Denna uppsats handlar om fattigvården i Borgstena socken under 1854-1863 och syftar till att undersöka hur fattigvårdsorganisationen såg ut, vilka som bestämde i socken, vilka de fattiga var samt i vilken utsträckning vården svarade för gällande nationell fattigvårdsförordning. För att avhandla detta har källor i form av fattigvårdsstyrelseprotokoll, sockennämndprotokoll och husförhörslängder sammanställts och därefter kompletterats med hembygdsföreningen i Borgstenas framtagna sockenbok som gavs ut 2011. Med detta material har fattigvårdsstatistik samt aktörer och deras livsberättelser blivit till, och med hjälp av dessa har frågeställningen kunnat besvaras. Slutsatserna som uppsatsen utmynnat i är att de som satt i fattigvårdsstyrelsen var de som ägde sin gård och ibland hade unika ställningar i socken. Det fattiga karaktäriserades av kvinnor i högre grad än män, av torpare eller av före detta torpare och av individer främst från gruppen som var över 61 år. Fattigvårdsförordningen gav socken mandat att bestämma och det kan tolkas ske utan kontroll från högre organ då vissa händelser talar för att fattigvårdsstyrelsen tummade på reglerna.

This study examines the view of the people, unemployed in the city of Växjö during the period from 1820 to 1860. The focuses are on the perspective in which these people where seen by the municipal executive board in the city of Växjö.   The result of this study shows that the rulers had a conservative wiev of them who were unemployed. Usually, the meaning was that their situation was only caused by their own laziness. Starting “Workinghouse” was the best way solving the problem with them who were unemployed, was the common opinion in the view of the rulers.