31 |
Behandling av familjär amyloidos med polyneuropatiWigenstam, Veronica January 2016 (has links)
Inledning Familjär amyloidos med polyneuropati (FAP) är en genetisk sjukdom som påverkar deperifera nerverna i kroppen. FAP utbryter pga. en mutation i TTR-genen som kodar förtransthyretin (TTR). Den vanligaste TTR-mutationen heter Val30Met. TTR har entetrametrisk struktur, men när TTR-genen är muterad kommer denna tetramer att brytas upp. Till följd av att tetrameren faller sönder, bildas en onormal substans som heter amyloid. Amyloid lagras i kroppens perifera nerver och orsakar skada. Idag finns två etableradebehandlingar: Levertransplantation och behandling med substansen tafamidis. Idag forskasdet på en ny behandling med substansen diflunisal. Diflunisal är ett NSAID och finns inte på marknaden i Sverige. Syfte Syftet med denna litteratur studie är att undersöka hur familjär amyloidos medpolyneuropati behandlas idag. Frågeställningarna är följande: Hur effektiv är levertransplantation vid familjär amyloidos med polyneuropati? Hur effektiv är tafamidis vid familjär amyloidos med polyneuropati? Har behandling med diflunisal någon effekt motFAP? Vilken verkningsmekanism har diflunisal mot FAP? Metod En litteraturstudie gjordes för att få svar på frågeställningarna. Åtta originalartiklar hittades i databasen PubMed. Filter “Clinical trial” , “human” och “5 years” användes för att begränsa antalet träffar. Sökningar gjordes också i web of science där en originalartikel hittades. Tre hemsidor hittades med hjälp av sökord på Google.se, som användes till inledningen. Resultat Kaplan-Meiers analys användes i tre av studierna för att mäta överlevnadsgraden hos patienter med FAP som genomgått en levertransplantation (LTx). Kontrollgrupper togs medför att jämföra med LTx grupperna. En betydligt högre överlevnadsgrad kunde ses i en LTxgrupp jämfört med en kontrollgrupp. Patienter som genomgått en levertransplantation i sendebut (≥50år) har en lägre överlevnadsgrad än patienter som fått sjukdomen tidigt. Studierna som mätt tafamidis effekt vid FAP visade på en minskad neurologisk försämring, bevarande av funktionen hos små- och stora fibrer samt bevarad quality of life (QOL). Behandling med tafamidis hos patienter som har en sen debut av sjukdomen och en mer avancerad sjukdomsbild gav ej någon effekt. Patienter som fick diflunisal jämfört med placebo i 2 år, visade en minskad progression av neurologisk försämring. De hade även en bevarad livskvalitet. Diflunisal binder till T4 på TTR tetramern. Uppbundit TTR stabiliserasoch kommer inte att brytas upp och starta amyloidgenesen. Diskussion/slutsats Levertransplantation är en bra behandlingsmetod då stora skillnader kan ses mellan LTxgrupper och kontrollgrupper. Tafamidis ger bättre effekt vid FAP än diflunisal och tafamidishar färre biverkningar. Både tafamidis och diflunisal kan stabilisera TTR tetramerer, men iolika grad. Tafamidis kunde stabilisera en högre grad (%) tetramerer. Slutsatsen avresultaten från de beskrivna studierna i detta arbete blir att det är tveksamt att ta in diflunisalsom behandling mot FAP eftersom andra behandlingsmetoder är bättre.
