, I believe, is one way of making the art of marquetry more modern.   In my report I have written about the history of scorching, both in terms of how often the technique has been used throughout history, but also for its development during time. This part of the thesis is mainly based upon studies of literature and some interviews.   The biggest part of the thesis tries to consolidate a method for how to achieve a successful scorching. The criterion for successful is an equal gradient, repeatability and controlled length for the scorching. I have mainly experimented with exposuretime, exposuretemperature and different substances to heat up. During this experiments I have tried to define the best way to work. Several different woodspieces have been used but I have mainly worked with veneer of birch. During my work I have also tested to achieve new esthetical looks still mainly using the same technique. Changing materials to heat up and changing the way of applying the veneer. These parts of the thesis is based on empirical studies and with the report there are some physical samples describing my results. / Detta examensarbete handlar om en del av intarsiatekniken, skuggbränning. Skuggbränning åstadkommer man genom att hetta upp någonting, föra ned ett faner i det upphettade och på det sättet åstadkomma en kontrollerad bränning. Tekniken är gammal men används fortfarande och kan moderniseras och vidareutvecklas. Jag har i mitt arbete önskat att ge skuggbränningen större utrymme än jag tidigare sett. Låta skuggbränningen bli det dominerande inslaget i ett dekorativt element på en möbel eller inredning. Detta menar jag, kan vara en väg att modernisera intarsiakonsten.   Jag har i min rapport i viss mån redogjort för skuggbränningens historia, både vad gäller hur utbredd användningen varit men också den metodiska historien. Denna del vilar i huvudsak på litteraturstudier och intervjuer.   Rapportens största del handlar om att befästa ett tillvägagångssätt för hur man på bästa sätt kan åstadkomma en lyckad skuggbränning. Kriterierna för lyckad är jämn övertoning, stor repeterbarhet och kontrollerad längd på övertoningen. Moment jag experimenterat med är i huvudsak exponeringstid, exponeringstemperatur och vilket upphettat ämne som är det lämpligaste mediet. Jag har för dessa moment försökt definiera det bästa tillvägagångssättet. Rapporten behandlar flera träslag men i huvudsak björkfaner. I arbetet har jag vidare försökt att med nya material åstadkomma nya estetiska uttryck men med samma grundteknik. Dessa delar av rapporten vilar på empiriska undersökningar och tillhörande rapporten finns en fysisk provkarta med mina resultat.

Det här examensarbetet kretsar kring mina experiment med parkettläggningstekniker, och mina försök att bygga en möbel som ser ut som att den har tagits över av ett mönster eller en struktur. En övergång till någonting mer skulpturalt. Jag använder träbitar som blivit över från andra projekt för att tillverka dessa dekorationer. Min utgångspunkt är traditionella parkettläggningstekniker, men jag arbetar också med en slags mer tredimensionell parkettläggning, med tjockare, vinklade bitar, för att skapa djup och ett intryck av växande. / This thesis work revolves around my experiments with parquetry and my attempts to build a piece of furniture that appears to have been taken over by a pattern or structure. A transition into something more sculptural. I use pieces of wood left over from other projects to create these decorations. My basis is traditional parquetry techniques, but I also work with a type of more three dimensional parquetry, with thicker, angled pieces, to create depth and an impression of growing.