En mäklares uppdrag kan vara alltifrån att förmedla en skogsfastighet till enbostadsrätt. I den här rapporten har arbetet begränsats till tre boendeformer,vilket är en villafastighet, bostadsrätt och den relativt nyuppkomna 3Dfastighetenägarlägenhet. Frågan är om kraven för mäklaren enligt lagtextenkommer att skilja sig mellan dessa boendeformer och om lagarna är tillräckligaför att mäklaren ska kunna utföra ett bra jobb.I rapporten kommer Fastighetsmäklarlagen (FML) vara ramlag ochframförallt 16–18§§ FML. Dessa paragrafer har ändrats och anpassats eftersamhället vid ett flertal gånger. Senaste stora förändringen var 2011. Trots dettakvarstår konflikterna, osämja och olika diskussioner. Ett exempelkonstaterades under analysen av fastighetsmäklarinspektionen FMIsprövningar där olika domslut tagits angående informationsgivning avnyttjanderätter. Detta har uppstått på grund av att delar av 18§ FML kan tolkaspå olika sätt. Anmälningar görs dagligen till FMI, som sedan prövar ommäklaren begått något brott under försäljningarna. Två exempel där mäklarnamisslyckats är boendekostnadskalkyl och belastning av olika former avnyttjanderätter. Under granskningen av prövningarna hos FMI har ingaslutsatser om att varningarna skulle skilja sig mellan boendeformerna kunnatdras. Däremot skiljer sig lagtexten beroende på vilken boendetyp mäklarenförmedlar. / The realtor’s assignment can be anything from conveying a forest property to acondominium. In this report, the work has been limited to three types ofaccommodation: a property with a housing; the co-operative apartment; andthe relatively newly acquired 3D property condominium. The question iswhether the requirements for the realtor under the legal text will differ betweenthem and if the laws are sufficient for the estate agent to perform a good job.In this report, Fastighetsmäklarlagen (FML) especially 16-18§§ will be theframework. These paragraphs have been changed and adapted to the societyseveral times. The last major change was in 2011 and despite this, the conflicts,unequal and different discussions remain. An example was found during theanalysis of real estate brokerage inspections The Swedish Estate AgentsInspectorate’s (FMI) trials where various judgments were made regarding thedisclosure of rights of use. This has arisen because parts of 18§ FML can beinterpreted in different ways. Notifications are daily made to the FMI, whichorganisation investigates whether the broker has committed any infringementduring the sale. Two examples where the estate agent failed to accommodate acalculation of how much the housing cost will be and load of different forms ofrights. During the review of FMI's trials, there have been no conclusions thatthe admonition could differ between the types of housing. The legal text differsdepending on which type the realtor conveys.

Vid en fastighetsöverlåtelse är det mycket information som ska utbytas på kort tid, mellan köpare, säljare och mäklare vad beträffar fastighetens fysiska skick och standard. I egenskap av en lojal, opartisk och sakkunnig person avseende fastighetsförsäljningar, har mäklaren ålagts en upplysningsplikt avseende sådant kring fastighetens skick som denne iakttagit, känner till eller annars har anledning att misstänka, som kan antas ha betydelse för köparen. Räckvidden av mäklarens upplysningsplikt gentemot köparen, avseende fysiska missförhållanden enligt FML 16§ 3st. kommer att utgöra uppsatsens brännpunkt. I detta inryms att söka klar-göra vilka typer av fysiska missförhållanden som en mäklare förväntas informera en köpare om, för att inte riskera att drabbas av någon typ av påföljd. Därutöver utreds förutsägbarheten och ändamålsenligheten kring FML 16§ 3st. Bedömningen av mäklarens upplysningsplikt ska även ses utifrån köparens och säljarens inbördes ansvarsområden för faktiska fel i fastigheten, samt i vilken omfattning det anses motiverat att mäklaren ikläder sig parternas ansvarsroller. Hänsyn i bedömningen får även tas till det faktum att mäklaren åläggs en grundläggande lojalitetsplikt som denne uppbär gentemot såväl köparen som säljaren. Problematiken kan i första hand härledas till tvetydiga och tämligen oklara förarbetsuttalanden, samt frånvaron av prejudicerade rättspraxis på området. Rättsreglerna kring bestämmelsen synes därav även vara svåra att tillämpa i de lägre domstolsinstanserna och hos tillsynsmyndigheten, FMN. Därav kvarstår osäkerhet kring rättsläget avseende omfattningen av mäklarens upplysningsplikt vad beträffar fysiska missförhållanden härlett till fastigheten. / When selling a property there is much information, in regards to the property’s physical standard, which should be discussed between the parties; the realtor, the buyer and the property owner. In relation to the buyer and the property owner, the realtor will be known as a loyal, independent person that carries expert know-ledge in regards to selling property. Therefore the realtor should carry the liability to inform the buyer about physical errors according to the property, that has been found, or for some other reason will be known, or if there is a reason to suspect an error, that can be of  importance to the buyer. The focus point of this thesis is the magnitude of the realtor’s liability to inform the buyer on physical errors, according to FML 16§ 3st., and to examine what kind of physical errors that the buyer have the right to be informed of. Because if the realtor do not respect the obligations according to FML 16§ 3st., legal sanctions will be given. The author will also examine if the legal rule, FML 16§ 3st., is predictable and appropriate. To examine the magnitude of the realtor’s liability to inform the buyer on physical errors, the legal relation between the buyer and the property owner has to be taken into account according to JB 4:19§. The fact that the realtor also carries a responsibility to submit to good faith and fair dealing will also be interesting. The principal legal issue will be based on the unclear preparatory work, regarding to FML (2011:666) 16§ 3st., and the magnitude of realtor’s liability to inform the buyer on physical errors. Furthermore, there is no case law given by the Swedish Supreme Courts, and that is one more reason why the area is so hard to apply. The legal position will therefore stay unclear, according the realtor’s liability to inform the buyer about physical errors of the property.