|
32 |
Rening av livselixir : Hur fungerar dagens reningsverk och vad bör göras för att undvika förödande konsekvenser av läkemedel i naturen?Estola, Evelina January 2016 (has links)
Inledning: Det sker en enorm ökning i konsumtion och användning av läkemedel itakt med att världens population ökar och nya läkemedel upptäcks och framställs.Detta innebär att större mängder läkemedel även hamnar i avfall och avloppsvatten.Reningsprocessen kan skilja sig lite beroende på vilken kommun det gäller och vartvattnet tas ifrån. Aktivt kol är det mest utbredda ämnet i världen som används vidreningsverk, men trots det används det varken i Stockholm, Umeå eller i Ylitornio(Finland), de orter som studien utgår ifrån. Syfte: Syftet med laborationen är att konstruera tre olika experimentellauppställningar med renande funktion, och jämföra effektiviteten vad gäller elimineringav läkemedel i vatten. Detta för att eventuellt få fram ett förslag till framtida åtgärder idagliga reningsverk. Dessutom kommer dricksvatten från tre olika orter att analyserasför att ta reda på läkemedelshalterna samt diskutera vad läkemedel i naturen har förkonsekvenser för människor och djur. Metod: en del av studien fokuserar på de tre olika experimentella uppställningarna där man låtit spikat vatten med kända koncentrationer av vissa utvalda läkemedel (12st), rinna igenom och låta vattnet renas. Det utgående vattnet har sedan analyserats iett LCLC/MSMS-instrument för att se de utvalda läkemedlens nya koncentration, dvs.hur mycket som renats, och vilken uppställning som varit effektivast.Den andra delen av laborationen bestod av analys av dricksvatten från tre olika orterför att ta reda på om det överhuvudtaget finns några läkemedelsrester i vattnet vidricker, men också om det skiljer sig mellan olika delar av landet. Även här gjordesanalysen med hjälp av LCLC/MSMS-instrumentet. Resultat: Enbart sand samt sand och jord renar faktiskt en stor del av läkemedlen ochmarken i sig fungerar som ett enda stort filter, men det som ändå var effektivast medatt reducera läkemedelshalterna var uppställningen med aktivt kol.Vad gäller dricksvattnet på de olika orterna så visade det sig att Stockholmsvattnetinnehöll många fler läkemedelsretser (6 st) medan Umeås och Ylitornios vatteninnehöll en enda läkemedelsrest. Läkemedelshalterna var även de betydligt högre i Stockholmsvattnet. Diskussion: Trots att vattnet renas i vattenreningsverk så finner man ändåläkemedelsrester i dricksvattnet. Anledningen till att det skiljer mellan Stockholm ochUmeå samt Ylitornio, vad gäller läkemedelsrester och halterna av dessa, beror till stordel på att vattnet i Mälaren är mycket orenare än grundvattnet. Aktivt kol skulleförmodligen rena vattnet bättre om det tillsattes i dagens reningsverk, menenergikrävande återvinning av kol samt bristande förmåga i att eliminera det allrahydrofilaste läkemedel måste vägas in i besluten. Striktare åtgärder krävs dock snarastmöjligt, framförallt när det gäller rening av östrogenläkemedel, som bland annat hämmar fiskarnas fortplantning. Slutsats: Mycket av reningsarbetet gör naturen själv, partiklar och molekyler filtrerasav bl.a. sand och jord, men tillsats av aktivt kol är snäppet bättre. Halterna avläkemedelsrester skiljer sig i olika delar av landet. I dagsläget är halterna avläkemedelsresterna så pass låga att människor inte tar skada, men för vissa högpotentaläkemedel bör en striktare rening eftersträvas på grund av förödande konsekvenserinom djurlivet.
|
33 |
Allmänhetens syn på felanvändning av receptfria jämfört med receptbelagda läkemedelSingh, Manjinder January 2016 (has links)
Syftet med examensarbetet var att undersöka synen på felanvändning av receptfria läkemedel jämfört med receptbelagda hos vuxna som använder läkemedel i Sverige. Detta utfördes med hjälp av en fysisk enkätundersökning i Väla köpcentrum som ligger ungefär sju till åtta kilometer nordost om Helsingborg. Deltagarna valdes ut på ett icke-slumpmässigt sätt vilket begränsade generaliserbarheten.Av de 100 enkätdeltagarna var 53 stycken män och 47 kvinnor. Medelåldern för män var 35,2 år (standardavvikelse (SD): 17,8 år) och för kvinnor 33,0 år (SD: 18,2 år). 13 procent av deltagarna hade grundskoleutbildning, 59 procent gymnasial och 28 procent postgymnasial. Lite över hälften av männen och kvinnorna hade fått läkemedel förskrivna av läkare under de senaste sex månaderna. Läkemedelsförskrivningen ökade med sjunkande utbildningsbakgrund. Hälften av de med gymnasial utbildningsbakgrund hade fått läkemedel förskrivna under de senaste sex månaderna. 75 procent av deltagarna använde receptfria läkemedel varav ungefär lika stor andel utgjordes av båda könen. Majoriteten av dessa (tre femtedelar) använde receptfria läkemedel en eller flera gånger i månaden. De flesta (fyra av nio) deltagare använde paracetamol innehållande läkemedel. Korrekt användningsindikation för det mest använda receptfria läkemedlet angavs av nästan tio av tio deltagare. Kvinnor yngre än 65 år läste bipacksedeln för receptbelagda läkemedel oftare än för receptfria. Generellt kunde en ökad tolerans för felanvändning observeras för receptbefriade läkemedel. Det framträdde ingen klar attitydskillnad mellan de båda klassificeringarna när deltagarna uppskattade konsekvenserna av daglig felanvändning. Fler studiedeltagare kände någon som fel använde ett receptfritt läkemedel (två femtedelar) än ett receptbelagt(en tredjedel). Deltagarna uppskattade allvarligare konsekvenser av alkoholintag tillsammans med receptbelagda läkemedel än när receptfria läkemedel användes tillsammans med alkohol. En liten skillnad i läkemedelsförvaring gick att iaktta hos deltagare yngre än 31 år, det kan dock finnas en attitydskillnadstrend som inte är uppmätbar med hundra deltagare. / The aim of the thesis was to examine difference in attitudes within the Swedish population for the misuse of over-the-counter (OTC) medication compared to prescription drugs in adults using medication.An increasing amount of prescription drugs are becoming available as OTC medication and at the same time the overall consumption of OTC drugs are increasing all over the world. This might increase the amount of drug-drug interactions, abuse, misuse and other adverse events related to OTC medication. The method used to answer the question formulated in this thesis was conduction of a physical survey inside Väla shopping center with non-random selection of participants. 100 individuals with almost equal proportion males and females (53 vs 47) answered the survey. The mean age for men was 35,2 years (SD: 17,8 years) and 33,0 for women (SD: 18,2 years). 13 percent of the participants had primary school education, 59 percent had secondary and 28 percent had higher education. More than half of the men and women had been prescribed medication in the last six months by a physician. The prescription level increased with lower education level. Half of those with secondary educational background had been prescribed medication in the last six months. 75 percent of the participants used OTC drugs with the ratio of men and women being almost the same. The majority of these people (three out of five) used OTC drugs one or more times a month.Most participants (four out of nine) used OTC drugs containing paracetamol and specified the correct usage indication almost ten out of ten times. The medication leaflet is more often read for prescription drugs than for non-prescription drugs by women. Men older than 18 years read the information inside the leaflet equally often for OTC and prescription drugs. A more relaxed view on misuse could be seen for OTC drugs in the results. Misuse of OTC drugs was more common than misuse of prescription drugs. Every third participant knew someone who misused a prescription drug whereas two out of five participants knew someone who misused an OTC drug. Participants assumed more severe adverse effects when prescription drugs are consumed with alcohol than when OTC drugs are consumed with alcohol. A difference could be seen in the safekeeping of prescription drugs vs OTC medication in participants younger than 31 years for both men and women.
|
34 |
Orlistat : Lösningen på problemet med överviktTruedsson, Josefine January 2015 (has links)
Bakgrund Övervikt och överviktsrelaterade sjukdomar är idag ett globalt problem som är vanligt bland alla åldersgrupper och bland alla etniciteter. Övervikt kan ha många orsaker, men den huvudsakliga orsaken är att intaget av energi är större än den energi som används. Många överviktiga patienter kan ha svårt att gå ner i vikt på egen hand men även att bibehålla sin viktnedgång. Traditionella behandlingsmetoder såsom kalorireducering och motion är ofta inte tillräckligt effektiva, varvid läkemedelsbehandling kan vara aktuellt. orlistat är ett läkemedel som förhindrar fettabsorption vilket leder till viktminskning. Syftet med denna litteraturstudie var att utvärdera effekten av orlistat som behandling vid övervikt samt att undersöka orlistats effekter på riskfaktorer associerade med övervikt och fetma. Metod: I denna litteraturstudie ingår fem olika kliniska prövningar som genomförts runt om i världen. I alla prövningarna jämfördes orlistats effekt jämfört med placebo, båda tillsammans med en diet. Prövningarna pågick mellan ett till fyra år och totalt deltog 6120 patienter i de fem prövningarna. Artiklarna som låg till grund för denna litteraturstudie hittades med hjälp av Pubmed och kom endast från välrenomerade tidskrifter. Artiklar exkluderades om de inte innehöll studier på människor eller om de studerade behandlingarna inte fanns i Sverige. Artiklar inkluderades om de var på engelska, tillgängliga i full text och studierna skulle vara randomiserade, kliniska prövningar. Resultat: Sammantaget visar de fem studierna att orlistat har en liten effekt på viktminskning samt på förbättring av de studerade riskfaktorerna. Patienterna gick ner i genomsnitt 5-9 kg under ett års behandling, motsvarande 5 % av sin initiala kroppsvikt. Dock har orlistat många biverkningar vilket medförde att många av patienterna i studierna avslutade sina behandlingar i förtid. Slutsats: Orlistat förefaller utgöra ett användbart behandlingsalternativ jämfört med placebo vid övervikt och överviktsrelaterade riskfaktorer.
|
35 |
Farmakologiska och ekonomiska aspekter på lipidsänkning i primärprevention av hjärtinfarkt.Kadriu, Arbnore January 2015 (has links)
Bakgrund: Vanligaste dödsorsaken hos kvinnor respektive hos män är hjärt-kärlsjukdomar. Årligen sjukhusvårdas mer än 50 000 personer i Sverige för ischemisk hjärtsjukdom, cirka hälften av dessa p.g.a. hjärtinfarkt. Då viktiga orsaker till hjärtinfarkt är höga blodfetter, hypertoni, psykosocial belastning, dåliga matvanor och rökning, skulle primärprevention genom eliminerandet av dessa riskfaktorer kunna förväntas att kraftigt minska kostnaderna för vård av hjärt-kärlsjukdomar. En viktig riskelimineringsåtgärd är modifiering av blodlipidsammansättningen framför allt genom sänkning av halten av "Low-density lipoprotein" (LDL). I detta sammanhang kan både farmakologiska (t ex statiner) och icke-farmakologiska metoder, såsom livstilsåtgärder vara användbara. Syfte: Syftet med arbetet var att belysa farmakologiska och ekonomiska aspekter av farmakologisk och icke farmakologisk lipidsänkning i primärprevention av hjärtinfarkt. Metod: Arbetet utgjordes av en systematisk litteraturstudie som omfattade fyra vetenskapliga artiklar med hög kvalitet, som valdes ut för vidare analys. Resultat: Resultatet från de kliniska studierna visar att statiner reducerar koncentrationen av de skadliga blodfetterna, LDL, triglycerider och totalkolesterol och ökade HDL-kolesterolet. Fem års behandling av 1000 patienter med statiner i Storbritannien sparade den nationella hälsovården (NSH) 710 000 pund (ca 9 930 557 kr) och behandlingen med statiner under fem år resulterade i långsiktig nytta genom en reducering av antalet hjärtkärlhändelser. Dock saknas det ordentliga icke-farmakologiska studier för att besvara min frågeställning. Slutsats: Kostnadseffektiviteten av statinbehandling i primärprevention beror på sjukdomsrisken som föreligger för hjärt-kärlsjukdomar i populationen som behandlas. Värdet av statinbehandlingen i primärprevention hos personer med hög risk för hjärt-sjukdom bedöms vara avsevärt både för individen själv och för samhället. Det krävs dock fler hälsoekonomiska studier som gjorts ur ett samhällsperspektiv för att man ska kunna se hur kostsamt statinbehandlingen är i primärprevention hos friska personer med hyperkolesterolemi. Det behöver även göras fler icke farmakologiska studier där man tittar på dietinterventioner. Detta är viktigt för att förkasta eller verifiera uppfattningar om nyttan av sådana interventioner.
|
36 |
Vilka speciella problem finns att ta hänsyn till vid astmabehandling hos barn och ungdomar.Janicke, Anette January 2015 (has links)
Barnastma är en vanlig sjukdom och 8 procent av alla barn i Sverige är drabbade. Förekomsten av barnastma ökar och orsakas oftast av miljöfaktorer som till exempel pollen, tobaksrök eller pälsdjursallergi. Astma är en sjukdom av inflammatorisk karaktär som ger hyperreaktivitet och förträngning av luftvägarna. De inflammatoriska förändringarna i luftvägarna beror på att T-lymfocyter, eosinofiler, mastceller, neutrofiler och epitelceller interagerar med varandra. Personer med astma blir känsliga för kall luft, starka dofter, tobaksrök, infektioner eller pälsdjur vilket kan leda till ett astmaanfall. Behandling av astma sker i huvudsak med β2-agonister och glukokortikoider. β2-agonister vidgar luftvägarna i astmaanfallets tidiga fas och relaxerar den glatta muskulaturen och glukokortikoider har en anti-inflammatorisk effekt i astmaanfallets sena fas. Dessa två behandlingar sker ofta i kombination. Syftet med denna litteraturstudie var att utreda vilka problem som finns vid astmabehandling av barn och ungdomar speciellt avseende längdtillväxt, compliance och passiv rökning. Sex studier varav en meta-analys hittades i PubMed. Studie 1 och 2 handlade om påverkan på längdtillväxt hos barn vid behandling med inhalationssteroider. Resultatet visade att behandling med inhalationssteroider hade en påverkan på tillväxthastighet på barnen med en mellanskillnad på -0,5 till -1 cm per år. Studie 3 och 4 handlade om barns följsamhet vid astmabehandling och hur den kunde förbättras. Resultatet i studie 3 var svårtolkat eftersom det fanns stora skillnader i grupperna i början av studien. Studie 4 visade att ett samarbete mellan barn och föräldrar vid astmamedicinering ökade följsamheten mest i Team Intervention (TI-gruppen) där 81 % tog sina förskrivna doser. Studie 5 och 6 handlade dels om hur barn med astma påverkas av passiv rökning och dels om hur foster påverkas under en graviditet. Resultatet visade att barn påverkas negativt av passiv rökning i båda fallen. Sammanfattningsvis visar resultaten att längdtillväxten påverkas negativt hos barn och ungdomar vid behandling med inhalationssteroider, olika sätt att påverka följsamhet kan vara att övervaka astmabehandlingen i skolan och att föräldrarna hjälper sina barn med medicineringen och passiv rökning påverkar barn med astma negativt med ökad känslighet i luftrören och ökat antal astmaanfall.
|
37 |
Finns det samband mellan orofarynx cancer och humant papillomvirus?Persson, Isabell January 2015 (has links)
Orofarynx cancer (OC) är en form av huvud och hals cancer (HNC) som är den sjätte vanligaste cancerformen i världen. Antalet fall av OC har fördubblats under de senaste 20 åren. Vanligen uppkommer cancern i skivepitelceller som klär insidan av orofarynx. Humant papillomvirus (HPV) är den vanligaste sexuella överförbara infektionen i världen. HPV smittas genom att hud eller slemhinnor kommer i kontakt med viruset. HPV delas in i högrisk (HR) och lågrisk (LR). HR typerna bär på två gener E6 och E7 som kodar för onkoproteinerna E6 och E7. Dessa två onkoproteiner krävs för utveckling av HPV-inducerad carcinogenes genom att inaktivera genetiska mekanismer som reglerar cellcykeln och apoptos. Livmoderhalscancer är den tredje vanligaste cancerformen i världen och väl känt att orsakas av HPV i cirka 98 % av alla fall. Syftet med studien var att undersöka om det förekommer liknande samband mellan HPV och OC som mellan HPV och livmoderhalscancer och att undersöka vilken HPV typ som är mest förekommande samt att studera vilka faktorer som medverkar vid utveckling av OC. Undersökningen genomfördes genom utvärdering av sex kliniska studier som hämtades från databasen PubMed. Studien visade att OC orsakades av HPV i 50 % till 83 % av fallen. HPV16 var det typ som stod för majoriteten av fallen. Rökning och alkohol var mer förknippade med HPV-negativa tumörprover jämfört med HPV-positiva tumörprover. Det finns ett samband mellan HPV-positiv OC och sexuella riskbeteenden. Slutsatsen är att det finns samband mellan HPV och OC som hos HPV och livmoderhalscancer samt att den vanligaste typen är HPV16. Miljöfaktorer som rökning och alkohol sågs inte ha någon koppling till HPV-positiva OC men däremot ses koppling till sexuella beteenden och marijuana användning.
|
38 |
Effekter av befintliga och eventuella framtida läkemedelsbehandlingar på morbiditet och mortalitet hos patienter med hjärtsvikt.Alqaysi, Faeza January 2015 (has links)
Background: Heart failure is a multidimensional phenomenon with high mortality. Heart failure is treated with angiotensin converting enzyme (ACE) - inhibitors or angiotensin receptor blockers (ARBs) that counteract neurohormonal stimuli that occur in heart failure, as well as providing vessel dilatation, which reduces symptoms and the need for hospitalization and increases survival. Despite this, only about 50% of heart failure patients survive 6 years after diagnosis with drug therapy, and as heart failure is increasing globally, due to improved care and treatment and increasing life expectancy of the population, there is a great need for new drugs such as LCZ696 that acts by dual inhibition of the renin - angiotensin - aldosterone system and neprilysin inhibition. Objective: The aim of this literature study was to evaluate the efficacy of current treatment and possible future treatments on mortality and morbidity in heart failure patients. Results: The examined articles show that treatment with ACE inhibitors in patients with symptomatic heart failure reduces the risk of total mortality by 16% over 3.5 years, reduces all-cause mortality or hospitalization due to heart failure with NNT (number needed to treat) = 10.4 over 3.5 years and increases median survival by 9.2 months over 12.1 years in patients with asymptomatic heart failure. Treatments with high-dose ACE inhibitors reduce mortality and hospitalization because of cardiovascular causes and hospitalizations from any cause by NNT = 30 over 3 years. Beta-blockers reduce sudden death and total mortality and cardiac death or non - fatal myocardial infarction with NNT = 38 and NNT = 23, respectively, over 12 months. Treatment with the new drug LCZ696 reduces mortality due to cardiovascular causes with NNT = 21 over 27 months, reduces hospitalizations due to heart failure with NNT = 36 over 27 months and reduces deaths from any cause with NNT = 34 compared to treatment with ACE inhibitors. Conclusion: The studies show that both ACE inhibitors and beta-blockers have clear beneficial effects in the treatment of heart failure. Treatment with ACE inhibitors for 3.5 years compared to placebo reduces total mortality by a NNT value of about 22. Treatment with beta-blockers during 1 year compared with placebo reduces total mortality by a NNT value of 24. Treatment with the new drug LCZ 696 for 27 months compared with ACE inhibitors reduces total mortality with a NNT value of 36. One remaining problem is that 50% of patients with severe heart failure (NYHA class IV) die within a year. / Bakgrund: Hjärtsvikt är ett multidimensionellt fenomen med hög dödlighet. Hjärtsvikt behandlas främst med hämmare av "angiotensin converting enzyme" (ACE – hämmare) alternativt angiotensinreceptorblockare (ARB) som motverkar neurohormonella stimuleringar som uppstår vid hjärtsvikt samt ger en kärldilatation vilket minskar symtom och behovet av sjukhusvistelse samt ökar överlevnaden. Trots detta överlever endast omkring 50 % av hjärtsviktspatienter 6 år efter diagnos och i takt med att hjärtsvikt ökar globalt med ökad medellivslängd i befolkningen finns ett behov av nya läkemedel såsom LCZ696 som genom dubbelhämning av renin – angiotensin – aldosteron systemet och neprilysin erbjuder en ny metod för behandling av patienter med hjärtsvikt. Syfte: Syftet med denna studie var att med hjälp av publicerade kliniska studier undersöka effekt av befintlig behandling och eventuella framtida behandlingar på mortalitet och morbiditet hos hjärtsviktspatienter. Resultat: Granskade artiklar visar att behandling med ACE- hämmare hos patienter med symtomatisk hjärtsvikt minskar total dödlighet med NNT("number needed to treat") =22 under 3,5 år, minskar total mortalitet eller sjukhusinläggning pga. förvärrad hjärtsvikt med NNT = 10,4 under 3,5 år. Medianöverlevnaden ökar med 9,2 månader under 12,1 års uppföljningstid hos patienter med asymtomatiskt hjärtsvikt. Behandling med högdos ACE- hämmare minskar bl.a. dödlighet och sjukhusinläggning av kardiovaskulära orsaker samt sjukhusinläggningar oavsett orsak med NNT = 30 under 3 år. Betablockare minskar plötslig död respektive total mortalitet respektive hjärtdöd eller icke – fatal akut hjärtinfarkt med NNT = 38 respektive NNT = 23 under 12 månader. Behandling med det nya läkemedlet LCZ696 minskar mortalitet pga. kardiovaskulära orsaker med NNT = 32 under 27 månader, minskar sjukhusinläggningar pga. hjärtsvikt med NNT = 36 under 27 månader, minskar dödlighet oavsett orsaker med NNT =34 jämfört med behandling med ACE- hämmare (6). Slutsats: Studierna visar att såväl ACE- hämmare som betablockare har tydliga gynnsamma effekter vid behandling av hjärtsvikt. Behandling med ACE-hämmare under 3,5 år jämfört med placebo minskar total mortalitet med ett NNT värde på ca 22. Behandling med betablockare under 1 år jämfört med placebo minskar total mortalitet med ett NNT värde på 24. Behandling med det nya läkemedlet LCZ 696 under 27 månader jämfört med ACE-hämmare minskar total mortalitet med ett NNT värde på 36. Ett kvarstående problem är att 50 % av patienter med svår hjärtsvikt (NYHA klass IV) dör inom ett år.
|
39 |
Producentobunden läkemedelsinformation i Östergötland och dess effekt på förskrivning av bisfosfonaterJoelsson, Viktoria January 2015 (has links)
I Östergötland finns en verksamhet som kallas för POLI (ProducentobundenLäkemedels-information) som innebär att läkare och/eller farmaceuter från Avdelningen för klinisk farmakologi vid Linköpings universitetssjukhus går ut till vårdcentraler och kliniker med aktuell läkemedelsinformation. I oktober/november 2012 informerade de om rekommendationer kring bisfosfonater. Syftet med föreliggande arbete var att utvärdera hur kvaliteten av den producentobundna läkemedelsinformationen, POLI, i Östergötland upplevs av vårdpersonalen och undersöka effekter på läkemedelsförskrivningen av bisfosfonater. Det gjordes genom en elektronisk enkät och analys av förskrivningsmönstret av bisfosfonater. Resultatet tyder på ett positivt intryck av läkemedelsinformationen samt en ökad behandling av osteoporospatienter vilket gav lägre kostnader för landstinget. Ökningen av antalet behandlade patienter var låg med tanke på betydelsen av den ökade användningen, men i jämförelse med siffror från SoS var behandlingen högre än vad man påstod. Trots det, kan slutsatsen dras att POLI kan ha bidragit till en mer rationell läkemedelsbehandling vilket är positivt ur patientens synvinkel. Dessutom har vårdpersonalen i primärvården i Östergötland ett gott intryck av verksamheten. Därför skulle POLI med stor sannolikhet kunna påverka deras handläggning av patienter.
|
40 |
Nanoparticles in Food - with a focus on the toxicity of titanium dioxideRydström, Camilla January 2012 (has links)
The use of nanoparticles, in many different fields, is rapidly increasing. What substances, and to what extent they exist in food and supplements, and the prevalence of such products on the market, is of interest to the Swedish National Food Agency. Answering those questions, as well as providing information regarding their potential toxicity, was the intent of this thesis. To understand the difficulties, and possibilities, in analyzing nanoparticles in food, a methods-section was included, covering the most common techniques, the theory behind them and when they may be used. It became abundantly clear that analyzing nanoparticles in food, and investigating their potential toxicity, is anything but simple, and requires a combination of many techniques. Quite surprisingly, it seems the occurrence of nanoparticles in food, as today, are not added on purpose, since not one nanosubstance to be used in food has been approved by EU. Rather, studies have revealed they originate from a nanosized fraction of food additives, such as TiO2 (E171), which has attracted particular attention in this report. This nanofraction may be as large as 40%, and the estimated total intake of TiO2 (as stated by EFSA) is 1.28 mg/kg/person, resulting in quite an amount of nano TiO2, provided the numbers are correct. The toxicity of silver has also been reviewed, since the colloidal form, which includes nanoparticles, is quite common as a health supplement. Toxicity studies are not unambiguous though, some indicate geno-and–cytotoxicity and others do not. Importantly, the toxicity studies on TiO2 have not been done on E171, but on many other forms of TiO2, whose relevance is difficult to predict. TiO2 is, however, classified as a possible carcinogen by IARC. Several groups have taken an interest in a potential relation between particle intake and various chronic inflammatory diseases, also discussed in this report. In conclusion, the size, modifications of E171 and its toxicity, requires more attention in order for food authorities to confidently ascertain healthy food for the public.
|
Page generated in 0.0872 seconds